Come unto me.


Vissa dagar kan jag vara sådär brutalt livrädd för livet. Livrädd för att allt det fina som finns i mitt liv ska ryckas ur mina händer utan att jag kan göra något åt saken. Kanske på grund av en olycka, kanske på grund av sjukdom eller kanske av någon helt annan anledning. Anledningar som jag inte kan styra över och som jag inte har den minsta makt över. Vissa kvällar känns livet alldeles FÖR fint och välfungerande. Kan lilla, lilla jag få ha det såhär bra? Eller är det nu som ballongen spricker och kvar står jag med resterna av det som en gång var? Livet är vackert och fantastiskt på alla sätt och vis. och det är just därför jag är så rädd för att förlora det. Evelina Gard sjunger "come unto me all you who are weary and I will give you rest" och den sången går på repeat många gånger i veckan. Ibland är det tacksamt att få höra någon annans ord, och i detta fall Guds ord genom Evelina. Att tänka tänk om gynnar sällan mitt välmående då jag ändå inte har någon makt att förändra yttre omständigheter. Jag kan endast utgå från mig själv och mitt liv och ge de bästa förutsättningarna för mig själv och de jag har i min omgivning. Mer än så kan jag inte göra.

Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då?

KRAM!


  • Livet

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229