Hej vänner, behöver skriva av mig lite igen som alltid *haha* men just nu är det något som handlar o mig själv och inga andra som är inblandande. Men iallafall våren 2017 började jag få ett starkt självhat alltså att jag började trycka ner mig själv med meningar om att jag var ful, fel person, att jag inte var värd något och att jag bara var luft vilket jag trodde på väldigt länge och tror ändå lite på ännu idag med motta. Jag lärde mig att leva med tankarna och rösterna i huvudet och att sortera den informationen som jag gav mig själv till vad som var viktigt och inte. Nog för att när det gäller självhat är inget viktigt och relevant men ni förstår när man har 5011 tankar i huvudet är inte dåliga utan de finns bra tankar också som man sorterar dock blir det ofta att man fokuserar på det dåliga då jag tycker att man kan ta det på ett mer fysiskt sätt alltså att man kan se det mer på sig själv än de bra grejorna.

Men iallafall när man har dessa tankar känner man sig verkligen helt tom och enbart luft, som att ingen ser en för den man verkligen är. Det har och är så påfrestande för mig typ hela tiden. det känns som att jag lever i en helt annan värld där enbart jag har egenskapen att kunna se hur folk är, mår och ser saker ur deras perspektiv enbart pga kroppsspråket.

Självhat var det, har alltid mått dåligt när jag hört att "Du förtjänar någon/något bättre" det är som att jag inte fattar den meningen jag menar vadå "någon/något bättre" vad är de för något då? vem är de? Det känns som att man där och då är helt meningslös eller helt enkelt värd någon bättre. Men jag menar jag känner iallafall att den meningen för mig är något dåligt, när man kämpat för att de ska vara bra, när de varit bra och sedan bara nej. Är det mig det är fel på då eller? Jag är verkligen en så människa som har så många frågor och önskar bara det fanns konkreta svar och att folk vågar svara på dem, det är inte farligt utan jag tror att för mig skulle det bara vara en lättnad att få höra bra och dåliga saker och saker som jag kan ändra på tills nästa gång. Och den största frågan "När kommer den rätta?"

Jag märker verkligen att jag tänker för mycket, eller iallafall väldigt mycket mer än de människor jag har och haft i min närvaro och ställer mer frågor om allt och ingenting.

Vad har rubriken med detta inlägg att göra? Joo jag behöver bli bättre på att inse att jag inte är så dåligt och rätt så fin oooooch att jag verkligen ska se till att allt blir bra för mig och inte bara göra för att jag vill just i stunden. Jag måste intala mig själv att jag är bra men att det speciella aldrig riktigt kommit än. Och att Gud ändå kanske sparat den speciella för att jag ska leta och finna den som i en prinsessaga (herregud vad chessy detta blev men jag hoppas ni förstår) men det känns som det på något sätt.

Hittade en låt vid namn Änglar åt svin av Magnus Uggla och kan verkligen känna igen mig i den så här kommer första versen och refrängen som ett avslut på detta lite osammanhängande inlägg

"På pojkarnas lista, står du högst i topp

Men blir bemött som du vore trash
För killen som har snott dig på höga belopp
Vill inte ha nån fru, bara cash
Han e en sån man, som sol-o-vårar
Tar allt du har
Sedan, blir du, lämnad i tårar
Utan någonting kvar

Du, du e du e för fin. Du e, du e. Du e för fin för det trash du gillar
Varför ska du kasta pärlor åt svin?
Du e du e för fin. Du e, du e. Du e för fin för så fula killar
Sluta upp att kasta pärlor åt svin"

Puss och kram, ses snart igen <3
Kom gärna med förslag på vad jag ska skriva om mera


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej på er igen!

Jag hoppas ni haft en fin jul och ett bra nytt åt än så länge.

Ska jag vara helt ärlig så hade jag världens ångest dagen innan nej hela veckan innan julafton. Jag hade sagt till alla att "Nej jag önskar mig inget så ni behöver inte ge mig något." Detta sa jag för att jag enbart känner ångest över att få julklappar och saker över lag då jag inte känner mig värd det. Men iallafall ångest kvällen innan den 24e vilket inte var jättekul. Julaftonsmorgonen började faktiskt bra, jag vaknade av mig själv kanske 9 på morgonen då gick jag ut i köket där övriga familjen satt och åt frukost. Jag och min lillasyster kollade i våra julstrumpor och jag fick en Scania kalender (Jaaa jag har snöat in mig på lastbilar ifrån Scania) sen fick jag också en påse med skumtomtar. Sedan åkte mamma och min lillasyster iväg till kyrkan och pappa åkte och sprang med våra orienteringskompisar, och jag var hemma själv med våra katter. Det var väldigt skönt att va hemma själv och bara vara som vanligt och inte tänka så mycket på vad som skulle hända senare. Övriga familjen kom sedan hem vi fikade och gjorde oss i ordning för att sedan gå till mormor och morfar vid 2. Vi kom dit drack glögg sedan åt vi samtidigt som vi kollade på kalle. Mina småkusiner var där så självklart kom tomten och det blev succé helt klart. Efter att tomten kommit och vi öppnat de vi fick av honom så öppnade vi de andra paketen. Under tiden som vi hade julklappsutdelning kände jag världens ångest och hur tårarna och andningen började svajja men det gick bra. Jag fick ett par Philips hörlurar som jag älskar, en body shop låda, en Levis T-shirt, en rosa rattmuff av mormor och morfar på skoj, ett presentkort på affärer här i Nyköping och X antal körlektioner. Senare på kvällen överraskades jag av ett fint samtal av min favorit *haha* vilket var mysigt vi önskade varandra god jul och ja det var mysigt vilket gjorde allt helt plötsligt mycket bättre *haha* nej men de var en lättnad om jag säger så. 

Senare under veckan var det lugnt dock blev jag förkyld på onsdagen och är fortfarande lite svajig men inget stoppar mig! Ja sedan började planerna för nyår och jag kan säga att det va den bästa nyårsafton jag haft helt klart! Kvällen började hemma och sedan gick jag iväg till en kompis som hade en lite fest vilket var jättemysigt. Hade inget att dricka själv med mig men blev bjuden hemma hos henne av henne själv och de som var där. Blev inte full någonstans men lite lullig vilket var kul och skönt. Tolvslaget kom och jag blev som tokig!! 

Är så förbannat glad att faktisk veta att 2017 ÄNTLIGEN är slut!! Det har verkligen inte varit mitt år, inte nån stans!! Början av året var helt okej dock hade jag börjat få mina ångest- och panikattacker då på riktigt men det var inget jag såg som något allvarligt då. Min kärlek försvann sedan en bit in på året då vi gjorde slut, vilket fick sina följder under året. Jag fick sedan kontakt med en person som jag saknat sedan 2016 (skrev ett inlägg om de, tror det va de förra faktiskt). Men iallafall det var och är hur skönt som helst att ha kontakt med personen nu igen och fick reda på att människan saknat mig under hela tiden som vi inte pratat med varandra vilket kändes helt rörande. 
Har också insett under 2017 hur mycket jag faktiskt vuxit i mig själv speciellt efter breakeupet och insåg en tid där efter då allt bara var knas vilka jag faktiskt enbart behövde i mitt liv, visst vissa har jag hållit kvar och vissa har enbart kommit tillbaka för att förstöra och sedan anklagat mig men de bortser jag ifrån eller snarare insätt att när de hänt att jag blivit mer vuxen och vågat stå upp för mig själv mer än någonsin!!

Men som jag sa är jag förbannat glad att 2017 är slut då det VERKLIGEN inte var mitt år men ändå lite haha så har kanske 5 nyårslöften som jag ska försöka hålla vilka är: 
​1. ​Bry mig om mig själv, alltså ta hand om mig och göra en nystart
​2. ​Vara med de människor inte sprider negativ energi och sluta bry mig om de som under 20017 bara förstörde mig
​3. ​Våga mera saker och prova nya saker som jag alltid velat (äta vegetariskt under en period, gå ut på krogen) bara leva de vilda livet (med motta)
​4. ​Ta körkortet senast i april-maj 
​5​. Våga säga NEJ för en gångs skull och sedan vara mer på och öppen 

Så med detta önskar jag er alla ett got nytt år och nu tar vi 2018 med storm och glömmer 2017 helt enkelt lägger de lååååångt bakom oss och bara kör 2018!!! 
Så puss och kram på er, sköt om er <3 <3 

Likes

Comments

Hej vänner!

Detta inlägg kommer vara ett av de större inläggen under min resa. Men de behövs då det är mycket som ska förklaras.

Vi kan börja med att det var hösten 2015 som jag skulle börja gymnasiet. Jag hade söt till Teknikprogrammet och kom in. Jag var jätteglad och tänkte väl att de kommer jag klara av utan problem. Så fel jag hade.. Men iallafall jag började i en klass som jag mer eller mindre visste vilka alla var vilket var skönt. En del ifrån borgis, utifrån och som gått i min klass 7-9 vilket kändes tryggt. Första veckan gick bra men sen kände jag att allt började dra iväg, alltså med skolan det blev svårt i vissa ämnen och jag hängde inte med i studietakten. Höstterminen gick bra och det var relativt lugnt.

Under hösten fick jag upp ögonen för killarna nere på bygg speciellt dom i 2an *haha* visste ungefär vilka alla var och jag blev speciellt intresserad utav en av dom, vi började skriva, vi träffades i skolan och utanför och sen var jag verkligen fast vi honom. Han verkligen typ "tog hand om mig" och var sådär helt magiskt snäll. Men sen under jullovet blev allt knas och flera blev inblandade i vår relation vilket ledde till att jag fick all skuld för allt. Det blev helt konstig efter de, vi sa upp kontakten och jag har aldrig saknat någon så mycket på de sättet som jag saknat honom.

Tiden efter detta mådde jag väldigt dåligt, jag hade så många saker jag ville säga, så många frågor och ville bara att allt skulle lösa sig. Men iallafall skolan flöt på jag såg honom kanske 3 gånger under vårterminen och folk i min klass som visste om våran relation frågade ju såklart vad som hänt, men jag visste ju inte mer än att vi inte hade kontakt mer och att jag hade skulden för de hela. Som jag skrev innan mådde jag väldigt dåligt och det gick ut över skolan, jag skippade lektioner jag visste att jag kunde se honom, jag gick hem innan lunch och ja jag var inte mig själv. Jag började här också inse att jag inte klarade av skolan, det blev för mycket av allt. Jag hade ingen energi varken i skolan eller efter. Allt blev en ända smet så jag bara la av. Hela kroppen bara la av. Under denna vårtermin fick jag min första självmordstanke (de låter bisarrt men ja jag fick de), jag började självskada mig själv både psykiskt och fysiskt och jag blev väldigt instängd i mig själv. Tiden gick och som folk brukar säga, tiden läker alla sår. De fysiska läkte men de psykiska sitter kvar än idag. De som blandade sig i verkligen kan man säga misshandlade både psykiskt och fysiskt utan våld vilket jag inte fattar att människor klarar av. Under sportlovet åkte jag till Frankrike och sa till mig själv "Efter att jag kommit hem ifrån Frankrike ska jag må bra". Det funkade till viss del och jag hade lagt nästan allt bakom mig men de satt mycket kvar och spökade.

Jag märkte också att min klass inte alls var bra för mig, det var helt annorlunda människor jag gick med inte alls såna som jag ville gå med men jag försökte bara tänka på att klara av skolan och framförallt se framåt. Men de gick ju inte jättebra allt blev ett ända mörker och jobbigt. Det blev vår vilket betydde att snart äntligen kommer ett låååååångt sommarlov och gud vad jag längtade! Sommarlovet kom och jag kände mig äntligen fri, fri ifrån stress, fri ifrån människor jag inte trivdes med, fri ifrån allt plugg och fri ifrån skolan.

Det fick mycket mer, mer invecklade saker jag vill berätta men de skulle dels bli alldeles för långt och för jobbigt då de tär. Men ja hoppas ni fortfarande tycker det är, ja vad ska man säga kul? att läsa de jag skrivit i denna lilla "serie".

Puss och kram <3 <3

Likes

Comments

Hej vänner!

Idag precis just idag för ett år sedan la världens finaste band ner.

Detta band är Kent och gud vad jag älskar dem. Deras texter, musik och budskapet om att det är okej att känna känslor. De verkligen förklarar allt man känner i text vilket är skönt. Sedan att veta att det finns flera tusen andra människor som känner samma sak är hel magiskt.

Något jag verkligen önskar ifrån botten av mitt hjärta är att fått uppleva dom live men tyvärr.

Kent kom in i mitt liv under början av 2016 då jag verkligen behövde något som kunde sätta ord på mina känslor vilket detta band kunde.

Vet egentligen inte varför jag skriver detta men vill bara få ner att jag älskar dem och att det verkligen har hjälpt mig under de svåraste tiderna i mitt liv sen 2016. Jag menar det är inte lång tid bara ett år men de känns som de funnits under hela livet då de har låtar som suttit ord på de jag känns även när jag var mindre.

Tack för alla tester, tack för all musik, tack för alla fina ord, tack för alla citat som sätter spår i hjärtat helt enkelt tack, tack som fan <3



Likes

Comments

Jag skulle börja 7:an med massa förväntningar. Jag började på Borgmästarhagsskolan, Borgis med andra ord. Världens bästa skola men inte till en början inte enligt mig iallafall.

Jag började på Borgis i en idrottsklass då jag håller på med orientering och att jag kunde få ha idrott och vara aktiv under skoltiden. Till en början var allt bra, jag fick vänner i klassen men tiden gick och jag började känna mig bortglömd. Folk slutade prata med mig och jag kände mig ensam, jag vet än idag inte varför detta hände. Men iallafall, allt brast ut efter höstlovet. Då märkte jag verkligen att något var fel men tänkte inte så mycket på det till en början. Men en dag en helg var jag och mamma ute på en promenad och då berättade jag hur det verkligen var men allt. Under denna tid efter höstlovet tills att jag berättade gick jag konstant med magont och jag var inte mig själv, eller jo det var jag ju men det var inte normalt för de i min klass. Jag berättade för mamma hur allt verkligen var och att jag ville byta klass till en musikklass på samma skola. Mamma började mejla till rektorn på skolan och jag pratade med min mentor om att jag ville byta klass. Till en början var det mer eller mindre omöjligt men till sist fick jag börja i 7F efter sportlovet. Under detta skolåret fick jag verkligen känna på hur det är att tänka för gud vad mycket jag tänkte på precis allting

7F, det var världens bästa klass och jag älskade att gå till skolan, jag menar från att hata att gå dit till att älska att gå dit, det för mig är ganska stort. Jag fick massor med vänner redan första dagen i den nya klassen och det har varit ett vad de bästa besluten i mitt liv! 7:an flög iväg och det blev sommarlov och jag längtade till att få börja skolan igen.

Sommaren gick och jag började 8:an och nu kände iallafall jag mig stor eller ja man var ju större än 7:orna men fortfarande lite mindre än 9:orna. Vi fick i början av 8:an höra att detta skolår kommer vara jobbig för alla, det trodde ingen till en början, men jo så var det. Efter höstlovet var precis alla slut. Vi hade haft prov på prov på prov och man var verkligen helt slut. Alla längtade efter jullovet! Under denna tid var det ganska så mycket drama iallafall bland oss tjejer i klassen, grupperingar om inte fungerade, avundsjuka och oförstånd men vi var 14 år jag menar vad kan man då? Inte så jättemycket ändå på känslor inte jag häller även fast jag kände och kunde känna på känslor när jag var rätt liten så förstod jag inte dessa känslor. Jullovet kom till slut iallafall och det löste sig. Vi började skolan igen i mitten på Januari 2014 och det var lugnt vad jag kan minnas. Det känns som att alla växt upp lite och hade lite mer förstånd än föra terminen. Vi hade diskussioner om allt möjligt under vårterminen men de var inte allvarliga vad jag kan minnas. Vårterminen gick fort och det blev sommarlov vilket var skönt.

9:an sista året i grundskolan, man skulle ta grundenten. Detta skolår gick idiotiskt fort. Men från början, höstterminen var enbart repetition för nationella proven nästa termin och sedan var det de där jäkla gymnasievalet också.. Hösten gick fort och jullovet var på glänt och det var rätt jobbigt att börja sista terminen på grundskolan.. Det var vemodigt att veta att man inte skulle få fortsätta gå med den bästa klassen som fanns men men. Vårterminen gick onödigt fort med nationella prov, klassresa, vår egen musikal och massor med annat och pang så var vi i sista skoveckan, den jobbigaste veckan i mitt liv då. Det var fullt upp, klasskamper, fotbollsturnering, jag fick min tandställning, klassfest avtackning av lärare och sedan skolavslutning. Skolavslutningen var det häftigaste och jobbigaste på hela veckan. Vi var på Rosvalla och hade skolavslutning 1500 elever, folk fick stipendier och vi sjöng det var mäktigt. Sen tillbaka in i klassrummet, vi alla var spända, vi fikade och gav våra lärare presenter och till slut läste en klasskompis upp en text som rörde oss alla, vi hade gråtkalas i säker 1 timme, folk kramade varandra, grät och så hur mycket vi faktiskt älskade varandra. Det var mäktigt! Så tack älskade 7f, 8f och 9f(n) för att ni gjorde mina högstadieår till de bästa i mitt liv under den tiden. Det är något jag sent kommer glömma hur svag jag var i början men hur mycket jag växte under de 3 åren och hur mycket ni lärde mig om känslor, om andra människor och om livet. Tack för att ni fans, och finns där ute i världen jag kommer inte glömma oss.

"we are all in this together"

Puss och kram <3 <3

Likes

Comments

Hej vänner!

Ikväll (ja det är mört ute så då räknar jag det som kväll) tänkte jag berätta hur 4-6 var för mig och hur jag mådde under denna period.

Så 4an, det blev ett knasigt år i skolan. Det var här alla blev äldre på något viss, folk började växa både på längd och i sinne. Men ja under 4an blev det grupper igen i klassen, tydliga grupper. Och skulle man vara med i en annan grupp än den man var med i fick man ändra på hela sig vilket jag hade svårt för, jag var inte den som ändrade på mig för att passa in. Jag och min bästa vän höll ihop men det blev knackigt efter ett tag då det kom två andra som ställde sig mellan oss. Jag kände mig ganska liten och vilsen fortfarande under denna period men jag visste på ett ungefär vart jag hade min bästa vän och jag kunde prata med henne om det var jobbigt eller linkande. Jag kände här också ett stort ansvar för min lillasyster som började förskoleklass då jag ville att hon skulle få en bra och trygg skolgång. Dagarna, månaderna och skolåret gick och det var ett rörigt år men kul på samma gång.

5:an, waou nu kände man sig stor riktigt stor. I 5:an fick klassen en sammanhållning igen och vi kunde va med varandra över "gränserna" och det var riktigt roligt. Jag tror det var i 5:an som vi bytte lärare så mycket men det var kul ändå . Jag vet att lärarna började prata om högstadiet nu och om vilka skolor som fanns att välja på och vad de hade för inriktningar. Det var en spännande tid och ja kul helt enkelt. I 5:an vad jag vet mådde jag bra och jag tänkte inte så mycket på framtiden inte ens vissa dagar på vad jag skulle göra dagen efter, jag levde i nuet. Lärarna började här också pracka på oss med bedömningar, som typ betyg, det vet jag var lite jobbigt och man delades in i olika grupper efter prestationsförmåga vilket inte alls var bra. Tiden gick och man kände sig äldre och äldre efter varje dag som gick och ännu ett skolår var över.

6:an nu var man riktigt stor, jag menar störst på skolan, alla såg upp till en oavsett. Av de växte man också väldigt mycket. Det jobbigaste i 6:an var att min bästa vän började på en skola inne i stan och lämnade mig kvar. Det var inte jättejobbigt men fortfarande jobbigt. Jag menar man blir ju vilsen när ens trygghet lämnar en oavsett. Men iallafall 6:an nu var det ännu mera fokus på högstadiet och vilken skolan man skulle välja. Det var också fokus på bedömningsmallarna (betygen). Men man tänkte eller iallafall inte jag på vad man skulle gå på för gymnasium sen. Nej nej det fanns inte ens i åtanke på att man skulle gå något sånt, jag menar vad var det för något? Klassen fick här världens bästa sammanhållning och nu kunde man vara med vem som helst men marginal. Vi lekte bruken, under höken svingar och tjuv och polis på rasterna, det var verkligen jättejättekul!! Detta år gick väldigt fort det med och det var riktigt skönt. Man ville till slut bara bort ifrån skolan.

Ja vad mer kan man säga om mellanstadietiden? Det var mycket upp och ner och jag tänkte och kände väldigt mycket under denna tid. Det gick väldigt fort denna tid vilket var skönt då man bara ville bort.

Men ja detta var mitt liv under 4-6:an mycket upp och ner och hit och dit men det var kul. Hoppas ni gillar detta inlägg lika mycket som det första i denna lilla serie.

Puss och kram <3 <3


Likes

Comments

Hej vänner!!

Alltså måste bara berätta att jag i Fredags första December gjorde världens förändring på mig. Jag färgade mitt hår hos frisören. Detta kanske inte är en big deal för övriga men för mig är det de.

Mitt blonda hår har alltid vart som ett skydd för mig. Jag blekte det första gången 31 Januari 2016, sen var det kört.. Jag blev beroende (beroende låter så starkt nu men ja det blev som ett beroende) men jag tyckte om det och ville då bara få bort mitt råttfärgade hår ville också börja om i livet med en ny hårfärg. Jag var med om ett jobbigt avslut och ville då få mig själv att må bättre så bestämde mig helt enkelt att jag äntligen skulle bleka håret dom jag tänt på en längre tid. Detta var alltså min hårfärg från 31 Januari 2016 till 1 December 2017, shit det är länge typ två år, massa pengar och många hårfärger (obs har hela tiden blekt mitt hår själv) men jag har ändå tyckt det var värt det. Dock insåg jag nu sista gången när jag fick utväxt som blev mer och mer markant att det inte var värt det längre alltså att bleka det mer.

Så mamma och jag tog tag i det och bokade tid hos hennes frisörsalong och efter 3 timmar och 2400 fattigare fick jag världens finaste hår och kan inte vara nöjdare än jag är nu!! ÄLSKAR mitt nya hår!! Känner mig äldre och vuxnare nu också på något sätt vilket är skönt och kan äntligen ha rosa kläder då jag tyckt att mitt blonda hår blir gult av den varma rosa färgen. Juste kan säga att jag till sist gick med mössa eller keps för att gömma utväxten *haha* Det är verkligen sjukt vad frisörer klarar av att göra och bara shit vad man kan göra med lite färg på en människa, alltså jag Ä L S K A R mitt hår!!! Världens bästa Salong Maxim i Nyköping, världens bästa personal och helt utmärkt jobb!!!

Så här nere får ni några bilder före och efter

Likes

Comments

Hej vänner!

Jag skrev i mitt första inlägg att jag skulle berätta min resa ifrån när allt började tills idag och jag tyckte att det kunde vara dags nu. Och för att inte detta inlägg ska bli hur långt som helst så ska jag dela upp de i 4 - 5 inlägg där jag går igenom 1-3, 4-6, 7-9 och sedan när det börja brista, till när det brast och idag.

Så det är bara att börja ifrån början

1-3 alltså lågstadiet.

Jag började 1an med många förväntningar och jag trodde säkert då att skolan skulle gå hur fort som helst och vips så var man klar och vuxen.. Men nej så gick det inte direkt till. Ettan till trean var en bra period och vad jag kommer ihåg idag så var jag inte utstickande eller oaccepterad eller hur man nu ska förklara. Jag var en glad och sprallig 7 åring som charmade alla, vad jag hört. Jag hade många kompisar och bra lärare i 1:an och älskade skolan och att leka *haha*. 2:an var lite sämre men det var fortfarande bra. Man började här bilda små kompisgrupper och man var tvungen att vara på ett visst sätt för att passa in i en grupp. Jag har aldrig varit en sån person som försökt ändra på mig själv för att passa in och tyckte att det var konstigt att man halt plötsligt inte kunde vara med dem man varit med i 1:an. Dock fick hela min skolgång en vändning i 2:an. Det började en ny tjej i min klass och jag började lära känna henne och vi blev bästa vänner. Tror aldrig jag haft en sån lång vänskap med någon. Men ja jag fick en bästa vän som jag var med hela tiden i skolan under dagen men sedan när det blev eftermiddag och alla mina kompisar gått hem fick jag vara kvar på fritids, vilket jag kommer senare till att jag hatade att va på. Men i början var det ganska kul man kunde leka med massa saker, sitta och rita och ibland gjorde man roliga aktiviteter. Men till slut kände jag mig verkligen ensam och att all var tråkigt. Under denna tid visste jag ju inte att detta var känslor utan mera att det var tråkigt. I 3.an blev det lite bättre igen och det kompisar som hade gått hem i 2:an efter skolan var kvar på fritids och jag kände mig inte så ensam längre. Jag tror att det var under denna tid som jag också fick börja gå hem efter skolan själv också vilket var stort! Jag skulle säga att 3:an var en bra period i mitt "unga" liv jag var glad och hade fått tillbaka en del vänner som jag haft i 1:an och det funkade med allting. Jag kände mig glad, motiverad och framför allt så mådde jag bra igen.

Detta var min första del i min resa. min skolgång och från vad jag kan minnas att jag började få dessa känslor tills idag. Hoppas ni kommer tycka att detta är kul och intressant att läsa då jag tycker det är ett viktigt ämne att prata om, alltså känslor och ledsamhet över lag. Kom ihåg att känslor som dessa alltså, ledsamhet och nedstämdhet är helt okej känslor att känna och absolut inte tabubelagt eller det ska inte vara de, för de är normala känslor!!

Puss och kram på er, ni alla är fina och bra oavsett <3 <3


Likes

Comments

Sista dagen på detta ändå sjukt bra höstlov. Det har verkligen varit ett härligt höstlov trotts tidsomställningen, att hösten nu på riktigt kommit och att de blivit både mörkare och kallare fortare på dagarna. Men det är också skönt för då vet man att det bara blir ljusare nu snart igen. Jag tog höstlov fredagen innan denna vecka redan vilket var skönt, sen har jag bara varit hemma eller nej jag var i Stockholm med mamma och min lillasyster i Tisdags. Sen har jag varit med en av mina favoritpersoner till och från hela lovet vilket har varit välbehövligt och efterlängtat!

Tillbaka till Stockholm, jag åkte upp dit med massa förhoppningar om att det fanns mycket där att shoppa men NEJ jag blev helt paff det ända jag hittade var två på byxor och då var jag ändå i Stockholm, så där blev jag besviken. Men ja det blev ett par bootcut byxor ifrån Gina Tricot och sedan världens ändå snyggaste och skönaste jeans ifrån JC ifrån deras egna märke Crocker.

Igår var vi på kyrkogården och tände ett ljus för Doris och farfar och sedan ett ljus på farmors grav vilket var fint och trevligt men ändå lite sorgligt

Nu senare idag ska jag iväg till min faster, äta där och gossa med min favorithund Alice och sedan ta det lugnt och ta vara på söndagen och förhoppningsvis inte få söndagsångest! Så ja hoppas ni alla haft ett bra höstlov eller bra vecka

Puss och kram <3 <3

​Crocker, Pow 170 Think 699.- 

Penta trousers long lenght 199:- 

Likes

Comments

Äntligen höstlov, JAA!

Gud vad jag ändå längtat efter höstlov och att bara få koppla av ifrån skolan. Inte för att skolan är jobbig dock kräver de ju att man är pigg och har ett rensat sinne vilket jag alla gånger inte är eller har.

Tröttheten i skolan fick jag känna på under våren i år då jag kollapsade totalt. Jag gick med stress upp till axlarna, var hela tiden på vakt efter människor som jag inte klarade av att se då det tog upp minnen och bara fick mig att må ännu sämre så varje dag efter skolan när det var som värst gick jag hem och la mig och sov i kanske 1 till 2 timmar för att jag var så utmattad.

Livet i övrigt känns lite bättre nu för att jag fått träffa min speciella människa *haha* han ger mig verkligen energi och gör mig glad samtidigt har jag det psykiska kvar då jag måste lära mig lite på folk och framförallt inte trycka ner mig mera då jag inners inne vet att det bara är fel och inte stämmer.

Detta inlägg känns ganska plottrigt men hoppas det går att läsa iallafall, lovar att det kommer uppdateringar i veckan på skojjsigheter som hänt under veckan :*

Puss och kram <3 <3

Likes

Comments