3. Ordlös: Fortsättning följer ...

Det som hände:

Jag vaknade och hade svårt att somna om. Jag väckte min pappa som blev väldigt irriterad och upprörd. Han sa åt mig att klä på mig, vilket jag gjorde. Därefter sa han att eftersom jag inte ville sova så skulle vi gå ut och gå. Jag fick ta på mig ytterkläderna och han kopplade Ken - vår stackars schäferhund. Mer om det längre fram.

Han tvingade mig alltså att mitt i natten gå två varv runt hela Skäggetorp. Jag gick lydigt och försökte fokusera på alla nattfjärilar, som kontrast till monstret bredvid. Nattfjärilarna flög bredvid mig hela vägen tillbaka. De tröstade mig i min förtvivlan inombords. Och jag visste att jag skulle bli som dem. Fri att flyga iväg. Fri att välja. Jag förstod nämligen hur fel detta var. Jag skulle bli en sådan där fjäril och flyga ifrån monstret.

Jag sa tydligt och klart att jag ville gå hem till mamma. Att jag inte längre ville vara hos honom. Då blev han som förbytt och erbjöd mig saft och bulle. Han började sänka tonläget och låta så där patetiskt gullig. Men skenet kunde inte längre bedra. Jag tyckte inte att det var någon idé att fråga vidare om att gå hem till mamma eftersom jag visste att jag inte skulle få det. Fjärilen i mig fick vänta. Jag drack saften och åt bullen och höll inne mina känslor. Men nu hade jag bestämt mig. Här skulle jag inte sova igen. Inte ens Ken kunde han locka mig med fortsättningsvis. Jag förstod - blott åtta år gammal. Och jag är evigt tacksam att jag fick detta uppvaknande.
  • Ordlös

Gillar

Kommentarer