Cap Verdeöarna och segling över Atlanten

13 januari 2009 var vi framme på ön Sao Vicente och angjorde hamnen i Mindelo. Dit går alla seglare som väljer att stanna till på sin väg över Atlanten. När vi sovit en god natt med en båt som var stilla så inleddes inklareringen som alltid är en process som är olika på alla ställen. Vi hade kommit till en helt ny kultur och mycket var olikt allt annat hittills.

Här syns vår båt i hamnen.

Vi upplevde en helt nytt sätt att handla på. Inga butiker alls som vi är vana vid. Det fanns väldigt lite av varor, allt som säljs är egenproducerat.

Allt var helt otroligt spännande, vackra människor, risiga hus och allt annorlunda.

Vi bokade en dagsresa till ön Sant Anatou som ligger längst ut i Atlanten och är den grönaste ön där det mesta odlas. Det är långt mellan öarna här och en flera timmars färjetur. Besättningen delade ut plastpåsar och vi fattade inte till vad, men det blev vi varse. I stort sett all inhemsk befolkning spydde, medan vi satt där helt opåverkade. Visst är det konstigt att människor som bor på öar blir så sjösjuka.

Framme på ön hade vi bokat bil med egen chaufför som guidade oss runt.

Fler vägar som inte riktigt var i min smak.

Vi stannade på flera ställen bla åkte vi till ett sockerrörsdestilleri där rom tillverkades på gammalt sätt. Spännande.

Här satt en man och klistrade på etiketter på de återvunna flaskorna. En kvinna fixade middagen.

Vi fick provsmaka romen och köpte med oss en flaska mest för att vi skulle, den smakade skit haha.

Vi åkte vidare till en restaurang där vi skulle äta, fin utsikt hade vi, men maten dröjde.

Sent på kvällen var vi tillbaka i Aurora. Vi stannade sammanlagt en vecka i Mindelo innan vi tyckte att vi hade en bra väderprognos så långt vi kunde se. Vi roade oss en kväll på en känd restaurang med traditionell musik.

Anders bestämde sig för att avbryta och flyga hem. Han var inte så förtjust i nattseglingarna och livet ombord. Det var inte mycket att säga om det, alla ska tycka det är roligt. Vi andra provianterade färskvaror på marknaden den sista dagen.

Vi köpte dock inga levande halvdrogade fåglar.

Diesel tankades i dunkar och vi hade hjälp av en kille, de slogs om att få serva seglarna. "Vår" kille fick också Haralds fleecejacka och blev jätteglad. Det är ett fattigt folk och lite svårt att vänja sig vid tyckte vi.

Vi klarerade ut och släppte förtöjningarna sent på eftermiddagen den 19 januari 2009.

Vi fick jobbigt de första 4 dygnen, mycket vind och hög sjö, vi visste det, men visste också att det skulle bli bättre.

De dygnen satte många blåmärken, men det var bara att hålla i sig och hålla ut. Jag lyckades iallafall servera mat. Utdrag ur loggboken första dygnet "Vi satte segel direkt och seglade iväg med kryssfock och mesan. Vid åttatiden på kvällen ökade vinden rejält och mesanen skulle ner. Det gick inte och pojkarna hade ett styvt jobb med att få ner den, det var mörkt och de kunde inte se var den satt fast. Sedan fortsatte vi med en liten bit av kryssfocken och det gick inte fort men sjön var hög och vi vågade inte ha mer uppe. Det kändes inte särskilt bra, sjöarna for över Aurora och vid ett tillfälle kom även en stor fisk som Harald slängde i igen. På Olas pass fylldes sittbrunnen två ggr. Det blev inte någon rolig start, vi åt potatismos på pulver och köttbullar på burk till middag med sallad som for i durken, inget var särskilt lätt. Det var svårt att sova också med allt oväsen och det blir en del att åtgärda. "

Jag hade band som höll mig på plats i pentryt för att kunna använda båda händerna och inte hålla i mig med den ena.

Fjärde dygnet läser jag i loggboken " På mitt nattpass började jag höra 2008 års sommarpratare och min vakt gick jättesnabbt, så roligt det var. I övrigt mycket sjö över Aurora och det mesta besvärligt. Morgonen kom med lite mindre vind och vågor. När jag skulle äta frukost innan pojkarna vaknat och försiktigt skulle bära upp en stor kaviarmacka tappade jag den i trappan när det kom en våg. Kaviar överallt, herregud vad jag blir trött på detta ibland. Jag kryper omkring på durken och tycker det är svårt att komma upp igen. Ola sover illa och idag måste vi göra något åt hans koj. Harald fixade detta med att flytta upp slingskyddet och det blev jättebra. Vi gjorde bra fart hela dagen och mot kvällen bytte vi till genuan och gjorde ännu bättre fart som höll i sig hela natten. Vi loggade 6-7 knop och vågorna hade blivit mindre aggressiva. Vi åt resterna av chili con carnen till lunch och till middag blev det burkskinka och couscous. Burkskinkan blev jättegod med lök, champinjoner och mango chutney. Annars förflöt dagen med läsning, vila och lite fixande. Det börjar kännas väldigt bra nu."

På morgonen fick vi ta en runda på däck för att kasta tillbaka flygfisk som landat på båten under natten.

Varje kväll hällde vi över färskvatten från dunkar till dricksflaskor så att vi alltid hade vars en flaska att dricka ur.

På sjätte dygnet hände en olycka och jag läser i loggboken "Kl 23.30 small det till och hela förstaget hade lossnat med full genua uppe och flög ut från båten i stora svängar. Efter ett jättejobb av pojkarna hade de bärgat förstaget och förankrat det med tampar, genuan nere och beslagen på däck. Vi seglade med kryssfocken istället och det gick inte så fort men helt ok, vi hade inget annat val. Jag gick på min vakt och de andra kunde få välbehövlig vila. Natten var kolsvart, ingen stjärnhimmel och det kändes tungt det mesta."

På morgonen kunde Harald och Ola laga förstaget, vi hade grejor som tur var. Vid sådana tillfällen är det skönt att vara två starka män ombord.

Vädret hade blivit bättre och nu hoppades vi få en lugnare segling över Atlanten. Vi duschade på däck i saltvatten och skvätte lite sötvatten efteråt.

Jag kunde baka bröd och en kakor, sådant var så gott att få.

Vi hade fortsatt problem med skit i dieseln och vi behövde starta motorn ibland för att ladda. Vi fick ägna timmar åt att tömma dagtanken och sila dieseln, det var ett jäkla skitjobb.

Annars hade vi nu en skön tillvaro för det mesta, ljuvliga varma nätter och en enorm stjärnhimmel, jag tänker ofta på dessa nattseglingar och önskar få uppleva det igen.

På nionde dygnet läser jag i loggboken "På morgonen efter frukost kollade vi position och gribfiler och bestämde oss för att ändra kurs, vi tog bort vår waypoint och satte kurs direkt till Salvador i Brasilien. Det ser inte ut som att vi vinner något på att gå längre söderut innan vi lägger om. Helt bleke och fortsatt motorgång och det är vaaarmt. Svetten rinner av oss och med ingen vind så får vi inte heller den svalkan. Corn Flakes och mjölk till lunch, för varmt för mat. Vi gjorde inte mycket denna dag. Jag gjorde en ny sats cole slow sallad och gjorde även lite chokladgodis med mandel och russin. Middag blev konserverad oxkött som en slags gulasch med ris och sallad till."

Ibland var det skönt med ensamtid haha.

Vi närmade oss ekvatorn och där kommer ibland bleke och regnväder. Det är inga småregn precis och killarna fick en sötvattendusch på däck.

När vi passerade ekvatorn och skulle börja segla på södra halvklotet kom Neptum och Styrbjörn döpte oss. Ola hade passerat förut och därför redan döpt med namnet Styrbjörn.

Vilken överraskning vi fick haha. Harald fick namnet Tryggve och jag Diana, han hade en lång motivering som jag tyvärr inte skrivit ner.

Vi ville bada när vi passerade så vi slog av farten och ut med tamp och en fender också badade vi en i taget. Det känner jag mig stolt över, inte många som har badat där.

Varje fredag fortsatte vi med After Work, det är bra med rutiner och lite extra roligt på en sådan översegling.

Nu började det komma squalls med mycket regn och man visste aldrig hur mycket vind det var i molnen.

En mörk natt fick vi besök av en hel flock med stora fåglar, så konstigt och obehagligt. På mitt nattpass satt jag med en tamp och slog efter dem.

Nu vet jag inte om det är soluppgång eller solnedgång, många sådana foton.

Min sovplats under frivakten.

Några fiskar fick vi.

På artonde dygnet var det dags att hissa den Brasilianska flaggan, vilken lycka det var.

Vi kom närmre och närmre under dagen. Salvador ligger i Bahiaområdet i Brasilien och dit ville vi, det mest mångkulturella området i Brasilien. Salvador har ca 3 miljoner invånare.

Det blev mörkt innan vi var framme i marinan, men vi tog oss in och fick tag i en ledig plats. Vilken känsla det var efter drygt 18 dygn på havet. Bara dofterna och ljuden var ju helt fantastiska. Vi korkade upp Bubblet och var bara lyckliga och jävligt stolta. Vi hade seglat över Atlanten!

Gillar

Kommentarer

Passionbagareokock
Passionbagareokock,

Och det ska ni vara, jävligt stolta över er prestation. Coolt att bada där i ekvatorn 😎 bubbel var verkligen på sin plats

nouw.com/passionbagareokock