Jag vill men har ingen motivation,Jag vill men orkar ej, hur svårt kan det vara?
Jag vill prata om det men ingen har tid att lyssna, mitt humör sviker mig och tårarna rinner när man ska sova.
Ingen förstår för ingen har varit i denna situationen av dom jag känner, alla bara lever på i stress och tanken på att lyckas hela tiden medan jag själv tror att tiden har stannat. Ingen ork, ingen glädje bara tårar och ett humör som går mig på nerverna. Att ingen förstår hur ledsen man kan vara inombords när man har en pappa som knappt bryr sig om sina barn, hur ensam man kan känna sig. 

Min mamma vet jag att hon alltid finns där men för långt bort just nu!

Jag vill inget hellre än att komma iväg, komma bort här ifrån och bara vara, bara ha någon som har tid att lyssna, någon som kan ta sig tid, är det för mycket begärt?


Gillar

Kommentarer