När olyckan är framme

Rasmus var borta hela förra veckan och jag var därmed hemma själv med hund och två hästar samt såklart jobb osv. Det kom en hel del snö under veckan och blev rejält kallt. Samtidigt har jag mkt på jobbet med start av nytt område och allt vad de innebär. Veckan var rätt tung men de gick ändå bra tills på onsdagen... Vi håller på att sätta upp ordentlig belysning ute men hann inte med kortsidan av huset mot paddocken där det blir riktigt mörkt . Jag har sagt ett par gånger att det kan bli farligt om man glömmer öppna fårstängslet när man ska gå ner där för man ser det inte. Reflexer som vi satt på den andra grinden hade ju inte hjälpt heller utan ljuskälla, tänk om man fastnar där.. Det var precis vad som hände i onsdags. Jag glömde öppna innan vi gick ner för hunden var lös med mig. Så vi går ner mot paddocken och helt plötsligt ramlar jag framåt,  jag inser snabbt varför men Foppa gick för nära mig och även han gick rätt in i fårstängslet.  Han fick självklart panik och fastnade med troligen ena benet. Han kom loss efter några sekunder sparkade i panik och sprang ut i trädgården.  Fick fatt i honom och ledde in honom i stallet igen. Han hade tappat ett bakskydd och båda framskydden satt runt kotan, men inget såg skadat ut. Han hade dock trampat sig rätt bra på en bak med en brodd. Just idag hade jag valt att gå ner utan boots eftersom det var snö i paddocken. Så typiskt! Jag tog av alla skydd och kände noga igenom ben och synade hela kroppen med pannlampa. Han såg ut att ha klarat sig bra såg de ut som bortsett från broddtramp och två rispor på ena hasen. Jag har mått så otroligt dåligt över det här . Att jag kan vara så dum att jag glömde detta fast jag tänkt tanken så många gånger. Hur kunde jag glömma , fattar inte. Nu ser det ut som om det gick bra trots allt. Men det kunde gått så jäkla illa. Tur i oturen!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Prenumerera