Lite roligt hur snabbt ens tillvaro kan förändras.. 
Är ledig från jobbet ikväll och är hemma själv i lägenheten. Har städat och diskat och nu ligger jag under en varm filt framför tvn med mjukiskläder och nybryggt kaffe. För en månad sedan hade det varit en helt perfekt kväll all by myself, men nu saknas något. Eller rättare sagt någon. Sjukt det är hur snabbt någon kan få så mycket utrymme i ens liv och huvud... 

Lite jobbigt är det faktiskt att gå från att leva i sin egen bubbla utan några djupa känslor och bara tänka på sitt eget liv och sina behov till att bry sig så mycket och känna så mycket för någon annan. 
Men väldigt härligt också såklart. 
Helt underbart till och med :) 
 

Likes

Comments


Lycka. Vardagstress. Jobba. Jobba. Jobba. Kärlek. Hitta balans. Disciplin. Skapa struktur och rutiner. Leva i nuet. Glädje. Ångest. Kärlek. Högt tempo. Jobba. Landa. Tänka. Tänka. Känna. Andas. Frihet. Styrka. Ladda om. Trötthet. Glädje. Meningen med livet. Kärlek. Lycka. Mål. Jobba. Jobba. Oro. Men lycka. Så jävla mycket lycka. 

Likes

Comments

2013, ja vad säger man. Året då jag lärde mig att stå på egna ben igen, lärde känna mig själv och började älska livet fullt ut, utan inre oro och ångest. Året då jag började kliva ur min komfortzon för att bli den jag vill vara. Starkare och mer trygg i mig själv än någonsin tidigare. 

Året började tillsammans med Nicklas i vår dåvarande lägenhet. Vi drack lite cider, kollade fyrverkerier genom fönstret och tog det väldigt lugnt. Tidigare på kvällen var vi hemma hos min familj i Vaxholm och ätit trerätters middag. VI hade även vår 1-årsdag för förlovningen så det var ju lite extra trevligt men  ändå inget speciellt. Tror vi båda kände redan då att vi inte var "ämnade för varandra" så att säga. Vet att jag kände det i alla fall.

Januari flöt på fint och februari lika så. Jag jobbade på en förskola i Vaxholm på dagarna och som säljare på kvällarna och trvides väldigt bra på båda, även fast det var en väldigt stressig miljö på förskolan så var det det absolut mysigaste jobbet jag har haft och det gav mig bra erfarenhet, bättre tålamod och högre stressgräns. Vädret var smällkallt och jävligt snöigt och jag var konstant förkyld, men glad ändå. Livet var inte lika roligt som 2012 då jag levde livet i Thailand och Indonesien, men absolut trivsamt. 

Inget speciellt hände under våren förutom att jag opererade ögonen i mars med FS-LASIK på Memira och det blev ju helt fantastiskt. Bland det bästa jag har gjort tror jag. I april skaffade jag ett tredje jobb, på Sats på Söder. Trivs väldigt bra än idag och har väldigt härliga kollegor.  Den 4e maj fyllde jag 22 år och firade inte det på något speciellt sätt. Tårta med familjen liksom. 

I slutet av maj/början av juni flyttade jag och N ut från vår gemensamma lägenhet och jag flyttade hem till Vaxholm. Det kändes lite tråkigt att flytta hem men samtidigt väldigt skönt för vid det laget, eller egentligen hela våren, var vårat förhållande riktigt dåligt och jag kände mig instängd och olycklig. Bara dagar efter det så gjorde vi slut. Väldigt fint avslut med lunch, shopping och mys. Till 60% fantastiskt skönt och befriande, 30% sjukt jobbigt/separationsångest och 10% skitläskigt att stå på egna ben igen efter fem år. Jag är en helt annan person idag än när vi träffades när jag var en liten tonåring och visste ärligt talat inte vem jag var utan honom som min andra halva. Uppenbarligen en väldigt levnadsglad, trygg och lycklig tjej men det visste jag ju inte då, i början av juni. Bara några dagar efter vårat break hade jag en resa inplanerad till Frankrike och Italien med familjen och släkten. Super att komma iväg lite, vänja sig vid att vara singel och få lite perspektiv på saker och ting. 
När vi landade på Arlanda natten till den 26e juni, så var det bara hem, packa, sova, möta upp min partner in crime och åka till Norrköping för Bråvalla Festival. Det av utan tvekan en av sommaren absoluta höjdpunkter. 50 000 glada människor, grym musik, sommar och festival, bra kombination måste jag säga.

Juli och augusti var en enda lång fest och jag drack nog mer alkohol än vad jag annars gör under ett helt år. Jag hade mycket att ta igen och kände mig bokstavligen hög på livet. Energin var på topp och jag hade så fruktansvärt roligt. Dock har jag insett i efterhand att en del av mitt vilda partyliv i somras berodde på att jag inte klarade av att vara ensam. Jag kunde inte sitta still, kunde inte ta det lugnt. Jag ville bara ut, ut, ut, träffa folk, dricka shorts och dansa hela natten. Vilket jag gjorde hela juni, juli och augusti och sjävklart började jag tillslut känna mig sliten. Men tack och lov så kom den inre tryggheten smygande och la sig till ro, och jag började känna mig mer och mer stabil och tillfreds med mig själv och mitt nya liv.
 
I augusti började jag jobba på mitt gamla jobb igen, en skola på söder. Trivs väldigt bra där också. Vi åkte till Italien på planeringsesa, helt fantastiskt trevligt att få göra det. Efter det var sommaren slut och det var dags för rutiner igen. Det kändes skönt, roligt, spännande och tråkigt på samma gång.

I september fick jag nog, "nybliven singel"-perioden var definitivt över och jag slutade dricka alkohol, slutade röka, slutade festa och träffa killar och började träna flera gånger i veckan och äta hälsosamt. Jobbade som vanligt 6-7 dagar i veckan samtidigt och mina få lediga stunder spenderade jag med vänner eller så var jag bara hemma och njöt av att få vara ifred och  göra exakt vad jag ville. I samma veva flyttade jag också till min första egna lägenhet utan sambo. Det var en viktig spik i min "stå-på-egna-ben-låda", och jag trivdes direkt och trivs fortfarande så himla bra. Känner mig för första gången hemma på riktigt utanför min barndomshem i Vaxholm. 

Så livet var frid och fröjd till oktober då min rätt gamla men ändå pigga mormor åkte in på sjukhus. Utredningar, tester, cancer, förflyttningar, hem, stroke, mer sjukhus, elakartad lungcancer, hem, slutstadie, palliativ vård, Byle gård och så var hon borta. Jag hann knappt ens förstå att hon var sjuk. Oerhört omtumlande och sorgligt och jag kan fortfarande inte förstå. 

Men jobbet och livet fortsätter ändå, och den 10e december var det dags för begravningen och den var så himla fin. Julen närmade sig och jag kände bara negativa känslor inför den, jag som alltid älskat julen. Men den 24 december kom den också vare sig jag ville eller inte, och visst var det väl trivsamt ändå. 

Under denna period träffade jag någon som helt oförberett drog undan min stabila matta. Jag föll, snabbt och hårt, vare sig jag ville eller inte. Helt fantastiskt och inte alls läskigt, bara så jävla rätt och naturligt. Så jag började första dagen detta år med att få kalla denna underbara människa min pojkvän. 

Nu ser jag fram emot 2014 som jag är övertygad om kommer bli spännande och fullt av upplevelser. Och en jävla massa jobbande i vanlig ordning ;)
Gott nytt och fantastisk år alla!


Likes

Comments