När rädslan tar över.

Det finns ingenting i livet som jag är så rädd för som att bli lämnad. Ensam. Just ensamhet är en känsla som förföljer mig genom livet. Det spelar ingen roll hur många människor jag har runt omkring mig eller hur mycket jag vet att de bryr sig, jag har ständigt ett behov av att känna mig behövd och bekräftad. När jag tänker på det så känns det bara löjligt. Jag är en vuxen människa. jag vet bättre. Ändå kan jag inte låta bli att få ångest när jag inte får svar på ett sms, när någon avbokar, saker inte blir som jag trott eller kanske framförallt när någon bryter ett löfte. Det värsta av allt är att det här är saker som normalt sker i relationer. Oavsett om det är familj, kärlek eller vänskap. Saker händer i livet och det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Varför måste jag ta det så personligt? Varför måste det få mig att känna mig så värdelös och otillräcklig?

Den här rädslan får mig verkligen ur balans. Jag tappar fokus på vad jag tycker om att göra, träning och kost. Och när de två sistnämnda faller, då faller hela jag. Jag är just nu inne i en period när jag är otroligt svag för just det här. Jag hatar mig själv och vill bara ut ur min kropp. Jag hatar den, den får mig att känna mig äcklig. 

Ingenting är bra nog. Jag har verkligen presterat på topp på alla plan de senaste månaderna och det har gett många bra resultat. Men ändå känns det inte bra. Jag känner mig värdelös. 

Hur lär man sig leva med det här? Går det att ta sig ur det? Går det att lära sig att uppskatta sig själv? Går det att må bra ...?

Gillar

Instagram @choices_4_life