En speciell plats i en alldeles särskild stad

Jag fick såklart en grav längtan till Kapstaden när jag läste om och såg bilder från det brittiska kungaparets (det lär inte dröja länge innan jag börjar prenumerera på Svensk Damtidning) besök där i förra veckan. Det är få platser jag besökt som satt så djupa spår som just den staden, trots att det samtidigt var en ganska tuff period i mitt liv eftersom att jag mådde dåligt både fysiskt och psykiskt. På något vänster påverkade inte det mitt intryck av Kapstaden utan det är fortfarande ett av mina favoritstäder i världen. Jag funderar förresten på att skriva någon slags Kapstaden Guide. Det har jag faktiskt aldrig gjort, även om jag sedan tiden jag var där publicerat en del tips här på bloggen. Kanske vore det intressant med ett samlat inlägg? Jag får nog googla lite också så att allt fortfarande finns kvar.
Dessa bilder är från min näst sista söndag innan jag flyttade hem till Sverige. Jag strosade då runt i Bo-Kaap tillsammans med Eva och Jankel, som var två fina personer som tog mig under sina vingar den tiden jag var där.


Husen i Bo-Kaap är målade i alla regnbågens färger. Vissa av dem är ståtligt renoverade med vackra detaljer och fläckfri yta, medan andra ser ut som på bilden till höger. Nedgångna, igenbommade och lämnade till sitt öde.

Jag gillar verkligen det här fotot på Jankel och Eva med berget Lion's Head i bakgrunden.

Här ser du Table Mountain med ett molntäcke över toppen. Det här var i början på april och alltså under deras höst, vilket går att se lite grann på träden i bilden vars löv börjat skifta till gult.

Fast för det mesta var alla träd och buskar gröna trots att det hade hunnit gå från högsommar till sensommar.

Tänk att jag har gått ner för samma trappa som Harry och Meghan? Kolla här bara. Kanske har till och med Mandela gått ner för samma trappa.

Såhär ser det ut om man backar ett kvarter bort. Bo-Kaap har en historia som utgör en stor del av Kapstadens utveckling sedan apartheiden. För den som är intresserad så går det att läsa om det här: http://www.bokaap.co.za/history/

Den där kjolen var den dyraste materiella saken jag köpte där nere. Den kostade ungefär 600 spänn vilket är vad vissa i sydafrikaner tjänar på en vecka. Det ger lite perspektiv, eller hur?


Sydafrikaner älskar Coca Cola. Plus McDonalds och Kentucky Fried Chicken. Det finns lika mycket av det som Sverige har könummer-system.


Ser du vad det står på skylten bredvid garageporten? "Armed response". Ifall en blåögd vit, skandinavisk kvinna som naivt flanerar omkring i området med en dyr kamera, och blir rånad. Sånt händer ju.

Jag har gått loss med VISA-kortet idag på en shoppingrunda men jag är så galet nöjd med mina köp så jag verkligen längtar efter att få vakna i morgon och klä på mig. Det finns dock en risk att jag dementerar det yttrandet i morgon bitti när jag inser att det är måndag och att regnet öser ner.
Utöver shoppingen så hann jag ha en riktigt mysig eftermiddag med min syster och nu tänker jag fixa lite mat följt av en film på Netflix. Jag hoppas bara inte att jag gått och blivit förkyld för just nu är min näsa totalblockerad av snor. Ni vet när man är så täppt att näsan rinner utan att man kan kontrollera det? Sådan är lägesrapporten för tillfället.