Söndagsångest på en ny nivå. Jag har tappat motivationen och energin för ja, i princip allt just nu. Känner mig så förbannat trött, inifrån och ut. Både i kropp och själ.. Men det är ju inte speciellt oväntat heller, mormors bortgång, tre jobb, mörkt, kallt och jävligt.. Inte så konstigt då att man tappar gnistan. Och jag vet att man behöver dipparna för att kunna njuta av topparna. Men just nu känner jag mig bara irriterad, frustrerad och jävligt less på det mesta. 

Men jag får försöka rycka upp mig och ta nya tag imrogon, fokusuera på det jag vill uppnå, mina mål och drömmar. Motivation. Lägga den lilla energi jag har på det som är viktigt för mig. Och såklart... Bra mat. Mycket träning. Så mycket sömn som möjligt. Positivt tänkade. Och så vidare. Så kommer känslan vara borta absolut senast torsdag. Säkert tidigare. För jag kan ju mina svängar ;)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments


Nu väntar jag bara att jobben ska vara slut så att jag får komma hem, ta av mig masken och bryta ihop. Men vad hjälper det egentligen? Du är lika borta för det. Våra liv har vänts upp och ner men solen går upp varje dag ändå. Jag går upp, jag ler, skrattar och pratar med andra människor som vanligt. Men bakom fasaden känns mitt hjärta urgröpt. Tomt och krossat. Min hjärna känns som mos. Mina tankar är snurrande, tomma, utan sammanhang. Kan inte förstå, vill inte förstå! Hur kan man ena dagen hålla någons varma hand, se varandra i ögonen och le, och nästa dag hålla samma hand, men nu får man inget tryck tillbaka, huden är kall och personen man älskar är borta? Kroppen har blivit ett tomt skal. Döden. Det naturligaste, rättvisaste och värsta i världen. Men du finns kvar. Jag VET det. Någonstans där allt är vackert och skönt. Och jag ska sakna dig varje dag resten av mitt liv tills vi ses igen.
Älskade, älskade, älskade mormor


Likes

Comments

Garanterat lerigaste, mest varierande, mest ansträngande och absolut roligaste starten på dagen. Love it! Och idag är det en sån där fantastisk fredag som börjar med NMT och avslutas med ett dubbelpass kickboxning. Behöver varken man eller fest. LOVE IT!




Likes

Comments

Jack Johnson, Joshua Radin, Ben Harper och Jason Mraz.

Det är vad som rullar på min spotify varje kväll. Så att jag får bakgrundsmusik till mina tankar och funderingar som som vanligt infinner sig i mitt huvud ensamma kvällar. Och det är till 95% bra och lyckliga tankar, lite bitterljuva och vemodiga emellanåt, men fortfarande bra. 
Känslan av att en pusselbit saknas finns kvar men den är inte speciellt störande eller omfattande... Bara en lättare känsla av tomhet. Men livet känns bra, har underbara vänner och en fantastisk familj, trivs sjukt bra i lägenheten, jobben går bra, inte så utvecklande men trivsamma och jag tycker mer eller mindre om alla tre och trivs bra. Fått mer klarhet i vad jag vill plugga och jobba med "på riktigt" och har en långresa under planering. Träningen och kosten går också bra. Haha allt är tydligen på topp när jag skriver ner det, trots att det inte alltid känns så.

Fått rutin på träningen och vet vad jag vill göra. Utspritt på fem dagar så ser schemat ut såhär:
Udda veckor: 280 min kickboxning, 150-225 min Nordic Military Training och 55 min Bodypump
Jämna veckor: 140 min kickboxning, 240 min Nordic Military Training och 55 min Bodypump
Mer hinner jag tyvärr inte med och jag måste redan gå upp innan kl 05 tre av dagarna för att få till det, så att se till att få ordentligt med sömn när man kommer hem efter halv tio på kvällen är inte det lättaste. Men än så länge lever jag ;) Önskar dock att jag fick kickboxas varje dag, men man får väl vara glad för det man får antar jag. 

Ett stort plus i vardagen är att jag får vara ständigt frisk trots att jag träffar förkylda barn och vuxna varje dag, och bara det är ju helt otroligt för mig som är van att vara konstant sjuk. Kan vara lite snuvig ibland eller få lite ont i halsen, men det går över på en dag. Tackar ett alkoholfritt och vitaminrikt leverne för det :)



Sen att de återstående 5% av mina tankar egentligen är mycket större än vad jag ger dem utrymme till och gör mig kallsvettig av oro är en annan sak... En nära släkting är svårt sjuk och det är oerhört skrämmande och maktlösheten är såklart frustrerande. Jag kan prata om det men jag förstår inte vidden av det, vet vad som är på gång men kan ändå inte greppa det. Därför trycker jag ner mina känslor till ynka 5%, men du finns där, i bakhuvudet, hela tiden. Finaste finaste fina <>

Likes

Comments

Får se hur och om det funkar som utlovat :)




Likes

Comments