Onsdag

Det här med att ha stressmage plågan hängandes runt halsen och aldrig veta när man är lite, någorlunda stabil eller inte alls stabil, är något som sänker en långsamt. Jag har nu efter ett ganska långt uppehåll (sen jag utreddes utan resultat) bestämt mig för att det får vara nog och det är dags att ta tag i utredningen igen, så här kan jag inte ha det hur länge som helst - hela vardagen m.m. blir kaos. Ska vänja mig vid tanken på att det är dags att försöka ta reda på varför det är såhär och hur det blivit så. Önskar inte ens min värsta fiende att ha det såhär.

Jag förstår om en del av er tror att jag blivit väldigt hemmakär då detta har förändrat mig en del. Det är länge sen jag mådde bra på riktigt, kunde vara social, känna mig avslappnad så fort jag inte är hemma osv, så på det kan jag bara svara kort och gott - jag hade varit överlycklig om det bara handlade om att vara hemmakär... 🙂


Kram Carolina ♡

  • 157 visningar

Gillar

Kommentarer