Vi lever!

Vilken födelsedag! Ironi. Att fylla 27 va verkligen ingenting jag ville fira. Jag kan inte förstå vart åren tar vägen. En vän som bor här i Spanien tyckte att jag var jätte konstig som vägrade fira min födelsedag. Jag förklarade att jag tycker inte att det är något att fira att man blir gammal, och sa att spanjorerna alltid har en anledning till att fira något. Då svarade han att man måste fira att man lever. Det fick mig faktiskt att tänka till. Varför har jag inte tänkt så tidigare? Varför gå runt med konstant prestationsångest, känslan av att inte vara tillräcklig och rädsla över att hela tiden göra fel val eller missa någonting, när man faktiskt kan vara glad över att man lever?

När jag var som sjukast i vintras så uppskattade jag konstigt nog varje dag i livet på ett annat sätt.läkarna hade sagt att om jag fick ont så var jag tvungen att ringa en ambulans, för att det kunde innebära att tarmen kunde ha gått hål på/spruckit = livshotande tillstånd. Jag var livrädd, för jag hade konstanta smärtor. Jag vet att jag satt nere på stranden en kväll med tårarna rinnande ner för kinderna och lovade mig själv att aldrig mer ta livet för givet. Om jag bara fick bli frisk igen.

Nu är jag här. Hyfsat frisk. Jag måste börja försöka uppskatta livet igen.

Avslutade kvällen igår med stallhäng och studier, tanken var att hinna gymma också, men när klockan var 22 så gav jag upp den tanken och gick och la mig istället.

Jag tror att det var ett bra val, för imorse vaknade jag 5.40 pigg och glad! Började morgonen med en löprunda (med *pepparpeppar* friska vader) på strandpromenaden, förbi stället där jag satt i vintras och tänkte just på detta. Jag kände faktiskt en väldig lättnad då. Lättad och glad över att min kropp bestämde sig för att kämpa och läka. Lycklig över att få vara frisk och stark Jag måste komma ihåg hur lång vägen tillbaka har varit. Uppskattar varje löpsteg jag kan ta. Känna friheten. För 6 månader sen när jag försökte börja springa igen så slutade det med att jag låg i fosterställning och skakade av smärtor. Nu kan jag springa 5-10km - dagligen! Vi måste komna ihåg att fira att vi lever !



Gillar

Instagram @choices_4_life