Det är så otroligt lätt att falla tillbaka,att falla dit man en gång var, den gången då det inte alls var bra.
Du sitter där med dina kompisar, på filten ute i parken och dom snackar om att äta pizza och massa godis, du sitter bara där och håller med säger inte så mycket och ler lite sådär missnöjt mot dom men dom märker ingenting.
Ni köper den där pizzan och tugga för tugga känner du att ångesten kryper fram och du vill inget hellre än att gråta och slänga pizzan i soporna du vill aldrig mer se den. Men du kämpar så att det inte ska komma några frågor ifrån dom andra för det skulle du aldrig orka svara på iallafall.

Att en gång ha varit långt nere på botten till att sedan ta dig upp och må bra i några månader till att sen sakta men säkert åker ner små små steg igen.

Jag vet hur det är, jag vet hur det är att ha ångest för viss typ av mat, jag vet hur det är att inte vara nöjd, eller att stå och tänka "jag är nöjd men lite smalare hade inte skadat". Att bli arg när ingen förstår hur det är, eller att maten är för fet och du blir arg bara för en sådan lite sak. Vissa dagar är jag fullt medveten om att man borde inte tänka så och andra dagar så blir det att man blir förbannad på alla runt om kring. jag kan blir förbannad på bara en sådan lite sak att det inte finns sallad på bordet, eller inte en enda frukt i fruktskålen.

Jag kämpar och en dag ska den dagen komma då jag inte bryr mig alls!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229