Den humana makten!

Den humana makten, och makten du sitter på och utövar för att du faktiskt kan!

Finns där någon skillnad?

Ja, jag törs nog i allra högsta grad påstå att där finns en human och perspektiv/objektiv skillnad..

Shit, vad menar blondie nu?
Jo jag menar som så. Att låt mig berätta en historia...

Det fanns en lag en gång för många många hundra år sedan. Som sa att om du inte är ärlig så får du böta ALLA dina guldmynt som du faktiskt har.

Adele 10 år hade en bror som var 8 år. Brodern kallades för Stille. Stille blev väldigt mobbad på gården där dom bodde, bara för att Stille kunde en hel del om diverse saker. De äldre barnen brukade slå Stille, när han kom med påståenden som tex att om din pappa/mamma far med osanning om vem som kastat ett papper på gatan så kunde de bli av med alla pengar som man hade i sitt hushåll.


Såg man tex att det var Arnold som faktiskt gjorde gärningen så var man ju tvungen att berätta detta, då det kostade "staten" en hel del summa pengar att få någon att faktiskt plocka upp skräpet efter honom. Arnold borde faktiskt få en varning om nedskräpningen och få en chans att städa upp efter sig. Men om man nu inte visste vem som gjort sig skyldig till nedskräpningen, så måste man faktiskt ta in någon som då tjänar pengar på att tex "städa i staden"

Adele då 10 år gammal. Är på väg ut för att leta efter sin bror. Klockan var mycket och hon var orolig att mamma och pappa skulle bli arga på honom då han var ute sent och lekte.

Hon går förbi en dunge, när hon hör någon viska några ord.

-Förlåt vad sa du? Frågade Adele mot busken, då hon inte kunde se någon där.

Kom! Sade en röst inifrån dungen. Kom ska jag visa dig vad mycket guldmynt jag funnit i dag.
Nyfiket styrde Adele sin väg in i dungen, för att se om de kanske hittat någon skatt i närheten.

När hon kommer in i dungen så blir Adele våldsamt överfallen, hon blir nedtrampad i den smutsiga leran som fanns där. Lilla rara underbara Adele som faktiskt bara var ute för att leta reda på sin bror. Hon låg nu på marken, trasig och samman för att hon blev lite nyfiken och litade på en god/intressant röst.

Stille, som faktiskt bara var några meter från händelsen hör hur någon gråter högt, ja han hör hur någon verkligen inte mår bra.. Han springer fort fram mellan snåren, han river upp sina armar när han genar mellan buskagen.
När han plötsligt kommer fram mitt in i dungen för att se sin storasyster ligga på marken nedsparkad, blodig och gråtandes ropar hans namn.

Stille är trots allt bara 8 år som var på upptäcktsfärd där han såg vårens storkar komma till byn. Han sprang efter dom för att få en glimt av dessa enorma fåglar, då han lite försvann vilse. När systern blev orolig och gav sig ut för att finna Stille, blev så pass nedslagen i lera så hon inte klarat att resa sig upp.

Stille rusar in mot byn för att hämta Göte, som var en tonårspojke som man alltid kunde vända sig till.

-Göte!!! Kom, kom skynda dig Adele har blivit överfallen och hon har blod i sitt ansikte och hon gråter. Hjälp mig, skyyyynda dig.

Göte skyndar efter Stille för att komma fram till platsen där Adele ligger i detta nu, medvetslös på den våta marken.

Göte ser hur en äldre tonåring springer därifrån skrattandes och säger orden. - ha ha vi tog de rikas dotter, hon fick känna marken med sin mun som vi andra fått.. Göte springer det snabbaste han kan för att kanske kanske hinna i fatt denna iskalla människa som gjort detta mot lilla Adele.


Han kommer i fatt honom och han blir snabbt nedsvingad av denne tonåring i gräset. Göte tar tag i hans hand som håller runt hans hals för att kunna komma ur dennes abrupta handtag. Han försöker skrika, han försöker stampa på hans fot, men utan något som helst resultat i att kunna komma ur denna killes vrede.

Vad är det där? Vänta hallå akta dig, där var just en rävsax!!! Tonåringen faller platt matt i rävsaxen och ylar högt att hjälp mig hjälp mig, jag kommer att dö.

Göte tar fram sin morakniv han har i sitt bälte och drar överhylsan i rävsaxen så att den faktiskt släpper loss tonåringen.

Förlåt förlåt, säger tonåringen förlåt mig för mina gärningar. Bakom honom så står den varg som suktat efter människan i denna dal i ett flertal dagar och nätter. Vargen tar tag i tonåringen så pass hårt att han bara slungas med. Göte som står där försöker allt han kan för att kunna hjälpa honom ur det stora varggap som han faktiskt fastnat i.

SLÄPP ropar både Adele och Stille bakom trädet till Göte, släpp honom du kan inget göra, du kan inte offra ditt egna liv.

Dagen därpå så ska i staden utredas vad som inträffat. Måste lägga till också att i och med denna sanning som alltid måste talas så måste man också ALLTID riskera sitt egna liv för någon annan.

Här har vi då Göte, som faktiskt gav upp. Han släppte taget om tonåringen som tyvärr blev ett byte för vargen.

Adele o Stille blev förhörda hur Göte hade skött detta i all ära.

Dom visste väl att de var tvungna att tala sanning, för att annars riskera att förlora alla deras föräldrars guldmynt. Också att Göte, den räddande handen skulle hamna i fängelsehålan...

Här får ni liksom skriva slutet lite själva. Måste vi stjälpa bara för att vi har lagen på vår sida och för att vi verkligen kan??? Eller säger ni att vargen valde sitt byte mellan två och försvann i väg med den ena?
Inte för att jag är emot lagen på något vis, tvärtom. Menar bara helheten på våra sätt att tänka i olika situationer.


Sanningen kan verkligen vara ärlig och rättvis på två sätt......

Sanningen kan också vara en ren lögn då den är någon annans lögnaktiga sanning...



Jag är ju som dom flesta känner till, en tänkare och en väldigt sanningsenligt talande person.

Jag funderar en del kring hur folk faktiskt agerar och i vissa situationer tänker..

Är så otroligt trött på att folk råkar illa ut när de agerar i sin godhet.


Tack för att ni lyssnar och snart kommer HELA sanningen om nånting som verkligen berör. Jag jobbar fortfarande på det. Men det skall ut!! :-)

Trevlig lördagskväll mina goa läsare. <3

  • 1 582 visningar

Gillar

Kommentarer