Läker tiden alla sår?

Igår när jag satt fast i bilkö i 2 timmar så hade jag så manga tankar, va tvungen att skriva ner detta till ett inlägg som jag nu ska posta. Och återigen, sorry för min blandning av svenska & norska. Det börjar bli bättre, men jag märker att de fortfarande kan se lite konstigt ut när jag skriver 😊

Det är många gånger jag tänker på hur livet skulle sett ut om jag hade haft en tjej att se upp till när jag va yngre (förutom min mamma och min syster som jag såklart alltid sett upp till och alltid kommer göra) Men nån utanför, typ vem som helst. En som varit några år äldre än mig - som gått igenom endel saker i livet, som hade erfarenhet och som jag vågade prata med, om allt. Nån som kunde råda mig genom endel val/saker man skulle bemöta i livet.

Och eftersom jag vet att de är så otrolig många yngre tjejer där ute som läser min blogg, så vill jag göra ett inlägg som handlar just om livet, val vi tar, misstag vi gör, viktiga saker att tänka på, rädsla, relationer, kärlek, vänner.

För det är så otroligt mycket jag hade gjort annorlunda om jag fått skruva tillbaka tiden till jag va 16-17 igen.

Angående vänner, när man är yngre så vill man gärna passa in och ha många vänner - man låter kanske endel hugga en i ryggen för att man inte ’orkar’ eller ’vågar’ ta fighten. Man är för osäker på sig själv och då tolererar man mer än man egentligen borde. Bara där - tycker jag att vi tjejer ska stå på oss bättre, låt aldrig nån hugga dig i ryggen, oavsett om de är din bästa o enda vän, ta fighten, visa ditt värde, stå upp för den du är.
Låt aldrig nån få dig att känna dig dålig! Aldrig! Detta är super viktigt, för om du inte står upp för dig själv och ditt värde, vem ska då göra det? Det rätta vännerna kommer stå kvar, jag lovar dig. Och står dom inte kvar, så är de inte riktiga vänner - ganska enkelt egentligen.

Endel vänner behöver vi en ’paus’ ifrån - det har hänt mig.. Ibland blir man besviken på varandra, vissa saker kan ta tid att smälta och då är de bra att ta ett break, för när man väl inser vilka vänner man vill ha i sitt liv och den vännen du tagit en paus ifrån dyker upp i ditt huvud, kanske efter en tid eller ständigt & jämt. Då är de kanske dags att ta kontakten igen, prata om de som hände, gå vidare. Men det är faktiskt OK att ta en paus från varandra, det är inget fel. Och de kan ibland göra en väldigt gott.


Jag har en vän, vi va super tighta, men en sak hände, som gjorde att vi tog en paus (säkert i 4-5 år) men när vi väl valde att ta kontakt igen, prata igen och lägga allt bakom oss, så var allt precis som innan OCH till o med bättre, vi va äldre och klokare. (sanningen va ju att vi båda två såklart önska att vi tagit tillbaka denna kontakt långt tidigare, men jag tror att vi bägge va lite för stolta.) Men jag är såå glad över att ha henne tillbaka i mitt liv igen, hade inte kunnat föreställa mig att INTE ha det.


Tiden läker alla sår - eller gör den verkligen det? Kanske..... beroende på HUR man väljer att läka dem, tror jag.
För de är inte alltid det gör de, nått som påverkat mig mycket genom åren är att bli sviken - minns när jag blev de första gången, i unga år. Vill inte gå in på detalj, men när jag blev sviken - så satte de så djupa ärr i mig, ärr jag bar med mig in i varje relation jag haft, både vänskap och kärlek. Ärr som du kämpar för att få bort, som du tror du kan få bort på egen hand, utan någons hjälp.
Men tro mig - det går inte, man klarar inte allt själv. Vissa saker måste man faktiskt få hjälp till. Jag ångrar att jag inte tog hjälp direkt och gick för att prata med någon när jag va yngre, nån som kunde hjälpa mig att hantera en sån situation när man blir sviken och sårad, då kanske de hade hjälpt mig vidare i livet, istället för att de skulle förstört mig till en viss del. Problemet med att ’gå och prata med
nån’
är att de är så tabu - men varför är de egentligen det? Se den världen vi lever i, se allt som händer varje dag, vad människor gör mot varandra, varför ska man inte kunna känna sig ’normal’ för att man går till en psykolog? Varför ska man stämplas som ’psykiskt sjuk’ för att man gör det?
Det enda man vill är ju bara att må bra, och de är väl inget konstigt med det? Det vill vi ju alla.
Så till dig som är yngre, (eller äldre, de är aldrig för sent att ta hjälp för att må bättre, men ju tidigare - desto bättre) våga prata med någon om de du sliter med, våga ta hjälp(!!!) För ärr som sätter sig i hjärtat & själen, de kan vi inte läka på egen hand - tro mig!. Livet är för kort för att ska gå och vara ledsen över saker som du inte kan få ogjort eller förändra, så det är mycket bättre att ta hjälp till att lägga det bakom sig och avsluta det kapitlet i livet.


Angående killar, relationer. Jag gick in i ett långt förhållande redan när jag va 16 år. Man tror att man är ’vuxen’ - vet vad man vill, man klarar sig själv osv osv. Men nej!! Man är inte vuxen, jag säger inte att de är fel att träffa sin livs kärlek så tidigt, jag säger bara att om du har möjligheten så ’lev’ först, samla erfarenhet om livet (!!) Lev livet, va med vänner, res, hitta dig själv, den du är och det du vill - innan du träffar någon, för de är så lätt att växa ihop i tidig ålder, glömma vem man är och vad man vill, för de bra rullar på i jämn takt med den man lever med. Man är för ung för att ’stoppa’ sin tid och utveckling. Åren mellan 15-20 skulle jag vilja säga är dom absolut allra viktigaste i ditt liv, de händer saker i kroppen, du är på väg att gå från flicka till kvinna, du utvecklas och du börjar hitta vem du är, du börjar tänka på framtid och vad du vill bli när du blir stor. Låt ingen komma emellan och rubba det, ta den tiden du behöver - för att sen kunna gå in i framtiden och vuxenlivet med ett starkare ’ego’ en större trygghet i vem du är.
Låt inte sociala medier och likande påverka dig, låt de inte tvinga dig att växa upp snabbare, inte stressa och ta beslut du senare vill ångra.
Lär dig att älska dig själv, så som du är.
Våga göra misstag, för de är misstagen vill lär oss av. Jag har gjort många misstag genom åren och hade jag inte gjort de misstagen, så hade jag aldrig varit den jag är idag.
Känn ingen skam över de misstag du gör, lär dig att förlåta dig själv, från hjärtat. För när du gjort de så tillåter du inte heller att andra ska se ner på dig över de misstagen du gjort! För HALLÅÅÅ, du är bara människa, precis som alla andra.
Du är vacker & bra på ditt sätt!

Svartsjuka! Värsta sjukan som finns! Jag har själv haft den när jag va yngre, och blivit bemött av den. Att vara svartsjuk är det värsta, det finns inget gott med det, du gör bara dig själv mer & mer illa. Du förlorar all ro och energi du har. Så känner du minsta lilla svartsjuka - gör allt för att slippa det, om du måste ta hjälp - do it! Du vill inte vara den som är svartsjuk.

OCH! Se varningen direkt när du träffar någon som är svartsjuk - det är kanske svårt just där & då, men med sociala medier, snapchat, Facebook, instagram - you name it! Så är de väldigt enkelt att märka snabbt, påpekar han/hon för mycket vad du gillar, vilka du blir vänner med, varför han/hon är på din topplista på snapchat. VARNING!! Börjar det där, och du 'ger med dig' för allt han/hon frågar om, då kommer du tappa makten över dig själv, du kommer med tiden börja tänka dig för, vilken bild får jag gilla/inte gilla? vem kan jag acceptera som vän/inte vän? Du tappar liksom dig själv....det kommer att komma monster uppe i ditt huvud, och det vill du inte! Det viktigaste är att du vet vem du är, du gillar och blir vän med vem DU VILL, sålänge du vet att de inte är nått du gör fel - låt då aldrig nån ta de ifrån dig, det är ditt liv, du ska kunna ha dina kill/tjejkompisar kvar även om du träffar nån, det ska ingen annan komma och styra. jag vet att de är svårt, för i början kanske man tycker att de är lite gulligt (nästan lite charmigt) att han/hon är svartsjuk och påpekar saker - man tänker 'ja men han/hon bryr sig ju bara om mig' 'han/hon lägger tid på att kolla igenom vad jag gillar osv' Men NO - BIG NONONO!! farligt! Det finns inget gulligt med detta, absolut ingenting, tänk aldrig så - tvärtom! En person som är så osäker, det är en person som oftast inte älskar sig själv, och hur ska en person som inte älskar sig själv då kunna älska dig? Detta är självklart för många, men jag skriver det för att vi ibland måste påminnas!



Var alltid en god vän och medmänniska, det kommer du att tacka dig själv för i slutändan. Det finns inget finare än när en person har ett gott hjärta. Det ger så mycket mer, och man känner sig så mycket mer nöjd med dig själv. Det ger dig en ro inifrån som aldrig går att mätas med nått annat.

Ta hand om dem du älskar, visa kärlek och visa dem att de är viktiga för dig - inte genom att köpa saker, men genom handling och ord.

Det är så mycket jag vill skriva - har så mycket att ge och säga er. Men då kan jag sitta här hur länge som helst :) Bästa jag avslutar och lagar lite frukost istället. Men jag vill att du (vem du än är) ska veta att du får skriva till mig, när du vill - på instagram, mejl, vart som helst... Jag finns här, vill gärna dela med mig av mina tankar, råd och erfarenheter. Så oavsett vem du är eller hur ung/gammal du är. Skriv, jag svarar❤

Gillar

Kommentarer

Elin i Oslo
Elin i Oslo,

Så klokt sagt! Har levt som du anbefaler, men skal vise ditt innlegg til min datter-de hører alltid mer på fremmede 😉 God helg!

Malin
Malin,

Vilket otroligt fint och klokt inlägg!!

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229