FÅR MAN SÄTTA NER FOTEN NÄR MAN ÄR INLAGD OCH BARA LIDER?

Inlagd på förlossningen i Eskilstuna med prematura jäkla pinvärkar.

Värken i min trasiga rygg gör sig allt mer påmind. Trycket i mitt huvud ökar med ryggvärken som kommer när jag får sammandragningar/värkar.

Jag har så otroligt ont så jag knappt kan andas. Känns som ryggen är på väg att gå av. Pulserandet i mitt huvud ska vi inte prata om. En läkare tror att eftersom huvudet på bebisen ligger så långt ner och bara trycker på och smärtan infinner sig som den gör, så är det med största sannolikhet en nerv som ligger i kläm i ryggen. Benet och foten domnar bort, jag kräks av smärta, det bränner och bankar i mitt underliv.


Natten som var så kräktes jag så mycket att det tillslut kom blod. Jag satt 40 minuter i duschen och bara skakade av smärta. Livmodertappen är omogen så kontentan av värkarna blir just VÄRK, en jävulusisk sådan.

Inte optimalt att gå med denna trasiga rygg när värkarbetet försöker komma igång.

Jag är 33 fulla veckor gången. Bebis har även hunnit få sprutorna för sin lungmognad. Hon är tillräckligt stor nu.

Man ser på mig och säger att jag ska smärtlindras och vänta en vecka till, bara en vecka till. EN VECKA! Tro mig det är en evighet. När värkarna kommer var 5-6 minut dygnet runt och tabletterna som ska ta bort värken inte fungerar. Då känner man sig totalt maktlös. Fånge i sin kropp är något jag tidigare bara hört. I dag förstår jag precis innebörden.

Om ryggen varit hel, så kanske jag sluppit detta helvete. Men nu hann man aldrig göra klart med operation och läkning. Nu är vi här. JAG, nu är verklighetens smärta inuti MIN kropp.

Vad fasen ska jag göra? Får jag ens önska något? Får jag ha en åsikt?

Måste jag stå ut ÄNNU en vecka med denna totala överkördhet av smärta?

Mår verkligen bebis bra av detta. Mina barn vågar jag knappt prata med, vägrar att låta dom se mitt lidande.

Finns det någon mänsklig varelse som tycker att jag ska behöva utstå detta?

UFF, säger jag bara. 😰😨😭❤



  • 1 803 visningar

Gillar

Kommentarer