Back to reality

I 3 veckor har jag levt ett liv på flykt från mig själv. Från mina tankar. Jag har levt ett liv som inte är mitt. Jag har bott i vänners hus utanför stan, sovit i deras säng, myst med deras hundar, gått långa promenader på all ledig tid, jag har haft deras bil, haft nära till stallet. Livet har varit meningsfullt. Sista veckan har jag även varit lycklig nog att ha min mamma och bror här på besök. Det kunde inte varit mer lägligt att mamma kom samma dag som jag fick beskedet av läkaren. Det kändes nästan som om det var meningen.

Den senaste veckan har varit mer än bra. Vi har gjort utflykter, ätit massa gott, promenerat, spelat minigolf, pratat, spelat kort. Allt som en gång var en vardag i mitt liv.

Igår flyttade jag hem till min lägenhet igen eftersom mina vänner är hemma från sin semester. Uppdrag hundvakt slutfört och nu på morgonen lämnade jag familjen på tågstationen. Inom några timmar är de tillbaka i Sverige igen. Jag kunde inte låta bli att gråta på vägen hem. Det kommer dröja i alla fall 6 månader innan jag har möjlighet att se dom igen. Ibland kan jag inte låta bli att undra om det är värt att bo utomlands. Så långt från nära och kära.

Verkligen kom som ett slag i ansiktet nu på morgonen. Tillbaka till vardagen. Tillbaka till en tom lägenhet. Måltider och promenader utan sällskap. Tillbaka till buss/moppe. Back to reality.

Gillar

Instagram @choices_4_life