​SEXUELLT UTSVÄVANDE ELLER EN LÖSAKTIG JÄVLA HORA?

Det vi talar minst om i en bipolär diagnos är att vara sexuellt utsvävande. Jag väljer härmed att bryta tabun och berätta om min största mani. Just då visste jag inte om att jag var manisk men folk hade bestämt sig: Jag var en lösaktig jävla hora.

Men hallå? Törs du inte prata sex? Varje löpsedel och halva internet talar ju om hur ni ska bli det lyckliga paret i sängen. Men är det alltid så enkelt?

Ja det är konstigt att en diagnos gjorde mig sexuellt utsvävande. Jag tycker det låter lika absurt som du, men det är absolut sant. I mitt fall har jag skördat män som andra kvinnor byter trosor. Jag vill inte ens tänka på antalet men jag har slutat värdera situationen. Under den här tiden blev jag kallad luder, lösaktig och en riktig jävla hora. En stämpel jag alltid kommer att få leva med.

Sexuellt utsvävande vill vi absolut inte prata om i den maniska delen gällande bipolär sjukdom. För en kvinna som ligger runt är ju bara en jävla hora eller hur? En madrass, ett luder. Ja you name it. Jag har hört dem alla. Att min hjärna får en riktig kick i ett maniskt tillstånd är inget jag ens kan förklara för mig själv. När det sexuella utsvävandet blir varje fredag och lördag och folk börjar slå vad om hur lång tid det tar för mig att ragga upp en kille, ja då borde kanske någon reagera när man inte kan det själv. Jag hade ingen aning om att det var något sjukligt, att det var en mani. Jag är tacksam över att det bara skett under EN manisk episod. Senare skulle det visa sig att mitt sexuella utsvävande blev avgörandet för en korrekt diagnos.

Precis som bipolär sjukdom har forskarna ingen aning om varför ett sexuellt utsvävande förekommer i en mani. Det enda man har upptäckt är att i maniska tillstånd finns det fysiska förändringar i hjärnan men man vet inte vad, hur eller varför. Den stora frågan gällande bipolär sjukdom är just varför. Så länge forskarna inte kan besvara vad bipolär sjukdom beror på så kan man heller inte bota den utan bara medicinera symptomen. Att vara sexuellt utsvävande existerar i alla högsta grad men vi pratar inte om det. Det är helt enkelt för pinsamt. Det man däremot ska ha i åtanke är att i manin är man också totalt omdömeslös. Jag själv kan inte förklara det och ni tror troligtvis inte heller på det jag skriver. Ni tycker att bara att orden ”sexuellt utsvävande” är någon form av ursäkt för mitt dåvarande beteende.

Det var sommaren år 2006 som jag gick in i min första mani och det var innan jag fått min diagnos. Jag hade innan levt i ett år med svår depression, ångest och självmordstankar. Min omgivning blev förstås glada över att jag levde livet igen. Jag var glad, snygg och lycklig. Jag hade ett självförtroende som aldrig varit högre och drog mig inte för att flirta under partytimmarna. Det kändes som kolsyra i hela min själ. Jag var euforisk och oövervinnlig. Hur kunde något som kändes så bra vara en sjukdom?

Det började med en kille från Stockholm. Dagen efter var det musikkillen och helgen därpå han som spelade hockey. Och så fortsatte det helg efter helg, fredag och lördag, under ett helt år. Dom jag låg med visste jag inte ens vad dom hette eller vilka dom var. Dom vara bara en ny stapel i mitt diagram. Att jag precis klivit in i min första, och hitintills största mani, hade jag då ingen aning om.

När manin började ebba ut berättade jag för min bästa vän att jag började må dåligt av mitt beteende men ändå fortsatte jag då manin fanns kvar. Det var en drog. Som missbrukare snortade kokain, så snortade jag män. En efter en. Jag satte mig i livsfarliga situationer på grund min omdömeslöshet. Situationer där jag hade kunnat blivit misshandlad eller våldtagen men det såg jag inte då. Jag var ”hög” på livet och jag var ”hög” på sex och män. Alla mina värderingar jag skapat i livet flög ut genom fönstret.

Sommaren 2007 tog jag hem en 12 år yngre kille, Kim*, som jag sedan utvecklade en relation med. Kim blev starten på något nytt och min mani började avta. Min läkare frågade om jag hade större aptit gällande sex. Jag svarade ja och hörde min pojkvän säga: ”Jag är sexuellt utbränd”. Vi skrattade lättsamt. Efter det fick jag diagnosen ”misstänkt bipolär sjukdom.” Faktum är att mitt sexuella utsvävande gav mig RÄTT diagnos efter 6 års utredningar.

Jag värderar inte det jag gjort längre. Idag förstår jag att jag var sjuk.
Däremot dom bekanta, som jag kanske på sin höjd delade fest med, hade oerhört många åsikter. Jag var en lösaktig hora. Ett riktigt luder. Dom hade bestämt sig och ryktet spred sig fort över hela stan. Det fanns dom som slog vad om vilken kille som skulle vara ”offer” för kvällen.
Jag har aldrig haft problem med vad folk i allmänhet tycker om mig. Jag behöver helt enkelt inte deras bekräftelse. Det finns väl en del av mig som kan förstå ryktena om att jag var lösaktig. Det är ganska typiskt kvinnligt att ha sådana åsikter. Men idag får inget i världen mig att värdera om en tjej har nya killar varje helg. Att hon skulle vara en lösaktig hora så kan hon i mina ögon helt enkelt vara manisk eller så väljer hon att leva så. Det är något jag inte har ett skit med att göra.

När jag efter manin landade i skuldkänslor och nedstämdhet så försvann alla dessa bekanta för att jag var plötsligt inte rolig att umgås med längre. Alltså utnyttjade de min mani till två saker; att använda mig som deras egen underhållare och för att senare prata skit om mig och mitt beteende. Det stör mig inte då jag inte vill ha dom i mitt liv. Dom fick tillbaka passet för att sedan ta en enkelbiljett ur mitt liv.

Jag väljer att se sommaren 2006 och följande år som något positivt. Det gav mig glädje och det finaste 7 åriga förhållande jag haft. Det året är fortfarande det roligaste jag upplevt. Euforiskt. Det är också det året man börja utreda mig till en korrekt diagnos för att få rätt medicinering. Jag vet mycket väl att jag återigen kan hamna i en mani som utspelar sig likadant. Jag vet vem jag är. Jag har bra värderingar, slåss för dom svaga i samhället och värnar om mina nära och kära, men för många andra kommer jag alltid vara stans lösaktiga jävla hora…


”Don´t worry for hurting my feelings. I can garuantee you, that not one bit of my self esteem is tied up in your acceptance”

Gillar

Kommentarer