Hemma för mig

Hittade lite analoga bilder jag tog i stugan under påsken förra året, så jag slängde förstås på att svartvitt filter för why the hell not.

Jag saknar stugan väldigt mycket just nu. Det är länge sedan jag varit borta från stugan så länge som jag varit nu, abstinensen börjar bli brutal, men förhoppningsvis får jag spendera lite tid under sensommaren i stugis.

Vår stuga är egentligen en del av mormor och morfars gård. Mormor och morfar bor i huvudhuset som är morfars barndomshem som han fått ärva av sin pappa och sina bröder. När morfar var liten fungerade det lite som en bondgård.

Jag tycker alltid att det har varit väldigt fint att bo så väldigt nära det jag, min bror, mamma, morbror och morfar kommer ifrån. Jag har lekt i samma skogar som morfar som liten. Jag går nu upp till den stora röda stugan och hälsar på hos mormor och morfar på samma sätt som min mamma gjorde för att hälsa på sin farfar. Det är verkligen en släktgård på alla sätt och vis.

Det finns ingen plats på jorden som är så hemma för mig som vår stuga i Junis. Och jag saknar det så just nu.
