Komplex

Varför har man dem? Varje dag när jag ser mig själv i spegeln så hatar jag allt jag ser. En oduglig, svag, sjuk, slapp kropp med många skavanker. Varför är det så lätt att hata? Varför är det så svårt att hitta något som är bra?

När jag var ute och gick med min häst i torsdags så mötte jag en kille som började prata med mig. Han sa att han sett mig flera gånger och att jag fick honom att känna att han behövde gå till gymmet. Jag fnyste åt det som en dålig raggningsreplik.

Idag var jag med några kollegor och paddlade kayak när en kollega kommer fram till mig och säger "du är så vältränad". Jag skrattade högt och försökte dölja min kropp. Jag skämdes. Bara timmar tidigare stod jag framför spegeln och funderade på att inte åka med för att jag kände mig så stor, svullen och äcklig. Jag ville inte visa mig i bikini. Jag kände att jag inte förenade att gå utanför dörren.

När jag fick bilderna från dagens utflykt ville jag först inte titta. Jag var beredd på att se en valross. Det var med ångest jag öppnade filerna. Men jag blev faktiskt glatt överraskad för en gångs skull. Jag tror faktiskt att alla timmars slit på gymmet och alla löpturer börjar betala sig. Jag vet att jag ökat ordentligt i styrka sista tiden, men jag har inte kunnat se utvecklingen utseendemässigt. Men nu börjar det faktiskt hända något tror jag, även om jag inte känner det än. Poco a poco.

Det är så mycket jag vill förändra med min kropp. Jag vill han tillbaka den formen jag hade för några år sedan. Jag vill han tillbaka mina rutor på magen. Jag vill kunna se mig i spegeln utan att vilja kräkas. Jag vill kunna trivas i min kropp igen..






Gillar

Kommentarer

Instagram @choices_4_life