Idag hade vi vår examen/ceremoni/avslutning eller vad man ska kalla det. Vi fick en liten minnebricka och skakade hand med stf. regementschefen, kompanichefen och plutonschefen och så ropades bästa kamrat och rekryt upp. Välförtjänat av de som utmärktes tycker jag. 

Ikväll så åkte vi fem tjejer från plutonen till Max och åt och umgicks. Det var skönt att slippa killarna en stund och roligt att bara vara vi brudar, vi trivs riktigt bra tillsammans :)

Nu väntar lite mer inlämning på förrådet och troligtvis lite mer städning, annars är tjänsten i princip slut. Det känns konstigt men bra! Imorgon slutar vi kl. 13 för sjukamp, middag och fest, sen åker vi hem vid lunchtid på Valborg. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag har det varit väldigt lugnt. Hörseltest inför utryck, inlämning av lite materiel på förrådet och fotbollsmatchen mellan befälen och rekryter. Rekryterna vann med 9-0. Det var ju roligt, men tror nog alla rekryter förutom den plutonen som hade rekrytlaget hejade på befälslaget haha. Det finns ju en viss rivalitet mellan plutonerna, men på ett vänskapligt plan. Så det är och ska vara antar jag ;) 

Kvällen spenderades på en uteservering i centrum. Thaibuffé, lite öl, trevligt sällskap och vårsol. Bästa kvällen i Enköping på länge! 

Igår var det också en trevlig dag. GMU:s sista skjutexamination, sen vapenvård och inlämning av vapen. Vi avslutade dagen med Strimma A, terränglöpning i stora gyttjehål fyllda med kletig lera och smutsigt vatten upp till midjan. Man luktade inte gott efter och kängorna är fortfarande blöta, men det var riktigt roligt. Jag har ingenting emot att bli skitig emellanåt, tvärtom :) 

Efter en dusch med kläderna på så tog jag tåget hem till Täby igen. Kunde inte låta bli att hälsa på mitt hjärta fast det var tjänst tidigt dagen efter. Vi tänkte ha årets första picknick men det var lite kallt, så efter att ha börjat grilla nere vid Hägernäs strand avbröt vi och gick hem, lagade klart maten på spisen och myste hemma istället. Jag sov kvar och åkte hit tidigt imorse. Värd varenda minut missad sömn  att sova hemma! 

Imorgon har vi vår avslutningsceremoni. Ser fram emot det :)  

Likes

Comments

Sista helgen är kommen och snart förbi. Jag minns att när jag åkte hem på första hemresan efter att de tio första dagarna på GMU hade passerat så undrade jag hur fan jag skulle stå ut med 80 dagar till, det var ju en sån total omställning att rycka in och det nya livet var så omständigt, förvirrat, stressigt och fullständigt fullspäckat. 90 dagar kändes som en evighet. Men vinter blev till vår och tiden bara flög iväg. Nu är vi liksom inne på dag 89. Ibland har utbildningen varit så jobbig att jag har räknat varje timme, och ibland har den bara varit rolig. Jag har lärt mig väldigt, väldigt mycket, vuxit lite grann och fått lite bättre självförtroende. Jag har skrattat mycket och ofta, men bara gråtit en gång, av glädje och lättnad när jag äntligen låg i min säng för första gången efter AGU:n (och just det, en gång till av samma orsak; efter första fältveckan när jag kom hem och blev omkramad av Simon). Men hur som helst, det har varit en väldigt annorlunda och spännande resa! Jag ser fram emot MUCK, men nog kommer det känns lite tomt i hjärtat när plutonen splittras och äventyret tar slut. Men redan måndagen efter börjar nästa resa, förhoppningsvis lika rolig och inte allt för svår. 
















Likes

Comments

Idag har det varit en väldigt chill dag. Ingen utbildning eller onödiga uppdrag utan bara väldigt trivsamt och glatt. Morgonen bestod av tvättbyte och lite vapenvård bestående av två lyspistoler för min del. Efter lunch så hade vi fotbollsturnering för alla rekryter i syfte att få fram det bästa laget som ska möta befälen nästa vecka. Tyvärr så blir det inte vår pluton som får representera gmu-kompaniet, men det ska ändå bli kul att se den omtalade matchen som rekryterna tydligen inte vunnit något år hittills. 

Vi slutade vid kl. 15.15, så då bestämde jag mig på en gång att åka hem och hälsa på mitt hjärta. Vi köpte pizza, kollade på film och hade en supermysig kväll. Nu är jag på tåget tillbaka till Enköping för att stå uppställd tidigt imorgon och ha vattenfys i Uppsala. Det kan bli kul. Nu vill jag bara av detta alkoholstinkande tåg fullt av skrikiga människor (speciellt killen mitt emot mig som sitter och headbangar med glittriga bunny ears) och in på det mörka och tysta logementet och sova. Eller helst av allt ville jag ju stanna hos Simon, men det är ju inte många dagar kvar till man får komma hem igen :)

Likes

Comments

Det har varit en väldigt trevlig dag idag tycker jag. Skjutbanan med kompetensprov stod på schemat. Det är precisionskjutning med tidskrav (10 sek) på 100 meters avstånd. För min del gick det som jag hade förväntat mig, bra på liggande skjutställning och mindre bra på sittande. Men jag klarade båda så det känns grymt skönt. Nu är det bara en skjutexamination kvar på hela GMU som vi ska ha här i dagarna. Sen är allt klart :)

Kvällen har spenderats med en promenad till Ica sen häng på logementet och tidigt i säng. Men det har varit en bra och givande dag. Att få skjuta hela dagen var superkul och gav mig tillbaka en del av motivationen till att vara här och vilja prestera. Ser fram emot nästa skjutövning :)

Kvällens sysselsättning, äta jordgubbar. Man kan ju ha det värre ;)

Likes

Comments

Idag har vi övat SIB (strid i bebyggelse). Dock utan bebyggelse men det gick ganska bra ändå och var ganska kul. Vi har även haft multitest och beeptest, jag fick samma poäng på multitestet och lite sämre på beepen än förra gången vi testades. Tråkigt att konditionen är lite sämre (men fortfarande över godkänd gmu-nivå såklart) än vid inryck, men det var jag beredd på då vi tränar (så att man kommer upp i puls ordentligt) mycket mer sällan än vad jag brukade göra i mitt civila liv. Jag längtar mer och mer efter någorlunda normala arbetstider och fritid som faktiskt är riktig fri tid, inte dötid innan tapto på kasern med en promenad till Ica som kvällens mest meningsfulla aktivitet. Jag längtar bort från rekrytlivet. Från fyrkantigheten, ständig kontroll och visitation av allt jag har, gör och är och från en viss jävlighet från befälen. Det är kul till viss del, men man tröttnar mer och mer på meningslösa ordrar som man inte lär sig något av utan som bara är till för att bryta ner/förnedra oss, bara för att befälen kan och vi är rekryter "som ska känna att vi är längst ner i bajshögen", som det ibland uttrycks. Jag är vuxen och jag kan liksom knyta mina skor och bädda min säng. Men men, det är ju så det är här. En vecka kvar. En vecka kvar... 

 There's a world not far from here

Imorgon väntar kompetensprov på AK 5an, det kommer nog bli ganska svårt. Men det ska bli jättekul att få skjuta igen! Sen väntar fotbollsturnering, badhus, muckfest och annat trevligt innan vi splittras. 

Likes

Comments

Ligger uppe på mitt täcke med uniformen på, lyssnar på musik och inväntar dagens nästa moment. Som troligtvis blir vård, sen middag. Dagen har varit superlugn, examination i Strimma B (alla klarade det), lunch i en och en halv timme, lite BRAK och nu utvärdering av befälen. Jag har till 99% bara bra saker att säga om dem, tycker att vi har haft en bra blandning av olika typer av människor. Alla är duktiga, hyfsat pedagogiska och har bra ledaregenskaper. 

Det är jätteskönt att vi har en lugn dag för jag är faktiskt fortfarande lite sliten efter AGU och har ganska låg energi. Men det är nog också relaterat till vår kost här, mycket godis, pizza, vitt bröd och annat som gör en seg. Jag har lagt på mig fyra kilo under GMU, visserligen en del muskler men också onödigt fett, och jag känner att det är dags att börja tänka hälsosamt och bry sig mer om sig själv igen. Försöka få till egen träning, äta bra osv, då borde ju energin komma tillbaka. 

Men just nu när solen skiner utanför fönstret så drömmer jag om sommar och semester. Sola, bada, åka båt, träna, grilla, dricka rosevin och spendera dagarna med de man tycker mest om. Få vara solbränd, ha sommarklänning och gå runt barfota med utsläppt hår... 

Men grön heltäckande uniform, raggsockor i vinterkängor och håret i strikt knut är väl inte helt fel det heller. Det är en helt annan vardag och verklighet men jag gillar ju den. Massor till och med.


Likes

Comments

...Började idag! Sista avslutande projektet på GMU. Förhoppningsvis en lugn och trevlig vecka. Vi har några schemalagda aktiviteter, till exempel skriftligt prov imorgon, men annars ska tiden gå till att ta igen de examinationer man har missat eller inte klarat. Jag är osäker på om jag har en liten skjutning kvar, annars är jag klar med allt. Skönt :) Idag har vi haft vapenvård, grupputvärdering och fys bestående av backintervaller och fotboll i solen. Allt som allt en lugn och trevlig dag (förutom att jag lyckades skaffa mig en väldigt blå och väldigt ond stortå på fotbollen). Men jag längtar hem, jag är liksom klar här nu och redo för nya utmaningar. Jag vill vidare. Men det är ju bara slutspurten kvar så jag håller fokus lite till. 

Sista hemresan var som alla andra, supermysig med Simon och familjen. Saknar mitt civila liv och längtar tills jag inte kommer bo borta på logementet utan jobba mer normalt. Så i typ september? För sommaren kommer också spenderas boendes i logement, men på annan ort bra mycket längre bort för annan tjänst. Mer om det kommer senare! :)

Likes

Comments

Dag 1
Klockan 06.00 vaknade de flesta av att befälen stormande in och beordrade uppställning. Själv stod jag i duschen och var tack och lov nästan klar. Så det var bara att skynda sig till logementet, dra på sig uniform och kängor och slänga upp mitt dyngsura och trassliga hår i en knut och ställa upp i korridoren. Vi sprang till matsalen, fick sex minuter till nästa uppställning, slängde i oss lite frukost, ställde upp och sprang tillbaka till kasern. Väl där så hade vi BRAK i typ 45 minuter som mest bestod av "gör burpees till jag säger åt er att sluta". Det var jobbigt och en del spydde. Sen tog vi fram vår stridspackning och tross, tog på stridsutrustning, kamouflerade oss i ansiktet och hämta ut våra vapen och avmarscherade till bussarna som tog oss till ett nytt område, Skogstibble, 30-40 min utanför Enköping. Vi klev av och ställde upp i öppen fyrkant och blev beordrade att ta av oss allt förutom underkläder (med värmejacka utanpå om man ville). Sen visiterades allt vi hade med och det som inte var tillåtet beslagtogs. Jag blev av med halstabletter, Ipren och voltarensalva, men fick behålla necessär och tändstickor. Vissa blev av med allt förutom tandborsten så jag hade tur (och självklart delade jag med mig av deo, lipsyl, hårborste med mera senare). När allt som var godkänt var nedpackat och vi hade klätt på oss gick vi igenom fiendescenariot för vår AGU. "Bogaland" hade attackerat Svergie, tagit över Arlanda och börjat röra sig in i Uppland. Vårt förband var satt på fältfot för att inte vara på plats om LedR skulle bli utsatt för en attack. Efter informationen avmarscherade vi till vår uppehållplats för natten. Vi visste inte hur länge vi skulle gå eller vart vi skulle. Två timmar gick vi, det var soligt och varmt och man blev väldigt svettig av kroppsskyddet och packningen. Vid det laget hade man inte hunnit stänga av huvudet än eftersom det var första dagen, så jag tyckte att det sög och var riktigt tungt och tråkigt. Väl framme så blev vi utplacerade ensamma på olika ställen i skogen. Det var alltså dags för ensamdygnet (eller halvdygn snarare, från kl. 16 till kl. 07). Det blev en rätt trevlig och mysig upplevelse. Jag byggde en helt okej bivack att sova i, gjorde upp eld, värmde vatten och lagade en grönpåse (ca 500 kcal). Eldade till 21.30 sen slocknade jag och sov till 05.30. Lyckades även skaffa mig massa blåsor på tummen genom att pilla på varma stenar, inte så smart. Jag vaknade vid flera tillfällen av att jag hade frossa, det är kallt att sova utan sovsäck. Men jag var inte rädd för att vara själv i skogen och sov ändå rätt bra. 

Dag 2
Uppställning för avmarschering kl. 07. Först gjorde vi oss "redo för strid", vilket innebär kamouflering med färg och granris, "tömma task och tarm" och kontrollera vapen och utrusning. Vi fick veta att vi inte fick hålla oss på vägarna utan skulle gå i skogen, och att vårt mål var att ta en lada och upprätta kvarterförläggning. Tre timmars marsch i svår terräng (stukade foten och ramlade flera gånger, men det var ändå en bättre och trevligare marsch än dagen innan) senare så var ladan vår, och efter en efterlängtad grönpåse så började vi med att vakta den med ett rullande schema bestående av olika poster, patrull, larmstyrka och vila och besättande av eldställningar x antal gånger. Det blev inte så mycket sömn men det fanns dusch och toalett, väldigt lyxigt att få fräscha till sig. 

Dag 3
Vid kl. 07 började vi städa och riva värnen. När vi var klara så fick vi utbildning i hur man använder sprängdeg. Det var roligt och small ordentligt. Sen kom det två bandvagnar och hämtade upp oss och körde oss till nästa uppehållsplats i skogen. Vi byggde gruppbivacker, eldställningar och obeserveringsplatser och påbörjade ett nytt rullande schema. Vi hade inte ätit på 30 timmar och alla var sega och hungriga och vi visste inte alls om vi skulle få någon mat. Men det fick vi, varsin grönpåse som smakade riktig gott och gav en nya krafter. Innan hade jag både tuggat på stensöta och druckit granbarrste, men det ger inte mycket energi. Natten var relativt lugn, några flyktingar, bråkiga fyllon och en avrättning (allt var såklart befälens skådespel) på vägen bredvid men annars var allt bara segt och kallt, men mysiga var de få stunder man fick sova framför elden i bivacken.

Dag 4
Dagen börjar vid kl 06, vi rev våra förläggningar och la oss i våra eldställningar. Efter lite mer än en timme så kom en fientlig grupp körandes över ängen vi hade uppsikt över. Vi sprängde deras fordon, sköt ner människorna (i den mån man kan skjuta någon med lösplugg, dvs inte alls :P) och skyndade sedan till bandvagnarna som körde iväg oss till en skyddsområde som var vårt nästa uppdrag. Vi skulle alltså agera skyddsvakter så som vi lärt oss. Det rullade på, vi hade schema hela natten som vanligt, dock utan vilotid denna gång. Men man sover några minuter lite här och där ändå. Allt går att sova på när man är trött, på gräset, mot en sten eller träd, direkt på marken i skogen, inrullad i ett knäppetält (typ pressening) osv. Det var soligt på dagen så jag passade på att tvätta typ hela kroppen med vatten, smultrondiskmedel och papper och byta alla kläder, riktigt skönt. 

Dag 5
Vid 12-tiden på dagen avslutade vi våra olika tjänster och rev värnen och annat vi hade byggt. Vi vilade på våra packningar i solen och kokade vatten till dagens kommande grönpåse. Vi blev upphämtade med buss och körda till Veckholm, där vi har varit i fält två gånger tidigare. Vi åt (andra dagen i rad jag fick gröt i dygnets enda grönpåse, längtan efter pizza, mackor, godis etc. var ständigt närvarande kan jag säga) och marscherade sedan en kort bit in i skogen där vi upprättade förläggning, med riktiga tält och allt man ska ha till. Väl klara marscherade vi iväg till en plats där vi skulle genomföra en liten orienteringstävling. Min grupp gav allt och sprang (alltid tungt med stridsutrustning med det går) så vi vann och fick lite jordnötter och energidrink i pulverform, väldigt välbehövligt. Sen marscherade vi tillbaka och förberedde för natten med eldpost och patrull. Det var riktigt skönt att sova i tält med kamin och det var första natten på hela AGU:n som jag använde min sovsäck. 

Dag 6
Denna dag var jobbigast av alla, på morgonen rev vi förläggningen och övade strid om och om igen och min energi var så i botten så jag fick bita mig i läppen flera gånger för att inte börja gråta av utmattning och frustration. Men vid lunch vände det, vi fick iso-mat, alltså riktig lagad varm mat. Alla var jättehungriga och lyckan var total. Jag åt spaghetti och köttfärssås, knäckebröd, smör, frukt och varm saft tills matkoman var total. Piggare blev vi och som väntat så behövdes energin, vi skulle strida mot "Bogaland" och skjuta skarpt för första (och enda) gången under övningen. Tyvärr så åkte mitt hörselskydd av så jag fick ont och pipljud i ena örat efteråt. Fick medicin och gjorde hörseltest igår, som tur var så är min hörsel jättebra fortfarande. När vi hade krigat klart och tryckt tillbaka fienden så marscherade vi iväg för att hämta ammunition (men det fanns ingen på den angivna platsen så vi fick marschera igen senare under kvällen) och sedan började vi med kvällens aktivitet; gräva värn stridsparsvis att spendera natten i... Inte alls lockade och skönt var det inte heller. Inga sovsäckar, ingen eld, blåsigt och kallt. Som tur är fick min grupp olika patrullerande uppdrag till kl. 04, så tiden i värnet blev bara två timmar. Jag har inga problem att somna när jag är trött, så jag sov rätt bra fast jag frös och det regnade på mina fötter och ben. Somnade även ståendes under patrullen, det var något nytt haha. 

Dag 7 
Efter att ha rivit värnen så bytte vi plats, upprättade förläggning och fick veta att vi skulle ha återhämtning. Välbehövligt! Vi skulle vårda våra vapen och oss själva. Vår "egenvård" var fantastisk, vi marscherade ner till vattnet där kompanichefen med befäl hade byggt en fältbastu (varma stenar under en pressening). Vi ångbastade och duschade med varmt vatten i hinkar och vattenkannor. Så himla skönt! Senare under dagen samlades hela kompaniet på samma plats och vi blev tilldelade lax, potatis, salt, dill och purjolök som vi lagade i folie på elden. Med 200 armhävningar/grupp köpte vi även aioli till maten och två påsar gott och blandat/grupp som vi delade på. Det var en fin kväll, solen visade sig ofta, alla njöt av maten och vi hade det riktigt bra. Innan läggdags tog vi på oss vår skyddsutrustning och blev utsatta för tårgas. Allas utrustning fungerade tack och lov och det var enbart en trevlig upplevelse. Natten blev också bra med bara en post/person så man fick äntligen sova några sammanhängande timmar.   

Dag 8 
Vi vaknade kl. 05 av att befälen skrek uppställning och under skrik och stress från dem rev vi förläggningen och packade in all vår packning i vår förvaringsscontainer. Med vapen och stridsutrustning marscherade vi iväg i riktigt snabb takt. På vägar och genom skogen. Vi gick precis på gränsen till att börja springa, ändå skrek befälen att vi skulle öka hela tiden. Man var trött och mör efter veckan och det var riktigt tungt för benen. Vi stannade efter en och en halv timme och fick i uppdrag att springa ner på en äng och runda en grej ca 300 meter bort, andra varvet så fick jag plötsligt en klump i halsen och kunde inte andas. Jag fick hjälp att ta av utrustningen och fick ligga ner tills det gick över. Det var lite obehagligt men okej. Tydligen så berodde det på att luften var så kall ute så lungorna drar ihop sig eller något sådant. Tre andra föll ihop nästan samtidig som jag så när vi marscherade vidare sänkte vi tempot. Vi sjöng lite marschsånger och stämningen höjdes. Vi var ju äntligen på väg hem, trodde många i alla fall. Men vi hade endast gjort sju dygn och jag visste ju att det var ett dygn kvar. När vi väl kom fram så meddelade kapten att AGU var över och vi åkte buss tillbaka till regementet, åt en grönpåse (gröt), vårdade all materiel, duschade och satte på oss fräscha uniformer och förberedde för kompaniuppställning. I fem minuter trodde jag faktiskt att det bara skulle bli sju dygn, till kaptenerna låtsades att de hade räknat fel på dagarna och vi blev beordrade att packa stridspackningen och ge oss ut igen i duggregnet. Sagt och gjort, gruppvis fick vi en karta som vi skulle följa och stanna till på olika stationer. 

Dag 9
Vi gick och gick hela natten med stopp på stationerna. Det var olika roliga tävlingsgrenar, typ sätta ihop ak 5c/ak 4, precisionskasta övningshandgrant, nattorientering, stafett med sjukbår, göra upp eld på tid, putta en bil gemensamt osv. Lite flashback till friluftsdagarna i skolan, fast med packning och vapen, ingen sömn, ingen mat och att man frös ordentligt på natten. Vi hade en vilostund typ 2-3 timmar vid en eld, annars var vi på gående fot från kl. 19.30-11.00 dagen efter. Jag var såå trött i benen i slutet, men tillslut så var vi äntligen tillbaka på kasern och fick "övningen avbryts". Vilken lättnad efter alla hungriga och trötta dagar! 

Vi hade återigen kompaniuppställning och fick våra soldatprovsmärken och en kram av kompanichefen. Sen väntade det som alla hade längtat efter hela natten och veckan; mat! Det blev två hamburgare, två glassbåtar och kaffe och läsk i solen, blandat med lyckan över att vara klar med AGU. Underbar känsla! Kvällen spenderas med vila och vård. Ett befäl var snäll och skjutsade oss till Ica, så vi åt godis tills det kom ut ur öronen. Sen beställde vi pizza. 

Allt som allt så är jag jävligt nöjd med mig själv och hela plutonen. Alla pratade ständigt om hemlängtan och mat, men vi tog oss igenom alla prövningar tillsammans, med grym sammanhållning och överlag bra moral och gott humör mot varandra. 

Det som jag tyckte var jobbigast var utan tvekan all utrustning, vi hade stridsutrustning typ dygnet runt (hjälm, hörselskydd, kroppsskydd och stridsväst) plus vapnet som är otympligt och stridspackningen som kändes tyngre och tyngre för varje dag. Allt var tungt, satt fel, gjorde ont, var i vägen och gav mig inre psykbryt. Marschera var också riktigt, riktigt jobbigt emellanåt och det kändes som att man kvävdes av kroppsskyddet under all packning. Att inte veta vad som skulle hända var också påfrestande och jag oroade mig för bra mycket värre saker än vad som faktiskt hände. Hungern var inte så jobbig, men det var drygt att inte ha så mycket kraft. Utan energi är ju hjärnan slö och kroppen seg, vilket gjorde att saker tog längre tid än vanligt. Vet inte hur mycket jag tappade men säkert ett par kilo vätska och fett. Vet att vissa från kompaniet tappade mer än 10 kg, men standard ska vara 5-8. Sömnbristen led jag inte av så mycket, sov i snitt tre-fyra timmar per natt (dock väldigt osammanhängande sömn på olika platser under natten) så det räckte gott och väl. Men oj, vilken tur vi hade med vädret! Jag var så tacksam för det varje dag. Bara regn två mornar annars uppehåll och ofta sol. Visserligen kallt på nätterna, men det är det ju i april. Dock så har jag aldrig frusit så mycket under så lång tid i hela mitt liv, och längtan efter att komma in i värmen var ständig. Men det kunde ha varit mycket värre. 

Så Aldrig Ge Upp... Ganska mycket som jag hade föreställt mig, men inte riktigt lika tufft som jag trodde. Men utan tvekan utmattande och påfrestande. Det är ingenting jag någonsin vill göra om, men något jag aldrig skulle vilja få ogjort :)

Likes

Comments


Tänk, nu är de åtta dygnen klara. Jag har klarat det. Jag ska skriva ner allt på permissionen, men det jag kan säga nu är att det var en blandning av utmattning, tvivel, hunger, trötthet, frustration, hemlängtan, tung utrustning, frusen och stel kropp, ömma fötter, oro och noll kontroll eller medvetenhet om vad som skulle hända. Men nu är jag hemma i värmen, har ätit massor av goda saker och är så lättad och lycklig över att vara hemma. Jag är så himla glad över att jag tog mig igenom det och att det nu är över. Det var inte jättejättehemskt, men det var faktiskt mitt livs värsta vecka, på ett bra sätt liksom (delvis iaf). För jag lärde mig nog en hel del om mig själv och fick perspektiv till min vanliga bekväma vardag. Nu ska jag sova efter att endast ha sovit ca 30 minuter (lutad mot en gran) de senaste 42 timmarna. Det är dags för återhämtning. Men som sagt, jag är så jävla lättad och glad över att uppgiften är slut och att jag klarade allt med hög moral och gott humör. Jag är stolt :)
Två mils nattmarsch med packning plus AGU gav mig mitt första soldatmärke. Men inte mitt sista hoppas jag!


Likes

Comments