Ursäkta för min skrynkliga tröja vill jag säga först. Och sen vill jag säga; välkommen in i mitt huvud, här har ni det jag tänkt på på senaste:

- Mycket har gått rakt åt helvete under pandemin men något som inte har gjort det är mitt smink och gym-game haha. Jag har aldrig varit såhär duktig på att sminka mig - antagligen för att jag aldrig haft tid till att sitta med ögonen i två timmar på morgonen förut - och jag har heller aldrig varit såhär vältränad. Nej men alltså som sagt, man har ju galet mycket tid över nu och den tiden har jag spenderat på gymmet hehe. Är väldigt stolt över mig själv faktiskt. Sedan ska jag än en gång tillägga att jag tränar för min mentala hälsa och inte för utseende. Att få muskler är ju bara en plus i kanten.

- Jag och Gustav håller på att förbereda inför vår flygresa hem till Skottland och wow vilket tjorv det är. Resan dit är jobbig nog (flyg, sedan byta flygbolag och sedan tåg). Men på det ska man även ha PCR-test, contact form för isolation när man landar (vi måste ju isolera oss i 10 dagar), plus två extra corona test som ska tas när vi landar. Vi bör även ha med bevis på att vi har rätt att vara i UK för säkerhets-skull och ska vara redo för 8 timmars köer vid passen på Heathrow. Låter drömmigt eller hur? Någon som vill byta?

- Jag känner mig faktiskt så positivt som man möjligt kan för att åka till ett land som är i en lockdown. Är väldigt inställd och redo på det. Hur det går för mig när vi väl är där återstår att se, men jag ska göra mitt bästa av situationen.

- Jag kan väl inte vara den enda som blev milt irriterad över alla "grattis på kvinnodagen" som jag såg igår? Alltså snälla. Vi måste SLUTA säga grattis. Det är inte okej. Grattis för vad? Grattis till oss kvinnor för att vi fortfarande blir våldtagna, misshandlade, mördade och utnyttjade för vårt kön? Eller?

- Ursäkta men man vet att man är gammal när knäna börjar ge vika efter 1,5 timmar i slalombacken. Börjar känna mig närmare pensionen än ungdomen haha. Nej men jag och Vilma var i Dundret och åkte slalom i helgen och det var kul! Men jobbigt på min stackars kropp.

- Jag tror också att jag har tagit mina sista bilder för mitt slutprojekt, nu är det bara sammanställningen kvar, jag räknar med att det kommer ta ungefär 2 månader med att få ihop allt det. Jag känner mig väldigt taggad på mitt slutprojekt nu, för jag börjar äntligen se resultat. Mer människor har blivit inblandade i projektet också iom att jag börjat intervjua folk och de är alla väldigt taggade på att se resultatet vilket gör att jag blir taggad haha! Älskar det här. Jag tror jag kommer känna någon slags tomhet när jag är klar med projektet. Det har ju blivit min lilla bebis de senaste sex månaderna.

- Vi har sagt hejdå till farfar nu. Det var väldigt jobbigt och tufft. Men samtidigt väldigt väldigt skönt, vackert och befriande. Jag är så tacksam för min farfars långa liv. Men saknaden är enorm, likaså tomrummet han lämnar efter sig. Kärleken jag känner för honom gör så ont just nu, men samtidigt får man vara tacksam för det, för den fina relationen vi haft. Jag kommer för alltid att sakna honom.

- Haha vet ni vad - en av mina klasskompisar har börjat vlogga, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev lite sugen. Så jag har faktiskt testfilmat, men jag är så jävla kass på det så det lär aldrig bli någonting utav det. Jag gillar inte att prata med kameran så det blir bara en massa random och konstiga klipp hela tiden. Tycker det här med att sitta ensam och prata till en kamera om sitt liv känns så jävla skumt och onaturligt.

- Jag och Gustav firade fyra år förra veckan!!! Hur galet? Han var jättesöt och skickade en superfin blombukett och en liten nalle åt mig. Det gjorde hela min dag. Jag är så tacksam för Gustav och för våra år tillsammans. Han har verkligen gjort mig till en bättre människa.

- Hej hallå vill ni veta en sak? Jag har testat amins träningskläder och snälla, jag är besatt, så tipstipstips! Vet att alla influencers hypar sönder kläderna men jag håller faktiskt med dem för en gångs skull!

#bestofnouw

🖤 En trend jag aldrig förstått mig på och som får mig att vilja dö av uttråkning är den här ”influensers rensar och lägger upp det på youtube” trenden, alltså ew. Hatar, så jäkla tråkigt, det påminner mig bara om att jag själv behöver rensa. Och hur många Wahlgrens Värld avsnitt finns det inte när de rensar Pernillas garderob nu också? Det är så tråkigt, please stop. (Gillar däremot före och efter bilder av rensningar men slipper gärna vara med när det händer)

🖤 Det är lite oklart när vi åker till Edinburgh just nu som sagt. De har just gått ut med att lockdownen kommer vara minst till sista februari, och jag och Gustav är inte supertaggade på att gå igenom att ta ett 2000 kr PCR-test och sitta i eventuell hotellkarantän för att sedan vara i lockdown på obestämd tid. Vi måste ju åka tillbaka snart men ah, det känns segt atm. Vill att de ska gå ut ur lockdownen typ igår så jag kan få träffa mina vänner och utföra mitt uni-arbete ordentligt med modeller i studion </3

🖤 Något positivt dock - jag har aldrig tränat bättre än nu! Jag har under min tid i Kiruna blivit medlem på ett nytt gym här som jag verkligen älskar. Är ungefär 100 gånger bättre än det gym jag har i Edinburgh. Min träning har utvecklats så mycket bara tack vare att jag har tillgång till ordentlig utrustning. Love it! Har varit så kul att märka av så tydlig skillnad i styrka, muskler osv!

🖤 Min favorittid på dygnet just nu är absolut min sminkmorgon! Alltså det är det BÄSTA jag vet. När jag kommit hem från gymmet, ätit en ordentlig frukost, duschat och sätter mig och sminkar mig i solljuset med en Nocco. Alltså omg, kvalitetstid, jag sminkar mig verkligen trots att jag bara ska sitta hemma nu bara för att jag njuter av den stunden så mycket!

🖤 Jag och familjen ska åka till staden jag bodde i under gymnasietiden till helgen! Är så taggad, ska äta en ordentlig hämtburgare, gå på Gina Tricot, träffa mina gamla skolkompisar (förhoppningsvis) och GUSTAV!!!

🖤 Vet ni vad, jag känner att jag officiellt har blivit en influenser nu för Estrid ska skicka hem en gratis rakhyvel åt mig utan krav på att jag lägger upp det någonstans. Amazing hahaha! Skämt åsido så säger man ju aldrig nej till gratisprodukter :’)

🖤 Jag ifrågasätter än en gång hela min fotostil, vill radera min intagarn och börja om. Hatar allt jobb jag någonsin gjort, alltså usch! Jag får sånna här infall ungefär en gång per år :))) Hate it :( Men to be fair så leder det ofta till att jag funderar på min stil, vad jag egentligen vill göra och utvecklas därifrån så det brukar leda till något bra i slutändan, även om det är jobbigt när de här tankarna att ens arbete inte är bra nog dyker upp.

#bestofnouw #nouwoutfit

I mina tonår blev jag väldigt ofta kallad för "drama queen" och som litet barn blev jag kallad för en tonåring som kommit in i puberterten aningen för mycket. Jag har alltid varit en person som i vissa situationer kan ta rätt mycket plats, prata över andra, vilja bli sedd och hörd. Jag har alltid varit en person som har haft lätt att uttrycka mina åsikter och varit väldigt öppen med vad jag tycker och tänker, vilket alla förstås inte uppskattar. Jag blir rätt upphetsad/upprörd över det mesta, har åsikter kring nästan allt, jag har nära till skratt - rätt högljudda skratt. Är jag runt rätt personer så märker man att jag är i rummet så att säga. Runt mina vänner är jag ofta glad och bubblig, kanske lite överenergisk ibland. Alltid full av känslor, ofta lite för mycket känslor. Jag ger allt eller inget, i mina intressen, arbetsplatser, studier och relationer. Det är så jag funkar helt enkelt. Antingen får du allt av mig eller ingenting. Så samtidigt som de som verkligen känner mig och de som jag bjuder in i mitt liv kanske ser denna mer extrema version av mig själv, så får andra bara se en väldigt reserverad, tyst och tillbakadragen Celine.

Jag brukade dock vara extrovert i de flesta sammanhangen. Men vi tjejer ska ju inte ta plats, bråka, prata för mycket och så eller hur? Vi ska snällt sitta vid vår skolbänk, tysta och bara prata när det var tillåtet. Så funkade det ju inte för mig som barn och jag blev snabbt bestraffad för det. Hemma kunde inte mina föräldrar riktigt hantera mina humörsvängningar som ja - de var väl extrema, men jag sökte efter uppmärksamhet som jag kanske inte fick hemma på den tiden. Jag lägger ingen skuld på mina föräldrar för det, de hade en nyfödd son och de jobbade dygnet runt för att kunna klättra upp i deras karriärer och få en mer bekvämare vardag. Fokuset kanske försvann från deras väldigt känslomässiga dotter då.

I skolan var jag för social. Jag pratade för mycket i lunchbordet i skolan så min lärare satte mig i "pratbordet", där läraren övervakade mig och en kille som hade ADHD och såg till att vi inte gjorde för mycket oljud. Jag vet inte om jag hörde hemma i det bordet bara för att jag pratade lite för mycket? Jag störde för mycket när jag pratade med mina vänner och skrattade tydligen. Man får ju inte vara högljudd som tjej. Så funkar det. Är man det så skulle man bli bestraffad helt enkelt. Vilket jag nu i efterhand kan tycka är fel. Förlåt för att jag är social liksom?

Men jag var för mycket helt enkelt. För extrem i mina känslor, för snabb att uttrycka mina åsikter. För mycket mig själv. Jag fick ofta höra av människor att jag lät för mycket och skrattade för mycket. Nu såhär i efterhand kan jag inte alls minnas vad dessa killar hette, eller hur de såg ut, men jag minns att jag var på väg in till stan med min kompis Marre och de satt bakom oss, några från klassen och jag och Marre skrattade som vanligt. Nu kan jag inte minnas exakt vad de sa, men det var något i stil med - varför skrattar du hela tiden? Det är irriterande.

När de sa det så skrattade jag bara åt dem, för vid den tiden hade jag lärt mig att borsta av sådana kommentarer - de kom ju ungefär hela tiden. Jag var ju en väldigt jobbig person tydligen. Det var rätt reaktion tycker jag nu också, för fan vad sorgliga människor egentligen - som stör sig så mycket på att någon skrattar och har roligt åt livet? Fyfan vad sorgligt.

Med åren lugnade den sidan av mig ned sig. Idag skulle jag ALDRIG få en sådan kommentar av någon, det är jag säker på. Idag är jag som sagt väldigt reserverad runt människor jag inte har "bjudit in" i mitt liv. Det måste väl ändå bero på kommentarerna och "bestraffningarna" jag fick som barn när jag kanske var lite för mycket. Det är ju jättesorgligt om det är så. Jag hoppas verkligen att vi någon gång bara kan låta tjejer vara som det är. Lika högljudda, skrattiga och ta lika mycket plats som killar gör. För vem fan skadar det att jag var ett glatt barn, fortfarande är ett glatt barn I guess, som skrattar åt allt och blir uppspelt över småsaker, och har starka åsikter kring det mesta. Hur det kan vara en dålig grej att en tjej vågar ta plats och synas kommer jag aldrig förstå.

#bestofnouw #nouw30daychallenge