2 saker jag är SÅ tacksam över denna bebistid

Hej på er!

Just nu har vi mycket pågång, vi bestämde före semester började att första veckan kör vi järnet och resterande veckor gör vi det som faller på bara. Så blev det minsann, när barnen somnat igårkväll tryckte jag igång babyvaket och smög ner i källaren för att slipa det sista, redan klockan 10 började jag öppna burken med grundmål men stängde den halvvägs och tog det mogna beslutet att släcka lamporna och gå och duscha före jag tar en tidig kväll. Men man är ju en kvällsmänniska av rang och somnade först klockan 1.30 ändå. Jag blir så trött på mig själv. Nya tag ikväll!

Sen igår har vi haft en grävmaskin på gården, vi hyr den tills imorgon så Anton sitter med spakarna från morgon till kväll för att hinna med allt före den ska tillbaka. Vilket betyder att jag sitter med barnen och det eviga matlagandet från morgon till kväll, och då jag satt där vid bordet med en unge på armen och en annan som klottat ner sig själv med ketchup kom jag på...

...2 punkter jag är otroligt tacksam över denna gång med bebis.

1. Att man inte behöva komma hem med sitt första barn fler än en gång. Alltså detta, så skönt. Första morgonen efter förlossningen då jag fick gå upp själv(mer om det i förlossningsberättelsen)och skulle stiga upp och byta blöja på henne så för det första var det inget problem med hur man skulle hålla i en bebis när man tvättar bebisens rumpa, vilket jag tydligt minns hur svårt det var i början med Charlie, jag var så rädd att tappa honom i handfatet o han skulle slå i huvudet och bli medvetslös, well not this time. Då vi stod där vid skötbordet blev hon hungrig och skrek rakt ut, så jag drog fram patten och stod där vid skötbordet med henne på ena armen och ammade sålänge jag städade undan, som om jag inte gjort annat, iofs hade jag ju slutat amma Charlie för bara ett år sen så i princip har jag ju faktist int gjort annat det senaste året!

Fast amningen gick super från start med Charlie så minns jag hur vi stessade med kuddar och dynor och ställningar för att få det bekvämt i flera månader, och ändå var vi till en naprapat med mina axlar bara efter nån vecka för att jag suttit och spänt mig vid amningen. Nu har jag varit väldigt mycket mer avslappnad från start med amningen och klarar mig fint fast jag bara har en liten campingstol att maratonamma på, det kunde jag inte säga när Charlie var nyfödd.

Nästan allt är vi betydligt mindre ”uppställda”(kan vara ett österbottninsk uttryck)med denhär gången. Helt konstiga saker som jag hade sån panik över med Charlie, som att jag int fick in vagnen i huset för vagnen ”ska” man ha inne, det grät jag över tills Anton byggde en ramp som aldrig blev använd, haha. Nu bär jag upp henne för källartrappan (var vi förvarar vagnarna) på ena armen, skulle aldrig vågat med Charlie.

Och så ska det vara också, det hör till att man övertänker och är lite uppställd med första barnet. Men oj vad skönt det är att inte vara det med andra!


Tiden med sitt första barn är nånting alldeles speciellt och häftigt. Men det är jobbigt med allt nytt, allt som ändar och att försöka blocka ut hur alla andra gjort, gör och tycker att man borde göra. Heja er, nyblivna föräldrar, först blir det jobbigare men sen blir det fantastiskt mycket enklare, och roligare för den delen!

2. Att vi inte har nån hund. Ojoj det är så skönt att int ständigt ha dåligt samvete över att hunden inte kan vara ute som den är van med, få uppmärksamhet och gos, och framförallt att inte behöva stressa ut på morgonen på samma gång bebis vill amma(och storebror ska ha frukost) eller det ständiga vaktandet, och senare när barnet blivit några månader äldre - alla leksaker som tuggas på och inte kan lämna framme. Jag älskade vår hund Fia, men hur mycket djurvän jag än är så blir känslorna till djur verkligen helt andra efter man fått barn. Gäller förstås inte alla men för mig. Att ständigt vara irriterad och arg åt henne var superjobbigt, som tur hittade vi en underbar familj åt henne sen! ❤️

Gillar

Kommentarer

Fina Christina
Fina Christina,
Vilka fina tankar! Kan helt relatera till nummer två. Jag är superglad över att vi tog Doris 3 år innan vi fick Einar. Nog för att hon gått tillbaka till ett mer krävande stadium under det senaste året, när vi precis trodde att valpigheten och det eviga lekandet skulle börja ta slut. Men ja, ibland brottas jag med lite dåligt mattesamvete nog över att hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Ska dock råda bot på det nu i augusti och gå en agilitykurs med henne. Hoppas ändå att det ska gå bra att roada hela familjen på morgnarna nu i höst när det blir ny vardag för oss med jobb och dagis tre dagar i veckan. Men ja, rekommendererar ju inte att skaffa hundvalp när du har en bebis i huset. 😃
finachristina.fi
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229