Spår i sanden

Precis som du gjorde spår i sanden den där påskdagsmorgonen, när vi promenerade tillsammans; Du jag mamma och syster, precis så har du lämnat spår i mitt hjärta. Spår som kommer finnas kvar för alltid.

Du har varit då stor del av mitt liv så länge att spåren av dig är så otroligt tydliga att det känns som om du fortfarande är här. Jag kommer fortfarande på mig själv med att tänka på dig som om du fortfarande finns i livet. Ibland vänder jag mig om i soffan/sängen och letar efter dig, men bara för en sekund innan jag inser att du såklart inte kommer vara där. Jag är så glad för den tiden vi fick tillsammans, så många år av glädje du skänkt mig och att du fanns vid min sida varje dag, de jobbigaste första 6 månaderna av separationen. Jag önskar såklart att vi hade fått mer tid, men jag är också glad för de vi fick.

Varje dag är jag nära att ställa ner tallriken på golvet när jag ätit klart. När jag skär av gurksnutten tar jag fortfarande ur den ur platsen, biter av en bit och är sedan beredd att kasta den till dig fast du inte är där. Jag kommer på mig själv med att inte plocka upp mat jag tappar på golvet för du skulle ha ätit upp de. Jag ställer fortfarande inget i bagagen för att du brukar ligga där.



Jag saknar dig min älskade vän ❤️
❤️Jag läker och kommer leva vidare utan dig men du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta ❤️

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Prenumerera