Hej!

Idag var jag fruktansvärt trött. Jag var så mörk under ögonen att jag såg sjuk ut. Det blåser och är kallt. Det var så himla härligt igår och jag satt i solen med mina kollegor och alla bara njöt. Solen ger så mycket hopp och energi nu när man inte kan göra så mycket pga Corona. Jag blev väldigt nojig att jag fått Corona här om dagen men det är även pollen ute. Jag sa till om det på jobb att jag kände symptom och som tur är så har vi tester som kan visa oss snabbt om vi har det eller inte. Jag har det inte! Otrolig lättnad.

När jag läser att folk har protesterat på olika ställen i Sverige blir jag så ledsen. Att de kan vara så respektlösa mot sina medmänniskor och alla som jobbar inom vården som redan är helt slut. I min åsikt anser jag att om man utsätter andra för smittan på detta sett får man avstå vården ifall man blir sjuk. Det låter grymt kanske men de utsätter så många andra och det finns människor i min närhet som blivit sjuka. Dagligen träffar jag människor på jobb men på avstånd då jag jobbar i en delikatess, får man höra många historier och om hur många som blivit drabbade. Corona är inget skämt. Viruset muteras och blir ännu dödligare.

Alla är vi såklart lika värda men min respekt försvinner när man utsätter andra för fara!

Godmorgon!

Soluppgången igår var så otroligt fin. Vacker rosa himmel. Idag jobbar jag kväll så nu myser jag med Kapten och sen får det bli städning. Jag har lite saker jag måste sätta upp på vinden. Jag ska även lägga in om semester på jobb och tar nog tre veckor i juli.

Hejsan!

Ikväll har jag bara suttit på balkongen och myst. Jag hade lite musik i bakgrunden och en kopp kaffe i handen. Mina tankar vandrar väldigt mycket ikväll. Den senaste tiden har jag mött på ett par otrevliga människor och jag förstår inte hur man kan bemöta andra på det sätt som de bemötte mig på. Det kostar inget att vara snäll. I en värld som denna behöver vi kärlek.
På sociala medier ser jag många inlägg om kvinnor som har blivit utsatta för många olika saker. Det får mig verkligen att hata denna värld. Jag förstår inte hur människor kan skada andra på så fruktansvärda sätt. Jag känner sådant medlidande med alla som lägger ut sina historier. Jag önskar att jag vågade berätta om mina för dem påverkar mig varje dag. Det är svårt att lära sig leva med öppna sår i ens själ. Just nu har jag tagit avstånd från många och går nästan endast till jobb och sedan hem igen. Detta gör jag för att försöka läka mig själv. Förstå mig själv. Mina svagheter och mina styrkor. Försöka vända allt ont till en styrka.

Jag skulle gå över ett övergångsställe där jag bor men en vit Audi saktar in. Det sitter en man på kanske 50+ i förarsätet. Han kör sakta över övergångsstället och släpper mig inte med blicken. Hans blick vandrade över hela mig. Jag blir så äcklad. Jag himlade med ögonen och gjorde grimaser som visade att jag blev äcklad. Önskar att jag hade tagit upp min nyckelknippa och repat hans bil.
Igår på jobb kom en man som försökt bjuda hem mig på öl flera gånger. Han har haft koll på mig. När jag började mitt nuvarande jobb hann jag bara jobba några månader innan jag blev sjukskriven. När jag väl var tillbaka undrade han var jag tagit vägen eftersom han märkte att jag var borta länge. Han kan säga saker till mig som får mig att vilja spy. Jag hatar att som tjej är det nästan vardag att stöta på gubbar som dessa.