Så kom det sig alltså så, att Skrutti-Bang-Bang kvalade till fälttävlansbreeders för fyraåringar.
Tankar kring detta? Jomen… Det var bestämt sedan länge att hon skulle på vidareutbildning till Björnö Ridcenter efter sommaren. Hon var ju där i våras också för att prova på det här med hoppning och lite tävling. Det var inga konstigheter och några fina rundor, hennes tillsynes orubbliga psyke och att hon ändå rör sig ganska trevligt, gjorde att jag och Lina började dra oss i skägget. Tänk om..? Tanken låg kvar och pyrde till dess att Stina skulle ner nu i augusti igen. Hur eller hur menar jag att en fälttävlanshäst får den absolut bästa grundutbildningen. Dressyren stärker ”tyngdlyftarmusklerna”, hoppningen ger kvickhet och kroppsmedvetenhet och terräng ger mod, självförtroende och kondition, så Stina skulle i vilket fall som helst utbildas i alla tre grenar.
Lina tränade hoppning, var iväg på pay’n’jump, badade i sjön, tempotränade på Uddens terrängbana, introducerade terränghinder och åkte till Anna Hassö och tränade. Stina bara matade på. Enligt rykten ägde följande konversation rum hos Hassö:
- Du verkar nästan lite rädd?
- Ja, mjo, kanske lite (Lina har en bebis på tre månader och ska alltså styra runt en helgrön unghäst på fälttävlanshinder. En förstår ju att självbevarelsedriften kickar in).
- Ja, men hästen är ju inte rädd, så varför ska du vara det?
- Ja, nä, det har du rätt i… *rider vidare och slutar oroa sig*
Vi läste på om kvalalternativen och kom fram till att terrängprov (en terrängritt där domare bedömer hästens kapacitet som fälttävlanshäst) var ett bra kvalalternativ. En hel fälttävlan (dressyr, hopp och terräng) på en dag kändes som ett lite för saftigt evenemang för en liten unghäst. Stina gick första rundan med ett stopp. Ingen av oss fattade varför. Kan ha varit något sådant som att solen gick ur moln och hon blev bländad av vattnet 20 meter framför hindret hon bröt ut från. Nästa runda var superfin och hon fick komplimanger från domaren över inställningen: att hon bjöd och hade öronen framåt hela tiden. 7.2 poäng och kvalgränsen är 7.
Utbildningslucka!!! Bang-Bang har fortfarande inte sett ett dressyrstaket. Vi premiärar det på Breeders. ”Ameh, är det att ge sin häst de bästa förutsättningarna eller? Att låta henne se saker för första gången på den tävlingen där det verkligen gäller?!” Näe, men vet ni vad, det är inte på Breeders det gäller. Det är i resten av livet. Lina, Anette (Linas mamma, lagledaren och klippan) och jag är rörande överens om att Breeders är jättekul att få åka på, men att Linas viktigaste uppgift är att ge Stina trygghet och positiv bekräftelse under tävlingen. Om det blir så att Stina ballar ut pga miljö och dressyrstaket så får hon väl skritta runt ett par varv och gå ut sedan. Stina har, genom att överhuvudtaget kvala, gjort nog. Jag vill inte skriva att vi har fått ditten och datten bekräftat genom kvalet, för vi visste redan innan att hon är en fin och kompetent allroundhäst och hennes värde ligger inte i hennes prestationer. Jag vill inte sätta sådana förväntningar på ett djur som inte allt förstår förväntningskonceptet och som inte förtjänar besvikelse om saker inte går som vi människor förväntar oss och hoppas på. Stina har inget ansvar i det här som vi hittar på att hon ska göra. Hon är en häst.
Tänk vilken förmån, att få åka på championat bara för att det är kul! Inte med något som helst tvång över att behöva stärka något varumärke, sälja häst eller vinna pengar. Det här ska jag suga i mig. Förmånen.
Jag fick dock ont i magen över tanken på att ställa Stina i en tältbox i fyra dagar. Bang-Bang som är van att gå ute och vara häst långa dagar. Det var tusan nästan en dealbreaker! För jag måste jobba lite också. Kan inte gå runt och beta henne i en longerlina 12 timmar om dagen. Och då, vet ni, då kom jag på: jag har ju internetbekanta i Skåne! Tack vare den här bloggen! Så jag hörde av mig till Doohs , som jag vet har en hästsyn liknande min och frågade om hon ville ha gäster. Jajjemän! Så nu får Stina och Linas andra kvalade häst, Larina, bo en 45 min från Flyinge och gå i hage den tiden de inte tävlar eller har nattuppehälle på box. TACK Malin!!! Jag kommer att bo i husvagn på tomten, ta hand om hästarna, kanske smyga in till Malin för lite tvångsumgänge (kan ju inte missa chansen att lära känna en av internetkompisarna som jag verkar ha så mycket gemensamt med) och jobba. Det blir perfekt.
Björnöfamiljen bor på hotell. Med en tremånaders bebis verkar det vara det smidigaste alternativet för alla ;) Sedan kommer sambon Fredrik ner på fredagen för att kolla terrängprovet. Han vet inte om att det är husvagn som gäller. Har en vision om att han kommer stå utanför dörren till Björnöfamiljens hotelldörr och böna om att få komma in, haha!
Gud så kul detta ska bli! Idag har jag köpt blå-gula sammetspannband från GetTheGallop som matchar Björnö Ridcenters schabrak. De får tycka att jag är fjompig. Pannbanden SKA PÅ. Jag åker ner på måndag efter jobbet. Hästarna ska badas och friseras. Sedan får de sova hemma och så åker vi till Flyinge på tisdag. Först går dressyren på tisdag eftermiddag. Wish us luck! <3
