Jag har alltid varit en person som bryr mig väldigt mycket om vad andra tycker. Jag har tänkt på vad jag har på mig, hur mitt hår ser ut, hur mitt smink ser ut och hur mina bilder ser ut på instagram. Jag är alltid väldigt noga med att saker ser bra ut och blir osäker på vad andra ska tycka. I perioder har jag brytt mig mer om vad andra tycker än om vad jag själv tycker och när jag var runt 14 så valde jag att bara se ut precis som alla andra för att jag inte orkade sticka ut. Men idag är jag helt annorlunda för det sista jag vill är att se ut som alla andra och jag gör mitt bästa för att inte göra det haha! Jag kan fortfarande bry mig lite mer än vad jag borde om vissa saker men jag har också märkt att jag på senaste slutat bry mig om en del saker, som vad folk tycker på sociala medier.
Jag vet inte vad som har hänt men jag bryr mig inte om hur jag ser ut när jag spelar in storys till insta eller snap, är jag ful så är jag, är jag snygg så är jag. Jag orkar inte bry mig om mina bilder passar in bra i mitt feed eller inte. Jag lägger upp precis dom bilder jag vill och det är så skönt och befriande! Jag bryr mig inte så mycket om det längre, folk får väl tycka vad dom vill. Vill dom tycka att jag är ful så varsågod, vill dom tycka att jag är snygg så varsågod, vill dom gilla mig så varsågod, vill dom inte gilla mig så varsågod.
Jag älskar verkligen det här utvecklingen och det känns så skönt att jag för varje år slutar bry mig lite mindre om olika saker. Jag är som sagt inte där än men jag tror att jag snart kommer vara det. Vissa saker som det här med sociala medier bara hände för mig, en dag bara slutade jag att bry mig medans jag med vissa andra saker kanske får välja att jobba lite mer på det och det är ju så det är.
Men det känns väldigt befriande när det bara händer av sig själv och man inte behöver jobba så hårt på det. Men jag känner att jag allmänt börjar förändras som person också och det kanske är just därför som dessa grejer händer.
Några andra bra exempel på saker jag har släppt helt på är att jag tidigare aldrig vågat lägga upp bilder på mina anteckningar eller liknande om jag inte har vetat innan att jag ska ta en bild och har skrivit så fint jag kan. Jag har inte vågat lägga upp videos på instastory där jag läser bibeln, jag har aldrig ens tänkt tanken på att göra det. Men nu bryr jag mig inte, jag gör det jag vill och det är så nice! Jag börjar liksom känna att det inte spelar så stor roll, jag är ju bara en människa och jag är jag! Jag har släppt lite på tyglarna, jag gör saker fast jag vet att jag kanske inte är bäst på det. Som att rita, jag har aldrig gjort det förut för att jag vet att jag inte är duktig på det och jag vet att det blir fult, men nu bryr jag mig inte längre! Jag gör det för att jag tycker det är kul och avslappnande! Är det fult så är det men vad spelar det för roll?
Varför har jag brytt mig så mycket om vad folk tycker om mig? Även när jag har varit ensam har jag brytt mig. Det är ingen som ser vad jag ritar för något men ändå har jag brytt mig. Varför?! Det är sånt slöseri med tid och energi! Så jag vill verkligen uppmuntra dig till att försöka vara lite friare, våga vara dig själv, våga sluta bry dig så mycket om vad folk tycker! Allt behöver inte vara perfekt! Du är bra som du är och du duger! Och jag lovar dig att det kommer kännas så skönt och befriande när du väl har vågat släppa lite på tyglarna och kanske gjort någonting som du inte vågat göra förut för att du har varit rädd för vad andra ska tycka. Gör det du vill göra, kör ditt race och bry dig inte om vad andra tycker! Och kom ihåg att det inte spelar någon roll vad andra tycker om dig för det andra säger om dig är inte alltid sanningen, du är den Gud säger att du är och det är det enda du behöver veta!

Som ni märker händer det inte mycket på bloggen just nu och det är för att jag fortfarande inte mår bra. Jag har fortfarande panikångest och väldigt mycket ångest och helt ärligt försöker jag bara hantera min vardag just nu. Sen har jag inte heller någon inspiration till att skriva något.. Lite tråkigt såklart eftersom jag tycker det är väldigt roligt att blogga och fixa men jag hoppas att jag ska må bättre snart! Jag har varit hos en läkare och har nu ätit anitdepp i typ 4 dagar och jag hoppas verkligen att dom ska fungera bra så jag kan få må lite bättre igen. Jag har ju bokat in hela hösten full med möten och grejer och tänkt att jag ska köra på nu men tyvärr har det inte fungerat nu när jag mår såhär. När jag mådde bättre var det inte alls några problem men nu känner jag bara att det inte är hållbart i dagsläget. Som idag skulle jag till sjukgymnasten men det gick inte, jag var så galet trött och såklart fick jag panikångest och kände bara att nej, just nu i det här läget är inte sjukgymnasten en prioritering. Nu gäller det att prioritera rätt grejer och bara ta sig igenom den här tuffa perioden tills jag mår bättre igen och då kan jag prioritera såna grejer. Så idag bokade jag av min tandläkare också och tänkte att sånt får helt enkelt vänta. Nu vill jag fokusera på att må bättre och gå på dom mötena som kan få mig ett steg närmare det. Så det är väl min plan at the moment, jag försöker ta hand om mig själv och respektera att jag mår såhär och göra det bästa utav det. Jag vet ju att jag mår bättre med antidepp nu och att dom här känslorna och panikångesten försvann när jag åt det förut så jag vet ju att jag kommer må bättre inom en snar framtid. Men fram tills dess får jag helt enkelt göra mitt bästa och det får vara okej. Det är så lätt att slå på sig själv för att man mår dåligt eller inte klarar något. Jag gjorde det idag när jag inte gick till sjukgymnasten, jag kände mig så dålig och helt misslyckad som inte gick dit och kände att jag nästan fick ännu mer panik när jag valde att inte gå. Men så pratade jag lite med mamma och hon sa till mig att jag inte är misslyckad och att det är djävulen som försöker få mig att tänka falska tankar om mig själv och det är så sant! Jag är inte misslyckad för att jag inte gick dit! Och jag måste försöka ha respekt för hur jag mår just nu och det tycker jag att du ska försöka ha också! Det räcker med att du kanske redan mår dåligt, slå inte på dig själv ännu mer. Livet är som det är ibland och ja det suger, men vi får ta en dag i taget och bara fortsätta kämpa tills det blir bättre! Och det kommer att bli bättre!

Matteusevangeliet 6:34 - Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Jag tycker den här bibelversen är så bra! Det är verkligen ett bra råd, att bara ta en dag i taget och inte oroa sig för morgondagen. Lev i nuet och se till att du klarar av den dagen som är idag och så tar du nya tag imorgon!

Hej på er! Sorry att det ekar lite tomt på bloggen men jag går igenom en ganska tuff period just nu. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av detta och jag förstår att det kanske är jobbigt att läsa om men jag vill också dela med mig och vara kanske lite för ärlig av mig om hur jag mår och hur jobbig jag har det just nu då det kanske är någon annan där ute som också känner som jag gör. Det känns lite läskigt att publicera det här inlägget då jag verkligen är helt ärlig och berättar om såna saker som man alltid fått höra att man borde skämmas över, men jag är trött på att psykisk ohälsa ska vara något att skämmas över! Det är inget att skämmas över och i dagens samhälle är det tyvärr mer normalt att lida av psykisk ohälsa än att inte göra det och då det väldigt viktigt att vi pratar om det!

Som jag skrev tidigare på bloggen så slutade jag med mina antidepp och jag har märkt nu när jag slutat att dom faktiskt hjälpte mig mer än vad jag trodde. Så den senaste veckan har jag fått kämpa väldigt mycket med ångest och konstant panikångest vilket är väldigt tufft. Den här typen av panik och ångest har jag bara haft en period tidigare i mitt liv och det var i vintras. Men annars har jag aldrig haft panikångest på den här nivån och det är väldigt kämpigt. Jag är vann vid att ha ångest och det är inga större problem för mig längre, jag vet hur jag ska hantera det och jag kan oftast göra något annat som gör att jag kan tänka på något annat ett tag. Men nu har det inte bara varit lite ångest som jag har haft utan det har varit total panik som nästan aldrig går över och det finns ingenting som kan distrahera den. Jag känner känslan av ren panik större delen av dagen och ibland blir det bara för mycket och jag får panikångest och kan inte alls hantera känslorna. Vilket är jätte läskigt, det känns som om att jag ska explodera och jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen. Helst av allt skulle jag bara vilja försvinna tills det går över. Med försvinna menar jag inte att jag vill dö utan bara att jag kanske skulle vilja sova mig igenom den här tuffa tiden tills jag mår bättre igen. Att känna dom känslorna jag gör just nu är nog det tuffaste jag behövt göra, det är en ren kamp att varje dag försöka hantera paniken och inte bryta ihop totalt. Det suger rent utsagt och jag hoppas och ber att det ska gå över snart! Jag har ju ändå mått bättre på senaste och det är förmodligen för att mina antidepp har gjort mig mer stabil, så att må sämre igen är inte alls någon höjdare. Men planen nu är att jag ska börja äta antidepp igen och förhoppningsvis mår jag bättre av det! För om det är såhär jag mår utan antidepp är det värt alla biverkningar i världen bara jag slipper må som jag har gjort på senaste!

Jag hoppas verkligen inte att det är någon mer där ute som mår som jag gör men om det är det så vill jag att du ska vet att du inte är ensam. Det finns hjälp att få och det är absolut inget fel med att behöva hjälp eller att må dåligt. Det är ingenting att skämmas över! Och mår du dåligt så våga ge antidepp och andra saker en ärlig chans. Jag vet att det inte är kul att behöva äta medicin och jag menar inte att det är lösningen på alla dina problem men det är alltid värt att prova och se hur det fungerar! Du har ingenting att förlora genom att prova olika saker som kanske kan hjälpa dig, det värsta som kan hända är att det inte hjälper men då vet du det och kan gå vidare till nästa grej. Jag är inget större fan av antidepp egentligen eftersom jag är en person som alltid får typ alla biverkningar... Men jag mådde ju uppenbarligen bättre av att äta dom och då får det väl vara värt det den här tiden. Att gå och prata med någon kan också vara till stor hjälp. Själv var jag på mitt första möte med en ny terapeut idag och jag hoppas att det ska kunna hjälpa mig! Som sagt vad har jag att förlora? Att prata med någon kan också vara det viktigaste av allt! Även om det inte är en terapeut så kan det hjälpa dig att prata med en vän, ett syskon eller kanske en förälder. Det är också väldigt viktigt att någon vet att du mår dåligt så dom kan finnas där för dig! Jag vill verkligen uppmuntra dig att berätta för någon, vem väljer du helt själv, gör det för din egen skull. Och jag vet att du vågar det, jag tror på dig!💗

Jag vet att livet verkligen kan suga ibland men det kommer bli bättre, det kommer komma en dag där både du och jag mår bättre. Vi måste bara ha tålamod och vänta på våran tid att vara friska och må bra. Och kom ihåg att det alltid kommer någonting gott ur allt som är ont! Jag vet att det kan vara svårt att tänka så när allt känns bajs men jag lovar att det är så och en dag när allt det här är över kommer du att kunna se det! Under tiden du väntar vill jag att du ska veta att Gud finns, Han älskar dig och Han vill hjälpa dig! Vill du veta mer om vem Gud är så gå in på min kategori ''God is love'' och läs mer! Och känner du redan Gud så vänd inte ryggen åt honom utan fortsätt att sätta ditt hopp till honom! Din tid kommer! 💗