Saknad

Sorg tar tid och alla hanterar vi den olika. Jag sörjer fortfarande Maltes djupt på mitt egna vis. På mitt egna sätt skjuter jag undan saker och plockar sedan fram det i min egna lilla takt bit för bit i tanken men också vissa delar rent fysiskt.

Ibland nuddar jag tex tanken av vissa ridpass med honom som kändes så där otroliga och att jag aldrig kommer få känna den känslan igen, hur han gnäggade och kom springandes i hagen eller hans mule hans underbara fantastiska mule och personlighet. Men det är också de jag gör, jag nuddar ännu bara vid själva minnena och går inte länge än så, tänker inte på vad dom innebär mer än så.

Rent fysiskt så står nu mina hästsaker som finns kvar i garaget och pockar på min uppmärksamhet eftersom de behöver sorteras och inte längre har någon plats.

Sorgen är dessutom större än enbart över Maltes eftersom jag i samband med att jag lämnade Maltes också lämnade hästeriet i stort vilket var en stor bit av mig själv. Även om det inte finns möjlighet för en egen häst längre så kommer jag ändå återta hästeriet på något annat sätt, det måste jag för att kunna vara jag på riktigt. Men Maltes kan jag aldrig få tillbaka ❤️

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Prenumerera