Kanske lite djup osv

Gårdagen startade rätt bra ändå, jag vaknade som vanligt rätt tidigt men fördrev tiden genom att kika på lite missade avsnitt på datorn, en helt okej morgon enligt mig. Strax efter åtta började jag göra lite frukost och sedan åt jag den medan jag försökte plugga lite, det gick som jag hade tänkt mig helt enkelt. Jag tog det lugnt och gjorde inte mycket mer än att plugga och äta innan jag senare begav mig bort mot sjukis för en lunch.

Sagt och gjort, jag tog bilen dit, rockade lite i min ensamhet och rullade sedan in på parkeringen och tog god tid på mig. Det var nog första gången jag inte stressade och behövde slå nytt rekord i hastighet i alla fall, det var en ny upplevelse haha. Nej men det gick ju att köra lagligt också, det var rätt najs att bara glida runt utan panik så ja, man kanske borde göra det oftare haha.

Jag kom fram, lade i lite parkeringspengar och sedan gick jag och A upp mot patienthotellet för att käka lunch. Det var faktiskt rätt gott, hundra gånger godare än det jag hade fått på avd i alla fall så jag var väl nöjd med det.

När vi kom ut igen sken solen och det var faktiskt rätt varmt, otroligt skönt. Vi gick ned tidigare än vi skulle då hon inte riktigt gillade byggarbetarna som förde liv runt matsalen haha, aja inget mig emot. Därefter gick vi ned och jag lade mig ute på balkongen i solen. Jag skulle egentligen ha träffat sjukgymnasten men hon hade dubbelbokat vilket jag bara var glad och lättad över, jag hade ingen som helst lust att träffa henne då. Jag gav gladeligen tiden till min dubbelbokade polare på avd haha. Jag fortsatte att ta det lugnt där på träsoffan på ballen, det var hemskt skönt att bara ligga där och ta det lugnt.

Vid mellistid kom mamsen förbi då vi skulle ha ett litet avstämningsmöte med mina kontaktpersoner, weho! Jag käkade alltså mellis medan vi satt där och snackade, det gick väl okej, men jag kände mig rätt nere bara för att. Efter mötet åkte mamsen hem och jag bestämde mig för att åka runt lite på egen hand istället för att åka direkt hem till henne, jag kände att jag behövde lite tid. Sagt och gjort, jag for en sväng innan jag stannade.

Det hela slutade med att jag tog bilen upp till ett skogsområde, parkerade och satte fart in i skogen. Jag gick ingen lång bit direkt utan stannade på en sten när jag inte längre såg vägen, ni kan vara lugna, det var en tät skog så jag behövde inte vandra långt haha. Hur som helst satt jag där ett tag, jag tycker att skogen är så rogivande och det var precis vad jag behövde, lite frisk luft, tystnad och vindarnas ilar.

Jag satt där ett bra tag, lite för lång tid skulle det visa sig senare. Jag åkte förbi pappsen och tog in posten och hade egentligen tänkt kratta undan lite på gården, men så blev det inte. Jag har så himla problem med min kropp när jag blir kall. Jag får heeeeeeemsk magvärk och kroppen strejkar totalt. Så var alltså fallet igår, jag blev för kall när jag satt där i skogen vilket inte är sådär jättekonstigt. Jag tog i alla fall en dusch när jag kom till pappsen och sedan halvlåg jag på soffan och vred mig i magsmärtor. Det kändes typ som tarmvred eller aa något haha har ingen aning men det gjorde såååå ont. Hur som helst så skulle jag ju träffa Engan över en middag innan hon lämnar landet för USA i tre veckor, så jag var ju tvungen att låta magvärken löpa ut. Som tur var blev hon klar precis när det värsta lagt sig, så jag hoppade in i bilen, satte på full rumpvärme och körde inåt stan. Det värsta gick över när jag blev varm igen så det var himla skönt.

Väl i stan for jag tre varv runt runt för att hitta parkering, till slut hittade jag en precis utanför restaurangen, jag var dock tvungen att dra en smidig fickparkering med pappsens flaggskepp till bil men det gick ju tydligen det också. Jag stod där och väntade ett tag då hon också körde runt som en galning och letade, till slut hittade väl hon också en, inte fullt lika nära som mig men det var i alla fall en parkering. Vi gick in på tant Anci och velade ett bra tag. Jag hade väl egentligen bestämt mig för att käka en soppa, tänkte att det kunde vara bra för magen, men den var tydligen slut. Egentligen var det väl tur då det var en linssoppa vilket jag inte är sådär superförtjust i. Jag körde därför på en standard, ett säkert kort, och tog kycklingsalladen. Muuums. Engan tog en chevrésallad som hon var mycket nöjd med.

Vi satt där och snackade och njöt av god mat och fint sällskap ett bra tag. Vi hann med allt mellan himmel och jord. När jag slängde ett getöga på klockan så såg jag att det endast var tio minuter till samling, då hon skulle på träningen sprang vi väl i princip ut från restaurangen och jag körde henne till bilen haha. Anyway, vi kramades hejdå och allt det där och sedan skiljdes vi åt.

Då jag och mami haft det lite knivigt innan tänkte jag att jag kunde köpa en försoningsglass så att allt skulle var frid och fröjd och så att vi skulle kunna lägga oss glada och sådär. Well, jag svängde ned på Navet och sprang in på Pressbyrån med en minuts marginal till stängning, köpte två glassar och gick till bilen. Därefter körde jag hem. På motorvägen kände jag hur det började smyga sig på, det där som jag vet inte alls tyder på att det kommer att bli en bra kväll, allrahelst inte om helvetet bryter ut.

Trots mina böner till högre makter skedde det jag inte ville skulle ske, när jag kom hem till mami var jag i princip uppochnedvänd, allt sög. Det gjorde ont överallt, hela kroppen och själen värkte och fan vad dåligt jag mådde. Min och mamis relation hamnade väl lite i kläm och allt gick bara käpprätt åt helvete. För att göra en lång historia kort slutade det hela med att vi satt och hade ett litet deeptalk efter att jag grinat och gråtit floder för många år framåt. Allt bara forsade, efter en och annan panikattack, kram och snack så torkade mamsen alla tårar, hela mitt ansikte, hon fick byta lakan och sedan vädra madrassen då jag grinat ända in i den. Madrassen var dyblöt och det var mascara fulla lakanet. Bra jobbat Celina! I vilket fall som helst så när den timmen av brist på livsglädje och energi så satt vi och snackade en stund innan vi gick ned för att försöka få i oss lite kvällis.

Med mascara i i princip HELA mitt ansikte, med ett svullet face och med tonvis med snorpapper gick vi ned och försökte slänga ihop någonting. Glassarna jag köpt passade mer än utmärkt in som efterrätt i vårt lilla fruktmys. Jag var helt färdig när jag gick och lade mig, jag kramade sönder Leo och somnade som en stock.

Gårdagen var bra fram tills att livet hann ikapp mig där på kvällskvisten. Det där händer inte lika ofta som det gjorde förr, men när det väl händer så är det lika bra att låta det löpa ut och låta det ta sin tid. Det finns inte så mycket mer man kan göra. Tårarna slutar inte falla förrän de är helt slut, förrän det inte finns en enda tår kvar trots att man ligger och gråter som ett barn. Oavsett hur ont det gör så finns det till slut inga tårar kvar, det är då man vet att man kan försöka lugna det hela. Ibland går det lättare och ibland känns det omöjligt. Jag vet dock att det går över, frågan är bara hur lång tid det hela ska ta, hur lång tid man ska behöva lida innan helvetet når slutet. Det där är sådant jag inte vet, så istället för att försöka räkna ut hur lång tid det ska ta är det "bara" att genomlida stunderna när allt bara rasar samman.

​Idag är en ny dag, idag gör det extra ont i kroppen och idag hade jag helst legat och dragit mig i sängen. MEN det blir inte bättre av att gömma sig för problemen, det blir inte bättre av att låta bli att utsätta sig för en del situationer. Idag gäller det bara att ta tjuren vid hornen och försöka bjuda upp till kamp, strida för sitt eget liv, strida mot sig själv. 

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229