Det här med att älska sin kropp

Alltså är inte det bara så himla svårt och komplicerat? Jag har under hela min uppväxt känt att jag inte har en tillräckligt fin kropp, en sån där kropp som man ska ha enligt samhället. Jag har alltid tyckt att jag varit tjock, fast jag faktiskt inte var det. När jag kollar tillbaka på bilder från när jag var tonåring så ser jag ju att jag inte var tjock, men jag kommer så väl ihåg hur jag kände över min kropp då. Kroppen som aldrig dög. Jag känner sorgligt nog samma sak idag. Jag är inte nöjd, däremot är det något jag alltid jobbar med. Jag bestämde mig för några år sen att jag måste börja älska min kropp, precis som den ser ut, precis som jag är annars kommer jag aldrig älska mig själv. Det har blivit bättre sen dess och jag har haft en period på 2 år ungefär där jag faktiskt inte har hatat min kropp utan känt mig okej. Dock har jag under som senaste veckorna verkligen ramlat ner i gropen igen och känner sånt hat för min kropp och det gör mig så ledsen. Jag känner mig ful, jag tycket inte att några kläder är snygga på mig och maten, usch den ger mig ångest. Och nu kanske ni undrar varför jag berättar allt det här? Jo det gör jag för att jag vill att du som läser det här, som kanske känner precis som mig och som kanske hatar din kropp, ska känna att du inte är ensam. För du är inte ensam, oj vad du inte är ensam! Sorgligt nog känner nog alldeles för många hat för sin kropp.. Mycket har att göra med hur samhället säger att man ska se ut och när man inte ser ut så, så blir man osäker. Det som är det viktiga för både dig och mig att komma ihåg att dessa hjärnspöken inte har rätt. Jag vet att det är svårt men vi måste försöka! Jag skriver det här inlägget för min egen skull också, för jag måste få prata om det, släppa på det, intala mig själv att det är okej, göra något för att det inte ska kännas så jobbigt. Jag tror och hoppas att det ska hjälpa att prata om det, att vara öppen med det och kanske på något sätt ta bort tyngden av ''hemligheten'' om ni fattar vad jag menar. Jag har ju alltid haft mina tankar för mig själv och nu tänker jag liksom avslöja dom.

Det här ämnet är verkligen ett jobbigt ämne och också något jag skäms över. Jag skäms över att jag äter godis lite för ofta och för att jag ofta äter när jag mår dåligt. Usch vad jag känner mig dålig som gör det. Men varför egentligen? Enda anledningen till att jag skäms måste ju vara för att det på något sätt leder till att man kan gå upp i vikt och att gå upp i vikt och vara tjock är något samhället har sagt är dåligt. DETTA ÄR EN LÖGN! En stor fet lögn är vad det är. För det första, en tjock kropp är ingen dålig kropp, en tjock kropp är ingen ful kropp, en tjock kropp är inte en kropp som gör att man är värd mindre än någon annan eller förtjänar mindre än någon annan. En tjock kropp är en kropp som är tjock. Tjock är ett ord som beskriver något, precis som ordet smal. Vi måste börja använda ordet tjock på ett sätt som inte är negativt utan bara beskrivande. Det som gör mig så arg är att jag känner mig ful och mindre värd bara för att jag gått upp i vikt!? Hur sjukt är inte det? Jag är alltså hemma och har varit det i tre år på grund av sjukdom, jag kan inte träna eller röra på mig på grund av det och då är det kanske inte så konstigt om jag går upp i vikt. Det är ju egentligen ganska logiskt. Men enda mår jag dåligt och känner mig ful för att jag går upp i vikt och tycker ner mig själv även fast jag inte kan göra något åt det. Shit vad arg och provocerad jag blir nu när jag skriver det! Vad är det för sjuka tankar!? Jag måste väl ändå få finnas även fast jag är mulligare nu än jag var förut!? Herregud blir så irriterad att jag helt tappade tråden. Hur som helst så har jag kommit fram till att det är okej. Jag måste få vara okej, min kropp måste få vara okej. Jag kan inte sluta existera bara för att jag har gått upp i vikt. Jag ska inte gömma mig, för jag är värd att synas! Och det är du med! Jag vill verkligen att du ska veta att det är okej att se ut precis som du gör! Och jag vet hur svårt det är att älska sin kropp ibland men jag vill att du iallafall ska försöka. Vi kan kämpa tillsammans, kämpa för att älska oss själva lite mer, kämpa för att känna oss värdefulla och vackra så som vi är. Tillsammans kan vi ta små små steg mot en bättre syn på oss själva. Det tar lång tid att älska sig själv, jag vet ärligt inte om man någonsin får sluta kämpa. Men jag tror att det blir lättare med tiden och med erfarenhet. Det blev ju faktiskt mycket bättre för mig under en väldigt lång tid, men nu har jag fallit tillbaka igen. Jag vet inte varför jag har gjort det men med tanke på att jag kunde känna mig okej förut så måste jag kunna göra det igen. Hur lång tid det än tar och hur mycket vi än får kämpa så är våra kroppar värd det, dom är värda att älskas! Så nu kör vi tycker jag!

Ett stort tips från mig är att kolla på Mia Skäringers serie Kroppshets. Den var så sjukt bra och hjälpte mig verkligen att tänka om!

God bless!

Gillar

Kommentarer