Nu är min jagade känsla helt borta och nu har alla jobbscheman satt igång i vanligt tempo. Dvs full fart.. Som idag, först jobba på mitt nygamla jobb (i en skola på söder som matpedagog/fritidsledare), skynda förbi mitt andra jobb Sats som ligger några minuter bort och fixa arbetsintyg, tillbaka till skolan och fixa ett till intyg, åka till Täby för att kolla på en lägenhet, sen springa till tredje jobbet i Täby, två timmar sen pga lägenhetskollen och hetsjobba. Men jag gillar det.

Sen hem till mitt kaos, tvätta och dö i soffan. Kollar på The Valleys och Geordie Shore. Haha älskar det! Kvalitetstv på hög nivå, not, men när man är helt hjärndöd efter en dag som denna så är det helt fan helt fantastiskt. Har dock redan sett kvällens avsnitt. Hehe.

Veckan överlag är fullbokad med massa skoj utöver jobb.. Träffa vänner, aw, födelsedagsfirande med mera. Sen mååste jag städa och förbereda inför en eventuell flytt :) Sova får man göra en annan gång. Typ till jul.

Just det, kom hem från Italien igår. Var där på arbetsresa med övriga skolpersonalen. Vi bodde på en gammal vulkan utanför Rom. Det var jättetrevligt och roligt! Mycket jobba och mycket god mat, sol, bad, vin och härligt sällskap. Lägger upp bilder imorgon. Nattinatt!

Likes

Comments

Sitter hemma på balkongen hemma och syndar med cola och cigg. Tänker på de senaste månaderna. Oj vilken jävla sommar säger jag bara. Helt galen. Har kört på i 180 hela tiden. Har haft så fruktansvärt roligt och träffat så många härliga människor. Men har känt en rastlöshet som både varit bra och dålig.. Inte kunnat sitta hemma och till exempel kolla film och bara koppla av. Hela tiden en känsla av att jag måste ut och att det måste hända saker. Först nu senaste veckan har jag känt mig tillfreds på ett djupare plan. Varvar ner och förbereder mig för hösten och allt jobbande.

Jag har tänkt och reflekterat mycket över mitt liv, och inser nu att jag har levt i som i en bubbla de senaste åren. Jag har verkligen inte mått bra, jag har varit medveten om det men jag har förnekat det stenhårt för mig själv.. Först denna sommar har jag vågat släppa allt och bara njuta av livet. Från att gråta nästan varje dag till att skratta så att jag får kramp i magen liksom. Och jag vet ju precis vad det beror på, att jag har kommit ur ett riktigt dåligt förhållande. Läste min gamla dagbok nyss och började nästan gråta, för jag kan fan inte fatta att jag utsatte mig för det i flera år. Självklart var allt inte helt förjävligt rakt igenom, men alla uppoffringar, allt kämpande, så många gånger jag gått under min värdighet.. För att inte få ett skit tillbaka. Det är fan sjukt.

Är så himla glad att jag har lyckats bryta mig loss från gamla mönster. Men visst finns det stunder då jag bara vill ha tillbaka tryggheten och närheten. Det är en konstig känsla att sakna något man inte ens vill ha. Men på fem år hinner man verkligen komma nära en annan människa på så många olika plan och det är inte helt smärtfritt att bara släppa allt.. Såklart.

Men det är värt det. Nu är jag lyckligare än någonsin tidigare. Jag är 22 år och det är så mycket jag vill hinna uppleva och göra. Jag vill leva fullt ut och det ska jag verkligen göra nu. Den här sommaren var bara början :) om jag har några läsare kvar efter alla uppehåll så hoppas jag att ni också har haft en fantastisk sommar och att ni tar hand om er och inser hur jävla bra ni är. Klyschigt men njut av livet medan ni kan och ta vara på varje dag :)

Likes

Comments