Förlossningsberättelse Ava


Vår dotter kom till världen.

2015-12-30

Dagen innan nyår. Massa mys efter allt julfirande. Ni vet när man lever i den dära mysbubblan. Allt är så sagolikt med julmusiken i bakgrunden, man trycker ner lussekatten som ingen orkade på julafton. Man bara mår så himla bra i kropp och själ.

Vi hade bjudit över min bror och hans sambo på middag. Jag hade fixat förrätt och donat hela dagen med städ och välja ut kläder till nyår. Man kom ju inte i alltför mycket när man var höggravid. Man kände ju sig som en strandad val vad man än hade på sig för sjutton. De kom över mot kvällen, och vi skulle sätta oss ner och äta. Plötsligt kände jag att jag inte kunde sitta still längre. Jag var tvungen att upp och gå. Det slutade med att jag stod upp och åt.

Men herregud. Nu blev jag helt exalterad när jag skriver om detta så jag glömde säga att ca en vecka innan denna kvällen så gjorde vi ett vändningsförsök. Ett vändningsförsök gör man i vecka 37 om barnet inte har vänt huvudet nedåt. I detta fallet så satt Ava fast under mitt högra revben.

Så vi gick till sjukhuset med bb-väskan i handen för barnmorskan hade sagt till oss att ett vändningsförsök kan sätta igång en förlossning. De satte igång ultraljudet och allt såg bra ut med mig och bebis. Sen kom en läkare in och skulle försöka vända på Ava. Alltså få ner huvudet så hon kunde fixera sig. Detta försök gör man utanpå magen. Precis som man knådar en deg och så kändes det minsann också. Det gjorde något fruktansvärt ont och det var nog de obehagligaste jag varit med om. Första försöket gick inte. De fick kalla på en till läkare. Läkaren nr2 försökte. Ja gud min skapare Hon försökte v e r k l i g e n. Hennes skor gled från britsen så mycket hon tryckte och läkaren nr1 fick säga till henne att sluta för Ava hade inte rubbat sig en millimeter.

Vi fick boka in en tid för ett planerat kejsarsnitt. Från början var Ava beräknad till den 12 januari. 7 januari blev datumet för ett planerat kejsarsnitt. Dagen vi verkligen visste att vi skulle få möta vår dotters blick. Magiskt.

Tillbaka till middagen.

Jag kunde inte äta längre och vi bestämde oss för att spela tv-spel. Det hjälpte då jag fick koncentrera mig på något annat. Ja schi fick jag. Det började göra mer och mer ont. Vi fick skicka hem Fredde och Martina och jag gick och la mig.

Jag låg och vände mig. Hit och dit. Upp och ner. Det var först nu jag fattade att förlossningen hade satt igång. Vi ringde förlossningen och checkade av läget. Jag berättade att jag hade ett planerat kejsarsnitt den 7 januari så hon får minsann inte komma nu. De sa att jag skulle ta Alvedon sen ringa in igen om två timmar. De ville ha extra koll på mig imed det planerade kejsarsnittet.

Julius tände ljus, hämtade värmekudde, strök mig på ryggen och var jättestöttande. Tiden gick så sakta. Det känns verkligen som klockan står still när värkarna väl har börjat. Efter en timme ringde jag in igen och sa att jag inte kunde stå ut mer här hemma. Jag kände mig delvis otrygg med att vara hemma när jag visste att hon inte låg rätt. Men det gjorde även så jädrans ont.

De tog emot den strandade valen och hennes snygga sambo med ett glatt humör. Jag var öppen två cm när jag kom in. Så jag blev inlagd och processen med att försöka stoppa förlossningen var igång.

2015-12-31

De sprutade in brikanyl gång på gång för att minska värkarna och få dem att avta. De hjälpte till en viss del i början. Men jag hade ändå så pass mycket värkar så att barnmorskorna trodde att det skulle bli en nyårsbebis. Vi sa att så länge bebis och jag mår bra så vill vi försöka bli stoppade tills 12-slaget så det blir en nyårsdagbebis. Timmarna gick och tillslut gjorde det något fruktansvärt ont så vi ringde på läkaren runt 22.00 på kvällen och sa att jag inte stod ut längre. Då visste vi att det skulle ta tid för dem att fixa ihop ett crew till operationen, allt förberedande med mig och att jag skulle prata med narkosläkaren. Så vi räknade ut att operationen skulle ske efter 12-slaget.

Raketer sköts upp mot himlen som blev till regnbågens alla färger. Vi satt på sjukhussängen och kollade ut. Vi firade in det nya året med att veta att vi skulle bli föräldrar om några timmar. Vi firade oss. Vi firade vår dotters födelsedag.

2016-01-01

Vi blev inrullade till operationssalen.  Jag låg vaken under hela snittet och Julius var med i salen. Efter en del slit och tryckande var jag inte längre en strandad val. Över skynket kom en sjuksköterska gåendes med vårat barn. Den lilla flicka som vi väntat på så länge. Där var hon. Lika fin som jag hade föreställt mig.

De kom med henne till mitt ansikte så att vi skulle få hälsa på varandra. Jag minns att jag ryggade tillbaka i en halvsekund för allt blev så overkligt men ändå verkligt. Massa med känslor flödade i min kropp. Jag tror bara inte jag hann koppla på de sekunderna från att hon var i min mage sen helt plötsligt var hon i mitt ansikte. Man är mer "beredd" när man genomgår en vaginal förlossning. Då vet man att just den sekunden man trycker den där sista värken att man får se henne. Nu visste jag inte vilken sekund hon var ute eftersom skynket var ivägen.

Vi hann mysa i ungefär två minuter innan Julius följde med sjuksköterskan ut som höll vårat barn. De skulle kolla så allt var bra med henne. Den kontrollen som de alltid gör.

Hon var/är en tiopoängare.

Jag ligger kvar i operationssalen och bli sydd. Jag minns hur jag log innan jag somnade i operationssalen. De väckte mig när allt var klart och sa : nu rullar vi in dig till din dotter. Jag började gråta och var så förväntansfull. Där satt de. Mannen i mitt liv med vår dotter i sin famn. Magiskt!

2016-01-01
02:54
3 215 gram
49 cm
En alldeles perfekt flicka. Den flickan är min dotter.

Gillar

Kommentarer

Hake
,
Så underbart ♡ fina barn har du. Puss
hannaalundqvist