Don't give up, they say

De här samtalen jag skrivit om nu några gånger har verkligen tagit ned mig på jorden, och ytterligare en bit ned. Det hela har handlat om mig som au pair, det som varit mitt största mål och min största förhoppning nu de senaste månaderna. Jag har sett det som en möjlighet att få otrolig erfarenhet och även komma längre i min tillfrisknad, jag har sett det som en nystart och verkligen sett fram emot att få börja fylla ett blankt papper.

Jag har haft en del kontakt med organisationen, snackat fram och tillbaka, varit orolig över mitt förflutna men sedan fått det bekräftat att det inte är omöjligt, trots allt. Hoppet väcktes återigen till liv och jag jobbade som bara den för att försöka lösa allt så fort som möjligt. Med ett läkarintyg från min terapeut, ett läkarintyg från sjukhuset kunde min allra största dröm för tillfället faktiskt bli verklighet. Jag har planerat mina kommande veckor utefter detta, jag har gjort en tidslinje med allt jag skulle hinna göra innan jag åkte. jag har sett till att planera resan till Ibiza med mami för att kunna komma iväg med henne och ta det lugnt, det har varit inom en viss tidsram. Jag har haft planeringen i huvudet vad jag än tänkt göra, det har varit det största för mig och det enda jag gått efter. Referenserna jag varit tvungen att ha i min ansökan har trillat in en efter en, och jag har bannemig gråtit över att de tagit sin tid att göra detta för mig, och för att inte tala om de fina orden de skrivit. Jag har blivit alldeles varm inombords varje gång jag fått en notis om att någon av dessa fem personer färdigställt sin referens. När jag sett att procentsatsen över färdig ansökan bara ökat så har jag inte kunnat hålla mig från att le, jag har varit ett steg närmare mitt mål för varje ord jag skrivit. Med en 91-procentigt färdig ansökan är det vad jag trott och framför allt hoppats, men det där hoppet har ställt till det ytterligare för mig...

Jag har varit uppriktig och ärlig kring allt viktigt gällande sjukdomen, i början av förra veckan fick jag mitt läkarintyg och i slutet av veckan innan fick jag intyg från min terapeut. Allt har fallit på plats, mina planer inför det hela har liksom gått hand i hand, ingenting har skavt eller klämt någonstans. Jag har fått ihop ALLT, och då menar jag verkligen allt. Jag har tänkt att det har gått för bra för att vara sant, men samtidigt känt att det kanske äntligen var min tur att lyckas nu, MEN det kunde jag bara drömma om. Jag har byggt upp förhoppningar jag inte borde gjort, jag borde inte ha varit så förväntansfull förrän jag fått det hela 110% färdigt, för det skulle komma att skita sig... Hade jag vetat detta eller varit tillräckligt smart hade jag såklart inte planerat allt, då hade jag inte ens förväntat mig att det skulle lösa sig, för nu i slutändan har det uppenbarligen inte gjort det.

Jag kommer inte att kunna vara au pair i USA på över ett år, detta på grund av en del mediciner jag äter, som man tydligen inte får göra. Man ska ha varit "fri/frisk" i ett år eller mer för att bli godkänd. Jag tycker att detta är otroligt otroligt jobbigt då jag verkligen tänkt att detta skulle bli den bästa möjliga lösningen, jag har längtat så mycket efter att få ses som Celina utan den bakgrunden jag faktiskt har. En av de värsta sakerna är att jag inte bett om att få dessa mediciner på egen hand, utan att det är någonting jag blev tilldelad förra året, trots att jag själv inte ville. Trots att jag vet att jag inte kunde göra någonting åt det då så klarar inte förnuftet att stå emot, jag klandrar mig själv för att ha börjat med medicinen. Inte nog med att jag är ledsen och besviken på mig själv över detta så är jag även hemskt nere pga att det inte är någon på sjukis som bryr sig om vad jag äter för medicin, det är ingen som helst uppföljning, så jag skulle kunna äta dessa mediciner i hela mitt liv... Jag kan skriva det miljontals gånger, men jag är SÅ LEDSEN, faktiskt typ förkrossad över att detta nu inte längre är aktuellt på grund av en sådan sak. Det gör för ont för att förstå, för jag vill inte förstå det. 

Saker som "Det är inte över än", "Du kommer att kunna åka senare i livet" och "Du får inte ge upp nu" är saker de säger, de runt omkring mig. Men jag är en sån som följer det jag planerat, har någon sagt att det ska vara/ kommer att bli på ett speciellt sätt så är det tyvärr det enda som finns i min hjärna. Jag går in för det till hundra procent och planerar som sagt allt utefter det. Det gick tyvärr inte den här gången heller, och det gör som sagt så fruktansvärt ont i mig. Jag har gråtit så många gånger över det här, trots att jag inte kan göra någonting åt saken. Jag har gråtit tills det inte finns några tårar kvar, sedan har jag varit förstörd. Det som blir så svårt är att jag aldrig kommer att våga hoppas på någonting så pass mycket som jag hoppats på detta. Fan. F.A.N.

Jag ska absolut inte ge upp, såklart inte, men det kommer bara ta lite tid att smälta det. Det låter som att någon gått bort och att jag ska bearbeta någon sorg eller liknande, men det kanske är så... en så pass tydlig och konkret plan kan jag nu kasta i soporna. Det gör ont, men förnuftet försöker intala mig om att jag samtidigt varit med om så mycket värre saker, men det är svårt. Grattis till er som lyckats ta er igenom det här alldeles konstiga inlägget, det var inte min mening att det skull bli såhär, såhär negativt eller såhär deppigt... det bara blev så. Nu har jag i alla fall skrivit av mig, varit rätt ärlig och öppnat mig. Det är säkert en hel del upprepningar, men för tillfället orkar jag inte riktigt bry mig om det. Vi ska försöka hitta någon annan lösning, men jag vet inte riktigt hur det kommer att kännas i jämförelse med detta, men mami&bapi ska hjälpa mig och de har lovat att göra sitt allra yttersta. Det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig att det ska bli. Hade hörs!

Gillar

Kommentarer

resantillsammans
resantillsammans,
cjulias
cjulias,
lifeofkile
lifeofkile,
Du är så stark och ditt liv är där ute och väntar på dig!! Bara lite till och du kommer komma dit. Massa kramar💓💓💓nouw.com/lifeofkile
cjulias
cjulias,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229