- Mitt arbete WOMEN är just nu aktuellt i två online exhibitions! En i en mer artikelliknande form med Haus A Rest, det kan ni hitta HÄR! Samt ett virtual online gallery, där man kan klicka runt sig som om man vore i en riktig utställningssal, detta med "FLUX review", denna kan ni hitta HÄR! Och på tal om fotograferingen - jobbet i London har nu erbjudit mig jobbet, och jag är på väg att tacka ja. Så nästa månad flyttar jag från mitt älskade Edinburgh till London. Det känns vemodigt och rätt utsagt sorgligt, det tar emot i mitt Skottland-hjärta, men London har egentligen alltid varit planen, så det borde inte vara en så stor grej som det känns som. Min officiella titel skulle vara "Photography Trainee", jag kommer skriva mer om jobbet då alla kontrakt är påskrivda.

- Jag är nu på Gotland för första gången någonsin. Och det är verkligen idylliskt, men på ett icke-svenskt sätt, för mig. Detta är så långt ifrån vad Sverige är för mig så att det faktiskt känns som att jag är utomlands. Vita sandstränder, blått vatten och raukar är inte riktigt vad jag är van vid. Och Visby känns mer som en söt grekisk, italiensk eller spansk stad. Men jag är dock extremt kär i Gotland bara efter två dagar, jag tycker att det är fantastiskt vackert här, nästan för vackert för att vara sant. Så otroligt idylliskt att jag dör. Ska jag flytta tillbaka till Sverige i framtiden så vill jag nästan flytta hit.

- Iom att vi är på Gotland så var jag tvungen att se Villa Villekulla, så vi betalade in oss på en park för barn så att jag skulle kunna gå runt och kika i Pippis riktiga hus. Och jag ångrar det inte för en sekund. Lilla Celine tog över idag och jag fangirlade totalt haha. Hela Gotland är faktiskt Pippi Långstrump för mig, det går inte att hjälpa. När vi såg ringmuren när vi anlände igår så började jag nästan utan att tänka på det nynna på introlåten till Pippi, och jag känner igen så många små gatuhörn i Visby från Pippi på rymmen. Det är som att jag har klivit in i sagornas värld. Jag ser därför nu förstås om Pippifilmerna.

- Så mina tankar kring Gotland överlag då; absolut Sveriges pärla. Jag förstår verkligen inte varför turister reser till Stockholm när Gotland bara är ett par timmar bort därifrån? Det finns ju så mycket mer att se här. Om jag skulle ta med någon av mina vänner från Skottland till Sverige för att visa upp mitt hemland så hade jag absolut tagit dem hit och till Kirunafjällen förstås, Gotland och Kirunafjällen kan ta varandra i hand när det kommer till idyll. Jag älskar det, och hit kommer jag absolut komma tillbaka i framtiden. Imorgon bär det av till Blå Lagunen, Fårö och raukarna där och jag är sååå taggad! Är så tacksam för att jag får göra denna resa med familjen. Kvalitetstid på typ den vackraste platsen i Sverige <3

#bestofnouw

På senaste tiden känns det som att vi kvinnor har fått slag efter slag i ansiktet. Från mordet på Sarah Everard i Storbritannien - en kvinna, som var på väg hem, på en trygg gata, pratandes i telefon med sin pojkvän, när en POLIS kidnappade henne och mördade henne. Till de fem kvinnomorden på bara två veckor i Sverige, Palo Roberto tillbaka i uppmärksamhetens ljus, samt de sexuella övergrepp som sändes på svenska TV-kanaler. Det har varit mycket på sistone, och folk, verkar äntligen förstå allvaret i verkligheten vi lever i.

Verkligheten där kvinnor inte ens gå efter deras gata i trygghet då mörket trätt in. Där kvinnor blir ifrågasätta för vad för signaler de egentligen skickar ut, när en man sexuellt trakasserar en trots att man klart och tydligt sagt ”nej” och yttrat meningen ”vi ska inte ligga.”

Poliser våldför sig på kvinnor samtidigt som vi får frågan varför vi inte vågar anmäla? Varför vi väntar så länge med att speak up?

Hur ska vi våga anmäla detta, när vi inte ens kan lita på polisen, de som ska skydda oss för män som detta. Hur ska vi våga tala upp när folk inte ens tror på oss trots att de har bevismaterialet på band?

Jag blir så ledsen, men ändå inte förvånad, vilket kanske är det värsta med allt detta.

Medan allt detta pågår så fortsätts meningen ”Inte alla män”, spridas över sociala medier och jag blir så leds.

Jo, ALLA män. Det är det vi kvinnor måste utgå från. Vi måste utgå från att varje man vi möter på gatan är ett potentiellt hot. Om vi inte gör det så får vi höra att vi fick ”skylla oss själva”, men när vi gör det så är vi ”galna” och ”psykotiska”. Kvinnor kan aldrig göra rätt. Vi är sexobjekt för männen, de får göra vad de vill med våra kroppar och ifrågasätter vi det så är vi feminazis.

Jag litar inte på främmande män, jag litar knappt på män jag är bekant med. ALLA män är ett hot. Det är den sorgliga sanningen.

Och det är männens uppgift att ändra på sig, inte kvinnornas uppgift att skydda sig.

Feminism behövs just av dessa anledningar. Att kvinnor inte kan gå trygga hem på kvällen, fem minuter från deras lägenhet är helt absurt. Att ingen bryter in, mitt under ett övergrepp som övervakas är också helt absurt. Att fem kvinnor i Sverige blivit mördade av män på bara två veckor är även det absurt. Att Paolo Roberto fortfarande få chanser att förklarar sig, och medhåll och ”åh det är så synd om honom som är så utsatt” är också absurt.

Vi alla känner någon som blivit utsatt för en våldtäkt, vi alla har blivit sexuellt ofredade. Men vi känner ingen som våldtar, eller sexuellt ofredar. Är inte det konstigt?

Att mäns första instinkt är att feminism är något dåligt gör mig rädd. De män som inte kallar sig för feminister kan inte jag lite på, och de vill jag inte vara runt. För feminism handlar om att motarbeta händelser som dessa, och har en man ett problem med det så ser jag den mannen som en potentiell förövare.

Det är ALLA män och det är ALLA kvinnor. Vi måste sluta låtsas som något annat. Kommer dagen någonsin komma då vi kvinnor kan gå hem i mörker utan att vara rädda? Kommer dagen någonsin komma då hjärtat inte hoppar upp i halsgropen så fort en man kommer för nära oss på trottoaren? Kommer dagen någonsin komma när vi känner oss säkra?

Jag förstår att män också till viss grad känner sig rädda vid mörkret också, absolut. Men ni svävar inte i livsfara på samma sätt vi kvinnor gör så fort vi lämnar vårt hem.

Hemska saker händer män med, jag säger inte emot det, men vi måste se sanningen i detta, det är oftast vi kvinnor som blir drabbade. Därför är detta en kvinnofråga.

Om någon man läser detta - fråga kvinnorna i ditt liv om deras upplevelser. Fråga dem hur du kan hjälpa för att de ska känna sig trygga. Men ifrågasätt inte, ifrågasätt aldrig en kvinna som delar med sig av sina erfarenheter när det kommer till sånt här. För nej vi ljuger inte för uppmärksamhet, vem vill ha just den uppmärksamheten? Ingen kvinna vill få stämpeln man får när man blir utsatt för en våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp, det lovar jag er.

Det är upp till er män att bättra er, för att skydda kvinnorna i ert liv.

#bestofnouw #krönika

+ Jag har efter att ha tagit en längre paus från mitt final project äntligen kommit på hur jag kan avsluta det på ett bra sätt. Jag har fortfarande en lång väg att gå med projektet, men jag har en klar plan från början till slut nu, vilket jag inte haft tidigare.

- Jag gör min sista inlämning OM EN MÅNAD?! 4 år av uni har bara sprungit iväg, fattar ni att jag tar examen snart? För det gör inte jag, och jag har panik jag är inte redo att lämna Napier, Edinburgh eller studentlivet, fyfan.

+ Jag har en massa roliga fotograferingar planerade och jag känner mig taggad, särskilt efter att jag börjat redigera söndagens fotografering, det är så kul att vara tillbaka och jobba med mina modeller igen!

- Det har även slagit mig att om jag flyttar från Edinburgh betyder det att jag måste säga hejdå till mina modeller jag etablerat så fina relationer med. Jag är inte lycklig.

+ Jag och Laura har klurat ut hur vi ska fira min födelsedag nästa vecka på bästa sätt! Och hela gänget har gått med på det också hihi, så det ska bli kul att träffa alla igen, tror det är över ett år sedan vi träffades allihopa. Nu får vi bara hålla tummarna för att vädret är fint så att det kan genomföras.

- Att jag fyller år 6 dagar innan vi går ut ur lockdown känns faktiskt jättesurt hahaha, vad hade man inte gett för att få sitta på en uteservering på sin födelsedag? Oh well, vi får fira igen sedan när allt öppnat!

#bestofnouw