ADD

Tänkte faktiskt ta mig tiden att skriva hur det är att leva med en diagnos. I mitt fall en diagnos som heter ADD (Attention Deficit Disorder) Man kan säga att den påminner rätt mycket som ADHD. Men ändå inte.

I grundskolan hade jag väldigt svårt att hänga med. Var väldigt okoncentrerad. Folk kunde nog uppfatta mig som lat, omogen. Eller t.o.m konstig. Mina läraren sa bara att jag skulle mogna med tiden. Så det var liksom inte så mycket mera med det. Utan tiden gick och gick och jag blev äldre och allting jobbigare.

I högstadiet skolkade jag väldigt mycket. Hade det verkligen inte lätt. Dock var lärarna där helt fantastiska. Fick extra hjälp vilket jag egentligen skulle haft även i grundskolan.

Gymnasiet var verkligen värdelöst. Slutade med att jag hoppade av. Hade hyfsade betyg men kände mig inte hemma i så kallad "särklass"

Hade jag haft allting svart på vitt redan då hade det varit så mycket lättare. Folk hade nog kunnat förstå mig lättare och jag hade nog inte gått och undrat hela tiden vad som var felet med mig. Ja man känner sig verkligen konstig. När jag var ca 14 år gammal så gjorde jag min första utredning på BUP. Dem konstaterade att jag hade diagnos ADD. Det blev lite som en lättnad för mig då folk kunde läsa på om detta och kanske förstå mina behov.

Jag är väldigt energilös, vad jag än gör så är jag trött. Jag har svårt att koncentrerar mig. Ganska dåligt självförtroende men har dock jobbat på det. Man får liksom lära sig att leva med det. Och jag mår mycket bättre idag om jag jämför med några år tillbaka.

Till alla er med någon diagnos ni är inte konstiga. Och ge aldrig upp. :) Kram! <3

Gillar

Kommentarer

matildaysblog
matildaysblog,
Hej tjejen hade du kunnat hjälpa mig att rösta på mig här: http://missglossy.se/entry?id=454 det tar typ 1 sekund! Jag hade verkligen varit SÅ tacksam!!! 😃 kram!matildays.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229