Det här med att ha prestationsångest

De senaste dagarna har jag varit så sjukt ostabil. Jag förstår inte riktigt vad det är som händer med mig?... Jag är som ett helt okontrollerat vrak.. Senaste veckan i skolan har varit jobbig, vi har avslutat vårt grupprojekt, redovisat det och är nu helt klara med hela kursen. Det är så skönt. Men redovisningen gick väldigt dåligt från min sida. Jag var den enda av oss i gruppen som fick dåliga kommentarer och det gör rätt ont att höra faktiskt. Försöker bara släppa det och gå vidare, men jag är så hård mot mig själv och har sjukt hög prestationsångest. Så det gör det hela mycket svårare. Jag är godkänd i kursen, men inget mer än så. Känner mig sjukt trög och dålig. Så pass dålig att jag faktiskt bröt ihop under betygsnacket. Usch. Det är så jobbigt. Förstår inte vad livet har emot mig just nu. Är inte alls på bra humör. Har i princip ingen lust till nånting i nuläget. Pricken över i:et så har det varit väldigt tufft & jobbigt här hemma också.. Gick hem i torsdags eftermiddag, köpte ben & jerry glass, kom hem, tog en lång varmdusch och la mig sedan i soffan och kollade på dramafilmer för att få gråta ur mig allting..

Det här med att ha prestationsångest. Det är helt fruktansvärt. Det är hemskt. Och jag har det med allt i livet. Vad jag än ska göra så finns prestationsångesten där. Jag är alltid rädd för att bli granskad, rädd för att göra fel, rädd för att bli bedömd. Jag ältar, till exempel redovisningar, flera dagar efter den har hållts. Och jag är i princip aldrig nöjd eller stolt över mig själv. Jag vet att jag inte är ensam om detta, att ha prestationsångest. Men det hjälps inte. Den bara finns där. Känslan av att majoriteten av gångerna inte vara nöjd med något jag gjort finns där. Jag är fruktansvärt hård mot mig själv & vill alltid prestera till 120 procent. Och hamnar jag "bara" på 100 procent eller strax under så kan jag fortfarande bli missnöjd. Jag vill kunna nya/nygamla saker på en gång och känner mig direkt dålig om jag inte kan det/klarar av det direkt. All denna skit sitter stenhårt i huvudet. Alla negativa tankar om att misslyckas och värderas negativt av andra finns där. Jag är väldigt rädd för att misslyckas med saker i livet, och att jag inte ska leva upp till andras och mina egna förväntningar. Pressen på mig själv är så stor att jag bara vill sjunka under jorden många gånger.


Jag jämför mig också väldigt mycket med andra. Jag ser hur andra lyckas med saker i livet och jag får direkt ångest över att jag står kvar på exakt samma ställe som jag alltid gjort. Jag jämför mig framförallt med andra tjejer, men även en hel del med K. Jag jämför mig dels med andras tjejers utseende men också med deras och mina prestationer. Jag har ingen aning om vad jag vill göra i livet, vad jag vill bli, vad jag vill jobba med.. Så därför blir det extra jobbigt när jag ser och hör allt som tex K planerar att göra/vill jobba med. Han verkar ha allt så genomtänkt och strukturerat inför framtiden. Men jag själv har ingen aning om hur jag vill lägga upp min framtid eller vad jag vill göra.

***

Jag behövde bara några minuter till att skriva av mig det här. Allt jag känt och känner just nu. Jag behövde bara få ur mig det i textform. Jag skriver alltid bättre än vad jag pratar. Har alltid lättare att få ut känslor i text. Jag har mycket att jobba på med mig själv och mitt mående, men nånstans kan väl ändå detta vara som en liten början. Att skriva av sig. Jag vet ju att jag inte är ensam om att känna såhär, även om det alltid känns så.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229