Att jobba som lärare mitt i en pandemi.
I juni 2020 tog jag examen och blev legitimerad grundskollärare med inriktning F-3. Sedan augusti har jag jobbat som lärare i en förskoleklass i en skola i Lund och imorgon ska jag återigen stå i dörren med öppna armar och ta emot mina ljuvliga elever efter flera veckors jullov ifrån varandra. Jag älskar mitt jobb och jag älskar att stå där i dörröppningen för att säga godmorgon och få en kram eller en high five. För nej, det går inte att hålla avstånd till ett gäng sexåringar som är i behov av närhet och omsorg. I fredags beslutades att högstadieskolorna här i stan ska bedriva fjärrundervisning, men att låg- och mellanstadieeleverna ska undervisas på plats. Min första tanke är att det är helt rätt beslut då det är en rejäl utmaning för både lärare och vårdnadshavare att hålla undervisning på distans för de yngre eleverna och att de elever som har skolan som sin enda trygga punkt i livet behöver det. Skolan är en oerhört viktig plats för många och att den trygghet då ska ryckas ifrån dem är ett för stort risktagande. Å andra sidan hade jag haft full förståelse för om jullovet för de allra yngsta eleverna förlängdes och att terminen istället sköts framåt för att minska smittspridningen. Jag kan absolut hålla avstånd till mina kollegor, men hur håller jag avstånd till ett barn som trillat och slagit sig eller som är i behov av en kram? Jag har aldrig någonsin haft så många sjukdagar som under höstterminen 2020 och jag ser ingen anledning att inledningen av vårterminen kommer att se annorlunda ut.

KRAM!