Psykisk ohälsa, Vardagligt, Borderline, Ångest

Just nu sitter jag på ett stillastående tåg mot Stockholm. Det är signalfel och de vet ej när tåget börjar att åka igen, så jag kan väl passa på att göra ett inlägg.

När jag kollar igenom min blogg känns det nästan som om att jag bara visar de bra sidorna så här kommer lite verklighet.

Denna dagen har jag varit extremt arg, till att sedan vara riktigt jävla nedstämd och tom - utan anledning. Jag satt helt stilla på källargolvet i kanske en timme mitt i dagen, för jag var så arg och ledsen. Jag var arg för att jag var ful, fet, äcklig och ett misslyckande. Jag var arg på mig själv och den jag är, jag var arg för att jag är så less på att må såhär. Orsaken till att jag blev arg från första början var för att mamma fick sin glossybox idag och min kommer komma imorgon - när jag inte är hemma. Vilken otroligt dum sak att bli arg över eller hur? Men så var det.

Efter det så låg jag i sängen och var extremt ledsen ett bra tag. Dock så lättade det efter någon timme och under tiden jag har suttit på tåget har det gått bra.

Just nu så är jag jättekissnödig men jag vågar inte be personen bredvid mig att flytta på sig. Livet är hårt. Just nu hoppas jag bara på att tåget ska börja åka igen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Borderline

Idag fick jag se det, svart på vitt. Det är lite skönt att äntligen få bekräftelse och ett svar på "vad som är fel på en", eller jag har väl nästan vetat vad det kan ha varit i ett par år nu. Men nu fick jag se det på papper, emotionellt instabilt personlighetssyndrom , även känt som borderline.

Jag blev lite chockad när jag fick mitt sjukintyg och det stod att jag har borderline för jag visste inte att de hade satt någon diagnos och jag har inte blivit informerad om något. Blir man ens informerad, att de säger vilka diagnoser man har? För det har aldrig hänt mig utan jag har fått veta det senare.

Även om det kom lite som en chock så är jag som sagt lättad över det och lite glad att faktiskt få bekräftelse på mina problem och upplevelser.

Så lite snabbt, vad är Emotionellt instabilt personlighetssyndrom/Borderline?

Först så vill jag bara säga att FAAN vad mycket fördomar det finns mot borderline, mycket om hur "omöjlig" man är att umgås med, hur jävla galen man är och att alla är manipulativa själviska as - vilket uppenbarligen är HELT FEL. Ja, självklart finns det personer som är det, men långt ifrån alla. Samma sak gäller alla personer som "tillhör en viss grupp", idioter, as och hemska människor finns överallt oavsett diagnos.

"Emotionellt instabil personlighetsstörning innebär att man har en känslomässig sårbarhet och ofta pendlar kraftigt mellan olika starka känslolägen.

Vid emotionellt instabil personlighetsstörning har man ett beteendemönster som stämmer överens minst fem av dessa symtom:

  • Stark rädsla att bli övergiven.
  • Störd, förvriden eller instabil självbild.
  • Återkommande känsla av tomhet.
  • Kraftig pendling mellan olika känslolägen.
  • Stark irritation, ångest eller nedstämdhet som kan vara några timmar, till som mest några dagar.
  • Stormiga relationer som pendlar mellan intensiv beundran och extrem nedvärdering.
  • Intensiv vrede som inte står i proportion till vad som väcker den.
  • Kortvariga överdrivet misstänksamma föreställningar eller övergående upplevelser av overklighetskänslor.
  • Impulsivitet som till exempel missbruk av droger, sex, mat eller pengar.
  • Självskadebeteende, självmordstankar, återkommande självmordsförsök eller hot om självmord.

Även om man får diagnosen emotionellt instabil personlighet en gång innebär det inte att man alltid kommer att ha den. Många som uppfyller kriterierna för diagnosen i 20-årsåldern hittar med tiden mer konstruktiva sätt att hantera känslor och relationer och har sedan inte kvar de besvär som ingår i emotionellt instabil personlighetsstörning." - 1177

Jag är så glad att jag fått gå DBT förut och att jag är mycket stabilare nu än vad jag var när jag var yngre. Det som är mina problem just nu är mer rädsla att bli övergiven, instabil självbild, tomhetskänslor, ganska instabilt humör/mående samt overklighetskänslor. Impulsivitet och andra destruktiva beteenden har jag ganska bra kontroll på, kan vara jävligt impulsiv när det kommer till att köpa saker men jag försöker att tänka mycket mer på det.

Förut när jag mådde mycket sämre så kunde jag stå och skrika och slå i saker, för att sedan storgråta och skära mig själv. Jag måste ha varit hemsk att vara runt vid den tiden, allt var ett totalt kaos, allt gjorde ont, allt gjorde mig arg och ledsen, jag älskade och hatade alla, allt var så himla förvirrande, tungt och jobbigt - jag trodde att jag alltid skulle leva så, ooch då ville jag inte leva alls. Men tack vare att jag tillslut fick börja i DBT blev det bättre.

Likes

Comments