Mamma i 2 månader, känns som hela livet!

Idag för två månader sedan kom vår Greta till världen, världens lyckligaste dag!

Allting började tidigt på morgonen, dock så fattade vi inte det. Redan strax före 07 så började fostervattnet att sippra, men det kändes så märkligt, jag trodde att antingen går vattnet och då är det som om någon hällt en hink på mina byxor eller så går det inte. Detta var ju något mittemellan. Jag misstänkte ju såklart att det kunde vara något slag av vattenavgång, men jag var så osäker att jag tom kände mig obekväm med att berätta för Jonas, för tänk om det inte är så utan att jag låg i vår säng och smått kissade på mig lite då och då.
Men passande nog hade vi tid hos barnmorskan för sista träffen innan bf vid 08, så vi bestämde oss för att vänta och prata med henne. Vi kom dit, pratade om allt som vanligt, Jonas fick säga till mig att berätta för henne också, för även där kändes det lite obekvämt att säga ”det känns som om jag sitter på din stol och kissar på mig just nu” eller vad skulle jag säga?
Men för henne var det inget tvivel, hon sa fort ”förstår ni att ni kommer bli förändrar inom ett dygn?!” också avbokade hon tiden hon reserverat för ev igångsättning. Och självklart förstod vi inte det, jag hade ju inte fått en endaste förvarning. Det tog kanske 1,5-2h innan värkarna började komma, smått och oregelbundet. Men vi ringde till BB för att berätta, så vi fick en tid vid 15 för rutinkoll, då hade jag fortfarande väldigt oregelbundna värkar och var öppen 3cm, så vi skickades hem igen med orden ”vi ses garanterat inatt igen”. Och mycket riktigt, vi hann hem, in på godislagret, ner till maxi och hem, och under den tiden kan man minst sagt säga att det drog igång. Vi var tillbaka i Karlskoga redan vid 18-tiden, förvisso var jag bara öppen 1cm till, alltså 4, men då la dom en trygg hand på min axel och sa ”nu skriver vi in dig, du ska inte åka hem något mer utan din bebis”.
Jag fick en morfinspruta mot smärtan, vilket jag egentligen inte alls ville, då jag har väldigt jobbigt med sprutor, men såhär i efterhand är jag så tacksam för den där sköterskan, som stod på sig och gav mig sprutan, för sen sov jag igenom hela värkarbetet, vaknade till i varje värk, försökte dämpa smärtan genom att byta position, sida till sida, men så såg det ut till klockan var runt 21, då hade jag reagerat på att dom senare värkarna kändes helt annorlunda.
Lagom i en värk kom en sköterska in, och frågade hur det gick, så vi sa att allt gick bra, men att det kändes lite annorlunda nu. Hon kollade och konstaterade ”Oj, du är fullt öppen och bebisen står redo och vill ut.”
Vips så var klockan 22.16 och vi fick höra det ljuvligaste skriket vi någonsin hört, och sen låg hon där på mitt bröst.
Jonas klippte navelsträngen, de pysslade om mig så att allt skulle vara i sin ordning, det var väl såklart inte helt skönt, men jag låg bara där och var den lyckligaste människan i världen, med den viktigaste personen i mitt liv tätt intill mig så konstaterade vi att vi grejade det och tittade på det vackraste vi gjort och blev såklart blixtförälskade!
Nu är det vi tre mot världen ❤️

  • Greta

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229