Vi får se...jag gör ett litet kik in här efter att jag inte skrivit ett ordentligt blogginlägg på över två år? Blogga vad är det? Hur gör man det här nu igen? Vi gör ett försök...

I dessa karantäntider så finns det så mycket som snurrar runt i huvudet, och att skriva av sig lite, och att dela med sig av sina tankar gör faktiskt att man känner sig några kilo lättare. So here we go...

Vart är jag just nu i livet? I skrivande stund?

Jag ser verkligen inte ut som bilderna ovan. Just nu sitter jag hemma i soffan, med håret uppsatt i en boll och skriver på min kandidatuppsats. Dagarna börjar verkligen gå ihop, och jag har fallit ur rutiner helt och hållet. Mina dagar ser för det mesta ut såhär: jag kravlar mig upp ur sängen vid 09.30, sätter på kaffe och kollar igenom mitt senaste beroende tiktok (japp, 25 års krisen är ett faktum när man börjar dansa och mima på tiktok). Efter det sätter jag mig och skriver på uppsatsen, och om ork finns tar jag mig en springtur eller promenad. Där har ni mina dagar och hur det förmodligen kommer se ut fram tills att uppsatsen är inlämnad...och då har jag en kandidatexamen i medier och kommunikation?! Jag är så taggad på att få sätta tänderna i den här branschen så ni förstår inte... ah sen har vi Corona också .. Fram tills Corona hade jag redan fått jobb på en mediebyrå, men tyvärr avslutades den anställningen på grund av Corona så det var bara hello and good bye... MEN skam den som ger sig, jag har aldrig gett upp i första taget och jag kommer inte börja med det nu! Det kommer ordna sig, det vet jag. Jag ser det som att det kanske inte var meningen, och att det finns något bättre som väntar på mig runt hörnet. På min bakgrundsbild i mobilen står det stay positive och det är precis vad jag tänker göra.

Det eviga samtalsämnet Corona, säger som Jenny påtalade häromdagen... '' vad pratade vi ens om innan Corona?''. Det ligger väldigt mycket i det, för i varje samtal kommer Corona på tal på ett eller annat sätt, inte så konstigt dock... det påverkar hela vår värld.

Hela situationen är så märklig och surrealistisk.. Det hemskt, overkligt och hjärtkärande på en och samma gång. Jag som är en hypokondriker i vanliga fall, tycker att det här är extremt jobbigt, och jag höll mig hemma långt innan det ens blev restriktioner. Det enda jag hoppas på just nu är att resterande människor i vårt land tar sitt ansvar, så att smittan kan stoppas och att dödsfallen kan plana ut.

Jag försöker alltid vara positiv trots att det egentligen inte finns något att vara positiv över. I detta nu är jag glad över att jag har möjligheten att sitta hemma och skriva, att ingen i min närhet är sjuk och att jag har hopp om att det finns en tid efter Corona kaoset. Fram tills dess gäller det att ta hand om varandra och framförallt respektera alla i ens omgivning.

Jag hoppas att allt är bra med er där ute, ta hand om er, så kanske vi ses snart igen om jag känner för att titta in igen. & Har du läst ända hit, så vet du precis vad som försigår i mitt huvud at the moment GRATTIS haha.

#bestrofnouw #nouwoutfit @nouw