Hallå fina ni!
Nu har vi alltså tagit oss från OS-byn i Gangneung och befinner oss i huvudstaden Seoul. Dagarna går i ett och mycket tid går att ta sig från punkt A till punkt B. Ju längre tiden går ju mer längtar jag förstås hem, jag saknar Uno så mycket så det gör ont men inser också att det aldrig hade gått att ha honom här. Det är så skönt att alla lämnat sina barn hemma, vi är några stycken som har barn som är kring 6-11 månader och vi stöttar varandra. Alla saknar såklart men tycker att det är heeeeelt rätt beslut att lämna hemma. Det är inte anpassat för barn här och denna resa hade slutat med att jag satt på hotellrummet om jag tagit med Uno.

Imorgon är det lagmiddag med alla tjejer, ska bli supertrevligt. Efter middagen ska vi ta oss till matchen för att heja fram Sverige innan vi flyger hemåt. Snart är jag hemma hos min prins igen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ännu en dag i OS-byn. Nu kan jag väl påstå att vi börjat hitta rätt. Vi hittar bättre och allt känns lättare och lättare. Idag var det dags för match och Sverige vann och dessutom gjorde Patrik sitt första OS-mål. Så underbart härligt att Sverige är vidare till kvartsfinal.

Likes

Comments

Oj, vilken dag! Vi har fått en heldag tillsammans med atleterna. Vi hejade fram damerna i stafetten och har haft det väldigt mysigt. Nu ligger vi på rummet, klockan är 23.00 och snart är det dags att sova. Imorgon väntar hockeymatch mot Finland.

Älskar denna bild, fina favoriter.

Likes

Comments

Nu så, vi är redo! Jag och finaste @michellenorman

Likes

Comments

Fyfan, jag vet inte hur många gånger jag tänkte be taxin vända. Att åka ifrån Uno var som att sakta brinna upp. Vidrigt. Jag kan knappt hålla i mobilen för jag börjar bara gråta hela tiden, hur ska jag klara den här veckan?! Jag ska försöka njuta men det är svårt, ska rycka upp mig tills imorgon. Nu börjar den 10h långa resan.

Likes

Comments

När jag va gravid och Uno var på väg så hade man ju en del förväntningar om hur saker och ting skulle vara. Jag skulle så här 7 månader senare säga att ingenting egentligen varit som jag trott, haha.

Han ska sova i sin säng och absolut inte med oss/mig...

Verkligheten ör att Uno alltid sover med oss/mig, det finns inget mysigare! Sen 2 dagar tillbaka har jag ställt in hans säng i mitt sovrum och nu sover han där tills han vaknar och vill ha mat, då matar jag och sen somnar han bredvid mig.

Första året kommer vara ett helvete och min och Patriks relation kommer ta stryk.

Verkligheten är att än så länge tycker jag att allt går över förväntan. Jag vet inte om Uno är en snäll bebis eftersom jag inte kan jämföra med något men allt går väldigt bra. Självklart är vissa nätter värre än andra men jag trodde verkligen att det skulle vara sååå mycket värre. Jag och Patrik har samma värderingar om vad som är viktigt och det känns positivt inför framtida uppfostran. Strävan är att vara ett team och alltid stötta varandra i besluten.

Kläder behövs i massor

Verkligheten är att man inte alls behöver mycket kläder, mitt bästa tips till blivande föräldrar är att, KÖP INTE MASSA KLÄDER I SMÅ STORLEKAR! Uno använde inte ens hälften av alla kläder vi köpt/fått. Storlek 50-62 känns som onödiga och barnen växer så mycket att man inte behöver mer än ett par ombyten. Uno har däremot använt 68-74 mer och där kan man köpa på sig.

Man måste ha ALLT som alla säger att man måste ha.

Fel igen, mina bästa tips är att satsa på en riktigt bra bärsele, vi har ONE från babybjörn och även babysitter från samma märke. En bra och säker barnstol, gärna Isofix för det underlättar enormt, sen med tillhörande adaptrar så man lätt kan fästa stolen i vagnen så slipper man bära över barnet. Med dom sakerna kommer man vääääldigt långt, Uno älskade även sitt babygym och kunde ligga i timmar och leka. Bajsblöjesoptunna var en sån onödig sak att köpa, man kan lika gärna slänga skiten i en påse och gå ut med direkt. Barnhanddukar lika så, väldigt onödigt.





Likes

Comments

Tänk att lilla plutten har varit hos oss i 7 månader!! Tiden går så galet fort och jag ryser i hela kroppen när jag tänker på det. Uno gör mig så lycklig, såklart gör han mig vansinnig också men mest lycklig, haha.

Jag tänkte lista lite förväntningar vs verklighet senare ikväll. Puss

Likes

Comments

Min mamma alltså, om jag bara blir hälften så bra som henne är jag nöjd.

Likes

Comments

Känslan att vara hemma igen efter ett par månader i Ryssland är obeskrivlig. Jag trivs att vara borta, jag trivdes i Novosibirsk men ordspråket, borta bra men hemma bäst är så sant! Jag älskar våra sammetssoffor som jag va så säker på att tröttna på, speciellt eftersom den ena är blå. Man ser saker på andra sätt när man får distans till det. Njuter verkligen av att sitta i soffan och dricka en kopp kaffe så här på eftermiddagen. Var barnvakt åt min älskling Olivia tidigare idag, vi lekte med lera och av leran gjorde vi nagellack.

Likes

Comments

Igår vinkades det hejdå till pappan. Självklart hade Junior pappas tröja på sig. Tyvärr är Uno sjuk, förkyld och hostar så det blev bara en snabbis med pappan innan det var dags att åka hem igen.

Efter mycket om och men har vi nu bestämt att det är bättre för Uno att stanna hemma och inte följa med på resan till Sydkorea. Jag känner mig helt trygg och säker i mitt beslut och det är det viktigaste. Såklart kommer jag längta ihjäl mig eftersom varje sekund ifrån Uno känns onaturlig.

Jag kan erkänna att jag varit lite rädd att skriva ut detta, att jag faktiskt ska resa ensam och lämna Unis hemma. Men sen satt jag och funderade här om dagen och vem kan egentligen döma mig för det? Folk får tycka och tänka precis som dom vill och det lägger jag inte någon energi på. Som sagt, detta känns som helt rätt beslut och jag ser framemot resan.
Nu ska jag krypa ner bredvid min sjukling.

Likes

Comments