Ovan ser ni mina favoriter just nu när det gäller partyblusar. Det är nämligen ofta som jag vänder mig till detta klädesplagg när jag har panik över vad man ska ha på sig. Är inte alltid den som drar på sig klänning inför utgång då man aldrig vet var man ska. Därför tycker jag att blusen är det perfekta plagget. Funkar till kjol, byxor och jeans. Kan dessutom kläs upp eller ned beroende på situation.
Förhoppningsvis har ni inte missat att det idag är internationella diabetesdagen/ världsdiabetesdagen. Varje år den 14 November så uppmärksammar man den kroniska sjukdom som diabetes faktiskt är. Tyvärr är det en sjukdom som blir utsatt för många fördomar och okunskap, och det är därför det är så fantastiskt bra att man uppmärksammar den och sprider kunskap.
Jag fick min diagnos 5 oktober 2016. Jag var 20 år, hade tagit studenten och jobbade extra på ett äldreboende när jag helt plötsligt en ledig dag ramlade ihop hemma. Det jag minns tydligast var hur jag kräktes på Ikea i Västerås och att jag var helt borta i huvudet när jag körde hem. Väl hemma så mådde jag illa och var dödstrött. Till slut beslutade vi oss för att åka in till akuten då vi inte visste vad jag hade drabbats av. Där gav de mig spruta med smärtstillande och förstod inte heller vad jag hade fått för något. En viktig sak som de glömde där och då var att ta ett enkelt blodsockerprov. Hade de inte glömt rutinkontrollen hade jag fått min diagnos direkt och blivit medveten om vad som var felet. Istället blev jag placerad på kvinnokliniken där de la in mig över natten. De kopplade upp mig på glukosdropp (big no no egentligen) och hade det inte varit för undersköterskan som kom in på morgonen för att ta rutinproverna så hade det inte upptäckt min diabetes förrän ännu senare. Jag minns hennes blick när hon kollade på mig och på mätaren. Hon frågade mig förvirrat om jag hade diabetes och jag svarade nej. Men vi både förstod väl där och då att hon hade hittat vad som var felet på mig. Efter det blev jag snabbt förflyttad till medicinavdelningen där man började behandla mig för typ 1 diabetes. Fick insulinbehandling och de kom in och stack efter blod i mina fingrar titt som tätt. Fick knappt sova för att de skulle kolla blodsockret varje timme. Åkte hem efter en vecka och fick själv börja lära mig att medicinera för min sjukdom.
Idag mår jag bra och har lärt mig att leva med min sjukdom. Det är väl inte särskilt roligt alla dagar då sjukdomen påverkar min vardag hela tiden men det går att leva med. Jag är min egna läkare hela tiden och får spendera mycket tid för att planera och räkna ut hur jag ska medicinera. Det är en kronisk sjukdom, vilket innebär att det inte finns något botemedel. Som det ser ut nu så kommer jag att få leva med min sjukdom livet ut. Det är dock viktigt att försöka få fram ett botemedel så att fler inte insjuknar och så att fler kan bli friska från sjukdomen. Därför är jag glad att dagen uppmärksammas världen över, och här i Sverige har vi fått en egen gala på tv. Alla kanske inte kan skänka pengar men man kan stötta på andra sätt. Som att lära sig om sjukdomen och inte fortsätta sprida fördomar, dela ett inlägg på sociala medier för spridning och kolla på diabetesgalan 20:00 ikväll <3
Ni kanske ser vilken färgskala som lockar mig just nu. Vill bara ha ljusare toner nu inför den allt mer mörka hösten/vintern. Rejäla boots från Eytys som ska hålla mig stabil när isen har lagt sig, en mindre väska som ska få hänga med ut och en varm dunjacka med en tjock halsduk som får agera värmare i vinter.
All I want for christmas is - this!
