Första veckan som volontär i Indien

Första veckan som volontär i Indien är nu gjord. Efter en månad i Vietnam ska jag nu vara här i en månad och jobba som volontär.

Huset vi bor i är superfint och maten här är helt fantastisk! Det är 5 minuters promenad till Goa beach. Där ser man inte änden på stranden, den kritvita sanden och de blå vattnet. Hit kommer turister, bor på lyxiga hotell och badar. Några kilometer längre in i landet är det ett enormt slumområde. Ett stort stinkande sopberg där tusentals människor bor.. Kontrasten är ganska stor kan man säga.


De första dagarna på jobbet var helt fruktansvärda. Kulturskillnaderna kom som en käftsmäll. Heeeelt sjukt.. Just nu fokuserar jag bara på att inte tänka för mycket och spara det tills jag kommer hem, annars tror jag inte jag skulle klara detta..

På förmiddagen är jag på en förskola. Där går ca 30 barn och alla är 3 år. Istället för att leka lekar, mysa, lära sig samarbeta och vara en snäll kompis lär sig dessa barn alfabetet både på Hindi och engelska, siffror osv.. De har skrivböcker och små bänkar. Alla barnen är heeelt fantastiska, så smarta och duktiga. De som är problemet är de vuxna. De skriker barnen, hotas med linjaler, mörka rum osv... Tex om de inte skriver rakt på linjen ställer sig läraren upp och skriker som jag aldrig hört någon skrika innan, inför hela klassen på barnet som är TRE ÅR (!!!!) som står och skakar av skräck..

Äter de inte tillräckligt snabbt blir de hotade med att bli instängda i ett litet kolsvart rum. De kan vara exakt vad som helst, ibland behöver det inte ens vara någonting som gör att de tre vuxna blir helt galna. Går inte en minut utan att de skriker etc... De kan säga till barnen att deras föräldrar aldrig kommer att komma tillbaka för att få barnet att börja gråta, då skrattar de och tittar på mig.. De kämpar för och tycker att de är kul när barnen gråter och är rädda.. De retar en nerv-skadad kille för att han inte kan gå osv, VEM GÖR DET????

Heeela tiden är det något.. Efter några dagar fick jag nog. Sa till att detta funkar inte. Jag skiter i om det är kulturen här, någonstans får ju gränsen ändå gå.Så skönt. De retar inte barnen liks mycket och säger iallafall nu att de inte slår barnen och det känns sååå mycket bättre nu..


På eftermiddagen är jag på ett barnhem för flickor som drivs av en katolska nunnor. Första dagen när jag kom in stod en flicka mot ett stort galler och grät hysteriskt. När hon såg oss komma in tog hon bort huvudet från gallret och släppte ena handen, då kom en kvinna rusandes fram och slog henne flera gånger i huvudet.. På kinden hade hon ett stort blodigt sår och hon såg helt tom ut i blicken.. När den vuxna kvinnan såg oss skrek hon: "GÅ IVÄG, FRÅGA INTE VARFÖR HON GRÅTER" Detta är det absolut värsta jag sett i hela mitt liv. Tack och lov har jag inte sett någon mer vuxen där efter det. Så jag är ensam med barnen på eftermiddagarna vilket är underbart.

Här hjälper jag iallafall flickorna som är mellan 7-17 år med deras läxor och håller lite lektioner. Sååå kul för man har verkligen fått bra kontakt med dessa flickor. De kan bra engelska och är så fina personligheter. De alla har trasigt förflutet. Många av deras föräldrar är antingen döda, fattiga eller missbrukar. Och man märker att de inte trivs på hemmet.. Alla säger att de vill bli vuxna snabbt så de kan komma där ifrån.. De längtar efter sina föräldrar och vill bara där ifrån. Dessa flickor bor som insett fängelse, de är galler och lås exakt överallt. Vart man än ska gå så måste de komma någon och låsa upp...

Ja vad ska man säga? Vad gör man? Ingen aning..         Tacksam för att jag bor i Sverige.


Samtidigt som detta är det absolut värsta jag varit med om har jag det väldigt bra och känner att denna tid faktiskt är väldigt betydelsefull. Glad att jag får denna upplevelse.

Gillar

Kommentarer

Irene
,
Å herregud... Modigt o bra att du sade ifrån. Tror ändå att det är bra att du är kvar, trevligt för barnen med en vänlig människa... Bra jobbat ❤️
Carolineebergqvist
Carolineebergqvist,
Samma överallt så byta skulle inte hjälpa tyvärr men det känns verkligen bättre nu!!❤️
nouw.com/carolineebergqvist