Att drabbas av hösten.


Jag känner mig ofta trött nu, sliten och sådär fnasig i kanterna. Jag känner igen känslorna och vet att det är en naturlig reaktion i min kropp när hösten hunnit göra sig hemmastadd och mörkret gjort oss sällskap. Jag känner min kropp och vet att det inte är något farligt, att det är okej. Jag försöker vara så snäll jag bara kan emot mig själv, men hjärnspökena är många. Hjärnspöken som säger att jag inte duger, att jag gör fel och framförallt, att jag ser fel ut. Jag har drabbats av hösten och tillåter mig själv att vara just precis sådär trött, sliten och fnasig i kanterna. På något sätt känns det lite lättare när jag själv kommit underfund med varför jag mått som jag mått den senaste tiden. Det är ju endast hösten som drabbat mig. Inget farligare än så.

Hoppas du mår väl!
KRAM!


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229