Ambulanspersonalen sa att vi förlöser dig här hemma, vad som sen händer förstår nog ingen!


Oj, vad var det som hände? Vänta nu, för en sekund sedan så kände jag INGENTING...

Och nu Vattenavgång i trappan, värkar som inte slutar och även krystvärkar som bara är att försöka hålla
igen...........................



Ja vi hoppar lite bakåt i tiden i vår lilla barnafödanderesa. :-) Men rolig läsning törs jag garantera. :-)

Allt
börjar med att jag föder Jordan 2011. Direkt efter han är född så börjar jag arbeta på Kolmården.

Det visar sig snabbt att jag åter är gravid med lillebror. Jag arbetar under hela graviditeten och den 13 juni så vaknar jag upp på morgonen för att säga hej då till min son Gabriel som då är 10 år. Gabbe går ner för trappan glad i hågen då det är hans avslutningsdag.. Dom hade avslutningen på kvällen men han såg ändå fram emot att få gå sista dagen i skolan.

En vän till mig som fyller år då skickar jag ett sms till för att gratulera. Hennes svar var självklart, tack så mycket men ska du inte föda snart?

Jo man kan ju hoppas det, svarar jag.

Reser mig ur sängen för att gå ner till min man som håller på att göra sig i ordning för arbete. Mitt i trappan så känner jag, a säkert som en kille känner en pungspark! Och där förstår jag att NU GICK VATTNET!

(((((Måste bara tillägga att jag var inne på förlossningen klockan tolv på natten. Läkaren gjorde där en hinnsvepning och ger mig sedan en tablett som jag sväljer. Vänta lite nu, vad var det där för tablett? Frågar jag.
-Jo en sömntablett.
-öööh jaha, då är det bråttom hem då. Springer till bilen och åker hem iom att jag var ensam där. Kom hem och precis när jag "landar" inne så tar min svägerska emot mig då jag plötsligt känner mig "full"

Jäklar vad babblig jag blev på den där tabletten. Fasen jag som trodde man skulle bli trött...)))))

Jag somnar till slut och vaknar som sagt när sonen går till skolan och mannen går en våning ner.

Min svägerska som bor tillfälligt hos oss, hör hur jag ropar att vattnet gått. Hon verkligen FLYGER ur sängen hoppar jämfota i hallen och hojtar glatt och oroligt att - Ni måste in till förlossningen NU, ni måste åka, ni måste åka.

LUUUUGN, säger jag. Det kommer ta flera timmar så du kan slappna av.

Fia som hon heter, kom just på att fasen hon måste ringa killen som ägde hästarna hon straxt skulle i väg för att träna... Ja, hon måste ju säga att hon inte kan komma, hon har ju en 1-åring att ta hand om för HÄR skall det födas barn.. :-) wiiiiihooooooo......

Jag sneglar lite på henne och går in på toa där jag sätter mig i lugn och ro och ringer förlossningen.

Bestämmer med BM att jag kommer in senare eftersom vattnet precis för bara en minut sedan gick..
Deeet skulle jag nog inte sagt. För att i detta nu så börjar värkarna ta i utav 17. Dom blev till och med så pass starka att jag ville krysta....


Tobbe, min man ringer 112 och begär ambulans iom att jag får kraftiga värkar omgående. Fia står fortfarande o hoppar jämfota på övervåningen och är så nervös att vi inte skall hinna in till FL..

Ambulans kommer och dom kliver in. Självklart känner jag den ena av dom, som säger. - Claudia, vi kommer aldrig hinna in till sjukhuset vi måste förlösa dig här och nu.

ALDRIG i livet svarar jag. Skriker till min svägerska att hon ska springa till mitt medicinskåp för att slita tag i 2 st bricanyl, som hon ska ge mig. Dom tabletterna drar lite ut på värkarna.

Kastar i mig dom och säger till ambulansen att - Nu åker vi!!!!...

hmmm ok, nu åker vi. Dom knusslar in mig i ambulansen och åker i väg. På motorvägen så får jag krystvärkar. Jag nekar dessa värkar med att hålla emot ( hur fan jag nu lyckades med det) Men jag klarade det. BM ringer in till förlossningen och säger att vi nog kommer att förlösa på vägen, trots att vi bara är 1 minut därifrån. Vi kommer in till sjukhuset där vi möts av TVÅ team som står redo i korridoren. Dom tror ju nämligen att det är TVÅ st på väg in iom att min BM ringde på vägen plus att dom redan hade en som var på väg in som dom då trodde var en annan.. Dom springer in i ett förlossningsrum och jag mer eller mindre kastar mig över i en förlossningssäng.

Där säger jag att jag vill ha ryggmärgsbedövning. Hm sa BM Majlis, det kommer du aldrig hinna. Jo då kör nu. Säger jag, som annars nästan ber om ursäkt för min existens.

Majlis tar tag i min arm och jag undrar vad sjutton hon gör. ja du vill ju ha Ryggmärgsbedövning så jag måste sätta en kanyl i armen. Jaha, varsågod, men jag tror jag måste krysta nu.... Och Jamie är ute 2 minuter senare. :-) Välkommen Jamie Tobias Junior till Världen!!! <3 <3 3<


Sitter då en stund senare med en nyförlöst bebis på armen, en telefon på den andra ( Ja måste ju göra en facebookuppdatering) och en tickandes klocka framför mig. Hade lite bråttom, då det snart var skolavslutning för sonen.

Allting hade gått snabbt och bra och jag ville bara att läkaren skulle titta på vårat fina mirakel som låg där på armen, för att sedan skriva ut oss..

Efter ett par timmar så kommer läkaren och gör sin bedömning och låter oss åka hem med nytillskottet...

Väl hemma, så slänger jag på mig lite smink och försöker intala mig själv att jag faktiskt är pigg... "springer" sedan i väg till skolavslutningen för min son....

Kommer fram till skolan och folk kollar på mig ungefär som om jag hade 23 st huvuden på min kropp....

ÖÖööö din svägerska kommer till skolan i morse för att tala om att Gabriel har blivit storebror och nu är du här!??? Var detta ett skämt?

-Nej det var det inte. Bebisen är ute men han ligger ca 400 meter härifrån i sitt babyneste med sin pappa i soffan så att jag skulle kunna komma hit till avslutningen. :-)

13 dagar senare så går jag på mitt heltidsschema igen... Jobbade i 9 månader samtidigt som jag faktiskt HELAMMADE Jamie under just denna tid. Pumpade på arbetet, pumpade hemma och bara löste allt så det gick lås i bom.. :-)

Säger som så, att vill man så kan man.

Detta var mitt 4:e barn och trot eller ej, men det kommer överraskat att komma 3 st barn till på också ett ganska så komiskt sätt... Lite vet ni ju då redan.. Iom den lille som vi inte visste om en halv graviditet, som ligger på bakning just nu. :-)

Återkommer med det, och eventuellt lite till.... :-P :-) ;-)

Vad vill jag säga med det? Jo barn är härligt och Familjen är det finaste som finns. Och varför ska man föda som alla andra för när det kan gå snabbt som 17 och drama drama? ;-)

Kramar till er mina trogna läsare...... <3





Gillar

Kommentarer