Åkte till Borås idag, bara jag och A. Kan säga ibland behövs det också att man tar hand om varandra och göra något bara vi två!

Gillar

Kommentarer

Ingen tror att just än själv ska vara med om något som så hemskt som en skottlossning. Du hör ett skott och sen hör du hur alla skriker spring, han har pistol.

Hela dagen hade nästan hela Norrköping sätt fram emot RixFm - festivalen som är varje år, den 18 augusti. Vi gick i skolan vi hade börjat 8:an precis och det var en utav de varmaste dagarna denna sommaren.

Min lärare sa på en lektion nu i 3:an på gymnasiet att man inte kan minnas ett datum som var för mer än 3 år sedan, men det stämmer inte, jag minns 2012-08-18 som att det var igår.

Den dagen började allt kanon, vi gick till festivalen stod mitt i publiken, hoppade till musiken och sjöng med i alla låtar men sen svimmade jag och jag ville inte vara kvar där något mera, vi gick för att möta upp min mamma som sedan följde med oss ner för att titta på fyrverkerierna som skulle vara kl.10. Vi tittade på dem och sedan gick vi tillbaka upp till min kompis mamma som satt på harrys för att äta, vi stod där o pratade och tänkte sätta oss där med dem men vi valde att gå hem ,men det tog kanske en kvart innan vi gick där ifrån.

När vi hade kommit en bit så hör jag hur någon skjuter och hur paniken startar bakom oss, vi skyndade oss hem, men min kompis var kvar med hennes mamma.

Jag kom till skolan dagen efter och min lärare kommer fram och säger att det har hänt en sak, jag började gråta fick inte fram ett ord. Hon sa att min kompis hade hamnat mitt i hela skottlossningen och hennes mamma hade fått en kniv på sig samt stolar men hon var inte skadad, inte min kompis heller. Hon tyckte att jag skulle få veta det, jag var i chock, jag visste inte vad jag skulle säga eller göra , jag satt bara där tyst och hela jag blev förstelnad, hela jag satt och inte gjorde någonting den dagen.

Jag minns den dagen som igår, och kommer nog heller inte glömma den!

Gillar

Kommentarer

jag har skrivit det förut men det är jobbigt varje gång då jag är rädd att någon ska döma mig, för vad som hände där i 8:an sommarlovet till 9:an.

Allt började med en läxa en liten läxa som sedan eskalerade till något som kunde ha slutat väldigt illa. En liten uppgift som gjorde att jag rasade i vikt men ingen förstod förutom min mamma. Vi satt där på idrotten och fick våran läxa, att skriva en matdagbok och träningsdagbok i ungefär 3 veckor och jag kände redan att det inte var bra, men jag tog mig ann uppgiften till punkt och pricka.

Några dagar senare vi hade fått uppgiften så kommer våran lärare till idrottslektionen och säger att han har en till uppgift till oss, det var nu allt gick för långt. Det gick så långt att min lärare säger att vi ska ladda ner en app där man skulle räkna hur många kalorier man skulle få i sig, så att vi inte skulle äta för mycket på en dag.

Duktig som jag var så laddade jag ner appen och började räkna varje dag, jag ville att det skulle se bra ut i min matdagbok och träningsdagbok så jag slutade äta allt som hade med socker att göra och började träna varje dag. Jag gick ner i vikt och det gav resultat, jag fick höra att jag var fin, jag fick höra att jag var mycket finare nu än vad jag var innan jag rasade i vikt.

Mamma såg det men jag brydde mig inte det var ju ändå en uppgift i skolan och jag ville ha bra betyg och jag tänkte att om jag äter nyttigt och har mindre kalorier än vad man ska ha så får jag bättre betyg för då är jag duktig och vet hur man ska leva ett "normalt " liv, men det visste jag inte!

Mamma satte tillslut ner foten och jag fick inte träna mer och jag var tvungen och äta godis och liknande, och jag tackar henne idag för att hon fanns där, för att hon stoppade allt i tid.


Gillar

Kommentarer