Miljöträningen

När man på träning har haft problem med att hästen tittar på något exempelvis i ett hörn eller liknande så har alla tränare alltid sagt att man ska ställa hästen bort från det ”farliga”. Man har egentligen aldrig fått någon förklaring på varför man ska ställa bort från faran utan det bara är så man lär sig att göra. I går under miljöträningskursen fick jag en riktig sådan Aha upplevelse och förklaring till varför det är så. Jag börjar från början..

Hästen, är som de flesta av oss vet, ett flyktdjur som lever i flock och det mesta av deras vakna tid går ut på att beta gräs. För att kunna överleva i det vilda måste hästen ständigt vara på sin vakt för att kunna förekomma rovdjur och ta till flykt i tid. För att de ska kunna beta samtidigt som de har koll på större delen av sin omgivning är deras ögon placerade på var sin sida av huvudet. Detta ger dem möjlighet att se långt bak och långt åt sidorna. Dock så innebär placeringen av ögonen att de inte ser något rakt fram eller rakt bakåt. De ser heller inte så bra på nära håll utan behöver någon meters avstånd för att kunna se ordentligt. Med detta i åtanke så blir vårt beteende rätt konstigt när vi försöker visa hästen något farligt. Vi gör nämligen oftast så att vi leder dem fram till föremålet/platsen rakt framifrån och helt kloss ann objektet. På det här viset ser hästen jättedåligt och vi har gett honom rätt dåliga förutsättningar.

Förklaring till varför man ska ställa bort från den ”farliga” är alltså för att hästen ser betydligt bättre lite längre ifrån och i ”sidled” samtidigt erbjuder man hästen en flyktväg i den riktning som man ställer hästen d.v.s. bort från det farliga. Just detta gjorde mycket för mig att man genom att ställa bort från det farliga då utöver att hästen faktiskt ser bättre även erbjuder honom en väg bort från de farliga.

Dagen började med att vi fick rida fram fritt utan någon skrämsel utrustning. Fick mycket beröm för min fina häst och den fina takten i traven då vi red fram. Sedan började hon med att ta fram ett avspärrningsband och gick sedan vidare till ett paraply och en flagga. Redan på bandet kom problemen fram. Några gånger kunde jag skritta förbi och får honom att inte titta på repet direkt utan låta honom se det från sidan genom att jag ställde honom från repet. Men sedan hoppade en häst till framför oss och Foppa vände sig rätt emot plastrepet, jag försökte ställa om honom och gå på med innerskänkeln men fastnade lite i min vänstertygel och då fick han panik, började lätta och kasta med huvudet al a Foppastyle. Sen fortsatte han så några gånger och galopperade iväg några gånger i frustration och studsade och kastade sig. Egentligen gjorde han ju inga större saker som jag hade problem att klara av, men jag vet ju vart de här kan leda om man går på honom i dessa lägen och med andra hästar runt i kring så kände jag mig otroligt rädd att F skulle flippa totalt och att situationen skulle bli rent av livsfarlig. Efter de här svåra veckorna så blev det här droppen och känslorna svallade över och tårarna började rinna utefter mina kinder utan att jag kunde stoppa de. Tillslut hoppade jag av. Efter lite övertalning och prat med instruktören där jag fick förklara vår historia så hon mer kunde förstå att man inte kunde pusha min häst som de andra så hoppade jag upp igen och vi kunde utvärdera. När han blir spänd spänner jag emot lika snabbt som en elstöt för vi känner varandra så väl. När jag blir osäker blir jag lite för hård i handen och bromsar, speciellt lätt har jag att fastna i den vänsterhand där han ligger på mest så fort han blir spänd. När han sedan börjar bråka mot min hand höjer jag den och spänner mig ännu mer och då flipper han, kastar upp huvudet och börjar steppa , lätta och bocka när vi väl är där så spelar det ingen roll om jag lättar i handen då för där är det redan för sent, jag måste lära mig att lätta tidigare, trots att det går emot mina instinkter. Jag fick därför ställa höger och klappa med vänster. Här ser vi då att han inte är tillräckligt lydig för min innerskänkel och går inte undan för den och det är därför jag vill ta i vänster för att leda ut honom och det är detta som är roten till vårat problem. Det är detta vi måste lösa. I andra varvet blir inte problemet lika tydligt för där har jag mycket lättare att lätta på ytter .

Så idag ska vi fortsätta där vi slutade igår och i dag är det bara jag och Foppa och inga andra. Kanske borde vi ha gjort detta redan från början och inte gett mig in i en grupp med tre hästar till, men det är ju lätt att vara efterklok, jag hade nog inte tänkt mig en sådan stark reaktion från honom. Det var ju faktiskt två år sedan han var sån här sist.

Jag hoppas jag tillsammans med Britt-Maries hjälp ska kunna lösa de här problemen och på så sätt kunna komma vidare i vår träning på flera plan!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Prenumerera