Livets vändning

I månader, sedan den 16onde maj för att vara exakt, har jag haft en ständig klump i magen, vissa dagar var den större, andra mindre, men ständigt fanns den där. Vissa dagar bröt den mig samman och andra dagar hade jag övertaget, men alltid alltid där.

Självklart hade jag det innan också, från första stund när vår resa tog fart, men inte på samma sätt, då var jag lyckligt ovetande om vad hemsk, fruktansvärt hemsk världen kan vara mot ett fantastiskt, älskat, oskyldigt litet liv.

I månader har jag dagligen, försökt att intala mig själv ”blir det behandling så är det de allra bästa”, det har oräkneligt många gånger fått mig att bryta ihop. Det smärtar än idag, när jag sitter här, med vetskapen om att det inte längre är ett alternativ, men bara tanken på det gör så ont. Att min lilla tjej, min kämparglöd och livslust skulle behöva genomgå det också, det var okontrollerbart, overkligt och alldeles fruktansvärt.

Det har varit smärtsamt, och det kommer det säkerligen vara ibland framåt också, men inte på samma sätt. Vi har en plan som nu planeras vara i fyra år, det är där vi står nu. Och för stunden står jag väldigt bra just där.

Känslan av, att få åka till det där jävla sjukhuset, med vetskapen om att Greta ÄR frisk, och att hon ALLTID varit det, att världen inte var så hemsk som jag först trodde, trots allt. Är magisk.

Det är klart att jag funderar, hur kan man ge en familj, en nybliven liten familj med en dotter på knappt två månader ett elakartat cancerbesked och sen nästan tre månader sedan ta tillbaka det? Hur? HUR ÄR DET MÖJLIGT? Får man verkligen göra så? Finns det några ursäkter för det?

Men med handen på hjärtat, så är det det bästa feltolkade beskedet jag fått i hela mitt liv, jag kan inte bara leva med det, JAG LEVER PÅ DET!

Jag är så tacksam över att vi tog oss i kragen, bestämde oss för att vara i nuet, våga tro och leva livet fullt ut! För oavsett vad som komma skulle, skulle vi aldrig då kunna se tillbaka på denna tiden med ånger. Vi blev snuvade på mycket i början, det står jag för, även om jag såklart är evigt tacksam för den hjälpen vi fick, självklart förstår jag att utan den hade jag antagligen varit en mamma till ett barn i himlen idag, men mer tänker jag inte snuvas på, och det är det bara vi som kan styra över!

Jag har redan hunnit tänka tio tusen gånger ”tänk om de sagt fel igen? Vad säger att Göteborg har rätt och Uppsala fel?” Men jag har bestämt mig, man ändrar inte ett sådant besked utav att vara så säker man bara kan, utan att utvärderat alla tänkbara scenarier flera gånger om, utan att ha bollat med alla som skulle kunna tänkas ha en åsikt om detta, det finns inte längre någon tolkning, detta är ett slutgiltigt beslut. PUNKT.

Jag älskar dig mer än ord kan beskriva.
I skrivande stund ligger du så gott och sover i din säng, men det är nästan att jag överväger att väcka dig bara för att få krama på dig och säga till dig vad mycket jag älskar dig ❤️ Ännu en gång idag.

Gillar

Kommentarer

Emmaakarlegrund
Jenny waller
Jenny waller,
När/om ni orkar, ställ frågan till patientnämnden via 1177, så kollar de upp vad som egentligen skett och hur det kommit sig. Huvudsaken är såklart att ni alla mår bra Och att ni nu är på banan, men för att stilla ev tankar (och låta någon oberoende gå igenom sjukhusens rutiner och tolkningar) så finns möjligheten. ❤️
CarolineHD
CarolineHD,
Tack! Har funderat på vart man vänder sig. För nu är vi endast tacksamma över att fått ett slutgiltigt besked, som dessutom är det bästa tänkbara. Men en dag kanske ork finns och behov av svar ❤️nouw.com/carolinehd
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229