Skilsmässobarn


När jag var 4-5 år så skiljdes mina föräldrar. Jag minns det så väl när jag och min bror fick reda på det. Mamma och pappa satt i vardagsrummet och ropade på oss. Vi gick in och mötte deras seriösa blickar. Du vet när man märker att något är fel och något hemskt väntar.

”Vi ska skiljas.”
Tomheten kom och jag känner hur salt det blev i munnen. Tårarna bara rann. Jag sprang fram till vår dåvarande hund och gosade in mig tätt intill.

Nu vill jag inte att detta inlägget ska bli negativt. Det bästa som kunde hända vår familj var att mina föräldrar skiljdes. Varför ska man vara tillsammans med någon som man inte älskar på samma sätt längre?

Jag och min bror har aldrig hört våra föräldrar bråka och så ville vi att det skulle förbli. Jag är innerligt tacksam att de var egoistiska i denna situationen. De satte sitt eget välmående först så att de kunde förbli starka och glada personer, vilket sedan vi som barn tog över. Den egoismen gjorde så vi kunde bli en lycklig familj i två olika hem. Två olika hem med kärlek och trygghet.

Skilsmässan gjorde att jag och min storebror kom betydligt närmre varandra. Jag fick hänga med honom och hans kompisar. För det mesta i alla fall, vissa situationer ska bara inte en cool lillasyster vara med i ;) Oavsett vad har han alltid tagit hand om mig.

Mina föräldrar är lika bra kompisar idag som från dag ett. Det är något som betyder mycket för mig. De visar att en familj behöver inte splittras för att man delar på sig. Man kan ändå må bra i själen.

Tack mamma och pappa för den uppväxt ni har givit mig och min bror. Tack min storebror för du alltid är en trygghet.

Gillar

Kommentarer

ebbanordqvist
ebbanordqvist,
härlig blogg du har! kram
nouw.com/ebbanordqvist
ceciliarignell
ceciliarignell,
Tack så hjärtligt! ❤️
nouw.com/ceciliarignell
Benita
,
Duktig du är på att skriva 😚
ceciliarignell
ceciliarignell,
Tack❤️ tycker det är avslappnande 🙈
nouw.com/ceciliarignell