Efter Siem Reap åkte vi vidare till den lilla staden Kampong Cham. Nova hade för några år sedan ett projekt i skolan som hette ”Bike for Cambodia” där skolan var med och samlade in pengar till projektet genom att göra en gala där dom informerade och berättade om läget i Kambodja. Alla pengar dom fick in på galan gick till projektet att bygga skolor i Kambodja samt bidra till projektet att alla barnen skulle få varsin tandborste och få in den rutinen tillsammans på skolan.

Eftersom vi nu var så nära ville vi självklart åka dit och titta! Wow vilka dagar vi fick. Det var en ung tjej som tog hand om oss hela dagen. Visade oss runt på de olika skolorna och kollade runt i klasserna. Träffade såklart massor av barn vilket va superkul. På eftermiddagen var vi med på varsin engelsk lektion så barnen fick ställa frågor till oss och vi kunde prata mycket med barnen. Väldigt kul!!! Hon tog också med oss runt i området och visade oss ett tempel med munkar, en utkiksplats osv.

Dagen efter skulle vi åka vidare till huvudstaden Phnom Penh. Tydligen skulle läraren vi hade varit med dagen innan också dit för att plugga, såå vi åkte tidigt nästa morgon tillsammans. Väl i Phnom Penh strosade vi runt på gatorna, och hamnade tillslut på en thaiboxnings match på kvällen??? Oväntat? Ja. Men kul, så vi bjöd med oss läraren vilket blev en fullträff då hon kände igen flera av de som ledde programmet som också sändes på tv.

Mysiga dagar och väldigt roligt att träffa så mycket människor. Dagar man minns!!

Den 17 november gick vi över gränsen från Thailand in till Kambodja. Det var som att komma till en helt annan värld när man passerade muren. Det var som att gå in i ett samhälle som var flera hundra år bak i tiden. Folk som drog stora trävagnar med saker på de sandiga vägarna. Små barn som satt & tiggde med stora rufsiga hår med söndriga och smutsiga kläder. De satt på kanterna på gatan, gick efter oss eller bara låg o sov mitt i trafiken. Det var smuts överallt och dammet från de torra jordiga vägarna yrde i luften.

På hela resan genom Kambodja såg vi barn som arbetade eller tiggde överallt. Små barn där dom yngsta säkert inte var äldre än 5-6 år. De kunde gå runt o sälja små sovenirer eller liknande, stod i fruktstånd, de jobbade på åkrar, gick runt på stranden och sålde armband, tog beställningar på restauranger, satt i kassan på en liten supermarket, körde runt turister i båtar. Såg också många som bara gick runt på gatan och frågade efter pengar och gick in på restauranger och frågade efter mat.. ÖVERALLT såg man små barn göra något för att få pengar eller mat.

Det som fastnade mest hos mig var hur en liten tjej som kanske var ca 8 år, rufsigt smutsigt hår med slitna kläder satt med en stor sopsäck framför sig där man skulle slänga plastflaskor. Och jag som inte ville bära på sista slatten vatten innan vi gick in i tempelstaden Ankor vat la min flaska i hennes säck. När jag har slängt flaskan i säcken och vänder mig så ser jag hur tar hon upp flaskan och dricker upp det sista vattnet. Det fick mig att må så dåligt. Det yrde rika turister överallt och mitt i allt ihop sitter en liten ensam tjej som egentligen ska vara i skolan eller åtminstone leka med sina kompisar. Istället sitter hon ihopkurad bakom en sopsäck för att få i sig vatten och samla plast som hon kan få en liten slant för när hon samlat tillräckligt... Världen är så sjukt jäkla orättvis och vad i hela fridens namn ska man göra??!?

Överallt på gatorna stod de att man inte skulle ge pengar eller godis till barnen eftersom det uppmuntrar barnen att inte gå till skolan då de kan hjälpa sina familjer utan att jobba. Men framför allt deras familjer inte låter dom gå till skolan eftersom de behövs för att dra in pengar.. Så man såg hela tiden alla dessa barn men kunde inte göra någonting som kändes vettigt...

Mammor med små bebisar på armen som frågade efter pengar till välling. En fattigdom och samhälle som jag så väl kände igen ifrån när jag var i Indien vilket skrämde mig och gör mig så ledsen.. Så jäkla orättvist och onödigt. Svårt. Man vill bara skaka om de som styr i landet och få dom att göra något åt situationen.. Kan inte ens tänka mig hur befolkningen måste ha lidit under kriget som ägde rum för bara 30 år sedan där flera miljoner människor dödades och svalt.

Overkligt, absurt och orättvist...