Att komma hem efter föreställningen. Slå upp ett glas vin eller koka en kopp te. Eller dricka upp det kalla teet som står kvar sen tidigare på dan, det gillar jag också,

Jag har lagt min energi och min glädje hos publiken. Förhoppningsvis känner dom det och blir glada själva. Ibland får dom mera av en kamp, jag och mina kollegor försöker så mycket vi orkar att ge något bra och det händer att vi försöker för mycket! Vi vill så gärna att det ska bli bra så att publiken känner sig påhoppad, attackerad nästan, och backar. Vägrar ta till sig, vägrar förstå och framförallt, vägrar ha roligt!

Vi står i kulisserna och lyssnar på varandra, vi hör hur stackaren på scenen sliter och försöker, försöker igen, försöker med sitt hjärteblod att värma upp dom dom kommit för att se oss, som betalat dyra pengar för att få en upplevelse, som trots våra försök kanske kommer att besviken gå ifrån teatern.

Och ibland, som ikväll, faller det mesta på plats! Folket i salongen är glada och med på noterna, vi på scenen studsar fram, drivs av skratten och känslan av att vi alla delar en fin stund.

Och sen då, att komma hem. Det är tyst. Jag sminkar av mig, smörjer in mig, klär av mig och sveper in mig i min negligé. (Det är en bajsbrun mångårig osexig flercemorgonrock, perfekt för sitt syfte!)

Jag tar mitt glas eller min kopp, äter mitt lilla tilltugg ( för närvarande är det rostat libabröd och hummus) och njuter av tystnaden och känslan av att idag! Idag gjorde vi nåt bra! Idag vet jag varför jag är skådespelare, för det var det här jag ville åt! När både jag, vi - mina medskådespelare och mina tekniker- och publiken är nöjda.

Det finns inget bättre!

Fast egentligen vet jag ju det... jag har varit föööör overksam idag och det straffar sig nu

Jag tog en lång vintrig promenad och det var ju toppen, resten av dan har gått mest till Netflix och nu börjar jag tröttna på det!

Fr o m imorgon ska jag ... planera jul! Logistiken för vår jul är krånglig i år, eftersom jag spelar sista föreställningen här i Skellefteå 22 dec, tar nattåget hem till Stockholm och anländer 23, då ska all mat och vin och sånt vara inhandlat och packat för vidare transport till landet där hela jul-kitet ska upp i flygande fläng inför gästinvasionen på julaftons morgon.

Och älskling är en redig man som fixar det mesta, men betro honom med julhandlingen - det vet jag inte om mina nerver klarar...?

Så detta ska jag planera och skriva listor och förenkla så mycket jag kan imorgon! Bestämma menyer och peka med hela händer och bossa runt så mycket det går härifrån!

Jag blir trött bara jag tänker på det! Bra, då kanske jag äntligen kan somna!

Jag har inte kommit in i Efterpremiär-rutinerna ännu. Jag vill bara vara hemma och tänka på mig och livet och vad som händer sen. Och läsa bok och se på olika serier på paddan. Jag vill drick vin och äta godis, men det avhåller jag mig ganska bra ifrån, åtminstone med tanke på HUR MYCKET vin och godis jag har lust att stoppa i mig.

Jag har ingen lust att gå till Friskisosvettis. Jag har knappt lust att gå ut och vandra längs älven, men det gör jag ändå ibland och blir varje gång glad över att jag faktiskt tog mig i kragen och gick ut.

Jag ser ut genom mitt söndagsfönster och rycker i min krage, men det ger inget resultat idag... Förresten SKA jag strax gå ut, jag ska gå på teater med en vän från ensemblen.

Det sociala livet i Skellefte är ju annars rätt begränsat, jag umgås typ bara med dom jag känner från jobbet. Och den här ensemblen som jag jobbar med nu, är till största delen småbarnsföräldrar eller hursomhelst osugna på att hinka vinflaskor efter föreställningen. Nyttigt förstås, även för mig, och faktiskt helt okej för jag är en stor vän av grönt te, men ibland så fuskar jag.

Lördagkvällen igår tex, då fick jag både godis och vin. Och te! Och hade hur mysigt som helst, med mig själv.

Selfieskola hade jag också... Tyvärr får jag väl inse att jag ser ut som en häxa och att det är därför mina selfies får mig att likna en sån, men det är i alla fall roligt att försöka!?